Tankar en Torsdagseftermiddag

● Med premiären av Rocky VI ( Rocky Balboa) i början av nästa år, Die Hard IV (Live Free or Die Hard) på sommaren och Rambo IV (In the Serpent's Eye) 2008 (och dessutom har vi ju Indy IV som slutligen ser ut att vara en realitet) så känns väl inte nyheten om att Eddie Murphy (stärkt av hyllningarna för rollen i Dreamgirls) sitter i förhandlingar om en Snuten i Hollywood 4 speciellt förvånande? 80tals-franchises är (tydligen) det nya svarta! Fast de verkar inte få ha romerska siffror längre...

● Det ska även i fortsättningen vara lagligt att ha sex med djur i Danmark. Precis som i Sverige alltså. Skillnaden är att man i Danmark i fortsättning måste vara säker på att man inte skadar djuret... Ah. Smart. Så om ditt marsvin ler även efteråt och tar en cigarett så är det bara att fortsätta träffas.

● Manolo tar upp den snygga Filippa K-butiken som FF hittade förra helgen i Göteborg. Området kring Södra Larmgatan befäster sin position som Göteborgs roligaste shoppingdistrikt.

● En aspackad Danny DeVito i amerikanska morgonprogrammet The View? Must see TV! Det var länge sedan han var så rolig…och piiiiiip-gubben fick en extra stressig morgon kan man misstänka.

● Och HÄR kan man se Seinfeldt – The Lost Episode, som gör en schyst sammanfattning av hela Michael Richards-historien med hjälp av Seinfeldt-klipp!

● Paolo Roberto tycker att det är ett stort politiskt genombrott att proffsboxning tillåts i Sverige efter flera år av lobbying. Perspektiv någon? Själv tycker jag att det inte är någon större skillnad på om folk slår varandra och någon ger dem pengar efteråt, istället för att de gör samma sak och inte får betalt. Däremot kan jag bli lite skeptisk över Paolos utalanden om att boxarna nu ätligen kan få svensk sjukvård om de skadar sig... Det känns liksom inte som om ökade kostnader för sjukvården och mera hjärnskador är något bra syfte till att tillåta en sport på något sätt. I mitt tycke behöver man nog ändå ha någon form av hjärnskada för att vilja gå upp i en fyrkantig sak som kallas ring och få stryk tills man tuppar av...frivilligt. Men vill pojkarna bråka under ordnade former och någon är dum nog att betala dem för det och för att se det så...visst.

● Dags att nominera till QX Gaygala! Läs här och klicka er vidare. Själv lyckades jag rätt snabbt få fram vilka jag ska rösta på i alla kategorier utom Årets Homo... Det framstår fortfarande som ett stort mysterium för mig.

● I morse när jag stod på löpbandet på gymmet så spelade en kort, kort sekvens av Europes video till Cherokee i Nöjesnytt. Så nu har jag hela dagen gått och nynnat "Cherokeeeeeeee - marching on the trail of tears" – vilket är ungefär så mycket jag kan av låten. Vedervärdigt.

● Dagens låt är såklart ändå inte Cherokee förresten. Det är Moneybrothers cover av gamla Kirsty McColl/Tracy Ullman-hiten They Don’t Know, som på svenska fått namnet Dom Vet Ingenting Om Oss. Riktigt bra. Läste om den i en blogg igår...och på kvällen såg jag att Bexton & Co redan snappat upp den på QX-speldosa i decembernumret. Imponerande! Låten dyker upp på kommande albumet Pengabrorsan (See what he did there? Eh? Eh?)

● Roxettes nya singel Reveal är väl bara för bedrövlig?

● Idolfinal imorgon och stackars Erik är sjuk. Sista spiken i kistan för en eventuell vinstchans, kanske? Nåväl. Nu är ju i och för sig inte en Idolvinst ett tecken på att man får framgång – och att man åker ut är definitivt inte ett tecken på att karriären tar slut. Se bara på American Idol! Min favorit i årets upplaga - Chris Daughtry – som så nesligt blev utröstad som nummer fyra från slutet...hans skiva hoppade direkt in som nummer två på amerikanska albumlistan...och det ett halvår efter att vinnaren koras och ytterligare längre tid sen Chris Daughtry lämnade scenen.

● Allra bäst i år för före detta American Idols har det väl ändå annars gått för Jennifer Hudson. Hudson som åkte ut när det var sex personer kvar i säsong 3 (MrC – var det den säsongen du såg??) och blev riktigt sågad (ungefär som alla andra i American Idol) av Simon Cowell...gör nu megasuccé i nya musikalfilmen Dreamgirls och är en av de som räknas till att vara garanterade en Oscar i februari. Mr Cowell själv fick gå ut i Oprah och vackert äta upp sina tidigare hårda ord om Jennifer, när hon sjöng skjortan av hela studion i musikalens showstopper And I’m Telling You – I’m Not Going. Jag hade fel....men tycker ändå jag har en viss del i Jennifers karriär. Snälla tacka mig när du vinner din Oscar! Kan väl vara en snabb sammanfattning av vad Simon C fick ur sig efteråt.

● När ska man börja kunna handla från andra länder på iTunes? Jag vill ju ha Robyns nya englandsfixade EP The Rakamonie EP! Hur ska man fixa det lagligt annars? Och vet du E-man...hon har bara med den BRA versionen av Be Mine! ;)

Dagens Lunchvideo(s)

Idag blir det big, gay, extravaganza!
Två stycken så kallade gay-hits i sina original och coverversioner.
Det är ju ändå torsdag...dagen som när jag gick på gymnasiet allmänt kallades bögdagen (fråga mig inte varför).

Först ut är böghitten framför alla andra (alla ni som sett filmen Ute eller Inte vet till exempel hur svår den kan vara att stå still till om man vill testa sin läggning och får en fullträff) Gloria Gaynors I Will Survive. En låt som är så sönderspelad att det krävs ordentliga mängder alkohol för att folk inte ska lämna dansgolven på homoställen. I Cakes version blir den långt mera hetero och riktigt najs.

Före & Efter


Nästa låt är nog ungefär så bögig som en låt kan bli. Även om ryktet säger att ingen i Village People egentligen var bög, så är de väl fortfarande synonyma med ordet bögband...om nu det ordet finns. Pet Shop Boys däremot lyckades ju ganska länge hålla tyst om att de hånglade med snubbar, och bara vara generella i sina texter. När de sedan kom ut så slog de på stort och gjorde en cover av Go West...och fick ironiskt nog en av sina absolut största hits någonsin.

Före & Efter


Imorgon kommer sista lunchvideon förmodligen vara dagens första och enda inlägg, eftersom jag ska på workshop hela dagen + att FF kommer ikväll för en långhelg i huvudstaden. Lovar några riktigt bra låtar då som räcker hela dagen!

En Liten Blogg Om: Rulltrappor

Jag antar att alla städer har sina hook-ups.
I Göteborg är det (som jag säkert bloggat om tidigare) Havet (med stort H) som smått traumatiserar staden. Man ska bo vid havet, man ska åka till havet, man ska kalla Östersjön för insjö och man ska helst inte veta vad en sötvattenskräfta är för det finns ju havskräftor som kommer från Haaaavet.

I Stockholm är en sådan sak att man ska stå på höger sida när man åker rulltrappa.

Notera redan från början att jag inte säger att man ska undvika att stå på höger sida i rulltrappan om man är i huvudstaden (lika lite som jag inte säger att man ska låta bli att köpa hus vid havet eller käka havskräftor om man bestämt sig för att flytta till Götet) – det här inlägget är snarare en kärleksfull betraktelse (samt en liten snabb utbildning till oss stackare som valt att leva våra liv till större delen utanför tullarna) av fenomenet.
Nä, det jag har lite svårt att koppla fullt ut är problematiseringen av fenomenet och den enorma betydelse denna del av vardagen har för Stockholmarna...eller i alla fall flertalet av dem.

Min högst personliga teori om varför denna oskrivna regel uppstått stavas såklart tunnelbana.

Själv stötte jag på detta första gången jag åkte till London, och kom hem därifrån med en näsan-i-vädret attityd när folk behagade stå hur som helst i Femmanhusets (högst tre meter långa) rulltrappa i Nordstan i Göteborg. Så gjorde man ju bara inte om man hade koll!! Om man var storstadsbo! Den praktiska verkligheten kom dock i kapp mig ganska snabbt – om inte rulltrappan leder till någonting dit man behöver ta sig väldigt mycket snabbare än resten av folk som nyttjar den...och framförallt om det finns trappor precis bredvid som är mindre än tjugo steg och i så fall går snabbare att rusa upp/ned för...så finns det helt enkelt ingen speciellt praktisk nytta med högerregeln. Utom möjligen om man gör det bara för att man vill visa att man minsann vet att denna oskrivna lag existerar då...

Detta är ju förövrigt något man insett i de stora storstäderna. I London är högerregeln stenhård i tunnelbanan...men ingen skulle få för sig att muttra på Harrods eller i kaoset på Hamley’s. Vill man ta sig förbi räcker det helt enkelt med ett flitigt använt 'Excuse me' och så blir man förbisläppt. Men ingen skulle bli upprörd och ta det som ett personligt angrepp eller mumla om dålig hänsyn bara för att man råkar stå på fel sida på vägen upp till TopShops herravdelning.

Med tunnelbana är det däremot en helt annan femma. Oftast är rulltrappan den enda vägen som finns ner i underjorden, och rulltrapporna är dessutom inte sällan väldigt långa och tar en hel del tid i anspråk om man ska stå still på dem...tid som man (kanske tillskillnad från snubben framför) inte har eftersom ens tub till Alvik går om en minut. Här är det ju ganska motiverat med någon form av oskriven regel, bara för att det stora flöde av människor som pågår mellan olika nivåer ska fungera någorlunda smidigt…och jag antar därför att det var här högerregeln för rulltrappor uppstod. Det skulle också förklara varför så få utanför Stockholm har koll på den här regeln.

I tunnelbanan kan jag alltså både förstå varför regeln bör tillämpas och att man blir irriterad om någon inte följer den och står i vägen (även om ett enkelt 'Ursäkta' löser det mesta här också) – men det är när Stockholmare jagar upp sig ordentligt och nästan tar det som en personlig förolämpning för att två personer står i bredd i rulltrappan på NK (och på så sätt kanske fördröjer deras förflyttning mellan två plan med kanske 30sekunder till en minut) som jag ställer mig lite frågande till hela grejen.

Man får inte heller glömma att det är viktigt att stå på högersidan av rulltrappan i huvudstaden för många Stockholmare (oftast inflyttade sådana) av en helt annan anledning än den rent praktiska: Man visar ju därmed att man förstått vad som gäller och att man är en riktig Stockholmare. Fenomenet is right up there on the list med saker som 'att inte verkar bry sig när man ser en kändis', 'att tycka att alla som bor utanför ställen dit det går pendeltåg är lantisar' och att börja prata med tydliga rullande R och lite lätt Söderdialekt.

I alla fall: Vad jag alltså inte riktigt kopplar är hur just den här grejen blivit ett så vanligt – och så seriöst taget - irritationsmoment hos folk här. Hur det tillexempel (i en tid då vi har sommarvärme i november och förrymda mördare och allt var det är) kan orsaka en sådan här storm av inlägg som i en avmina bloggar igår.

Kanske är det bara Stockholmarnas sätt att markera att Stockholm är en liten storstad istället för en stor småstad som Malmö och Göteborg. Kanske är det ett sätt att visa att man är mycket närmare London och New York än Uppsala och Linköping? Kanske har Stockholmare av någon anledning lite mera bråttom eller tycker det är lite mera viktigt att komma hem två minuter tidigare än lantisarna? Kanske är alltihopa bara en myt och en grov överdrift från min sida?

Men för guds skull: Om ni tänker komma till Stockholm en weekend i december för att shoppa eller kanske i januari för att se julklapssmusikalen – se för bövelen till att stå på rätt sida i rulltrappan både i tunnelbanan, på NK och Åhléns och på Centralen! Det har ingen betydelse för hur kort stund eller hur omotiverat det verkar – gör ni avsteg från denna regel så har ni omedelbart en fräsande, muttrande eller hånande kommentar fälld över er...vare sig ni hör det eller inte.

Ungefär som om ni funderar på att åka till Göteborg i sommar och får för er att säga att ni redan badat i havet...på ostkusten.

Att Blogga eller Inte Blogga...

Det är sjukt hur snabbt man kan skapa sig ett beroende.

Plötsligt har jag massa att göra både på jobbet och hemma, och då hinner jag ju såklart inte med att blogga något vettigt (idiotinlägg som detta räknas inte) - och genast får jag lite panik, dåligt samvete och småångest.
Speciellt eftersom det är onsdag...dagen så flest människor (av någon anledning...varför är det så?) besöker bloggen.

Helt klart ett tecken på att någonting inte är normalt och att jag måste trappa ned på det här!

Ett annat tecken på att jag skriver förmycket blogg är när man (som igår) träffar/pratar i telefon med två kompisar man inte snackat med på ett tag, och de redan vet precis allt man gjort och sett och hört för att de redan läst det här i bloggen.

Inte bra det heller. Inte alls. Någonting måste göras!
Jag måste bara hitta en bra form för det.

Dagens Lunchvideo(s)

Har äntligen fått lite att göra på jobbet…och då menar jag inte att min fiskgryta läckte ut i min väska på vägen hit så jag har fått hålla på och torka och tvätta halva morgonen...så det blir två snabbt påkomna covers och original idag. Har förövrigt lovat att dra ned på antalet videos också, eftersom ingen ändå orkar kolla...

Nummer ett: Cyndi och Celine. Varför? För att jag blir så upprörd varenda gång någon ointelligent Idoldeltagare ska deklarera att att de ska sjunga I Drove All Night med Celine Dion (och då orkar jag inte ens ta upp deras användande av ordet "med" i sammanhanget). Det där är Cyndi Laupers låt (även om den från början var skriven till Roy Orbinson som ju också gjorde den senare) och ingen annan!

Före & Efter


Nummer två: Denna låten valde jag bara för att A) Adamski blev lite bortglömd eftersom Seal slog igenom då han sjöng i låten och B) George Michales cover har en cool video. Typ bara därför så får ni se Killer.

Före & Efter


Nu ska jag försöka sluta lukta fisk, svara Åsiktstorpeden om varför kaneltuggummin är det bästa som hänt sedan ädelsost på tub...och kanske jobba lite.

Veckans Tips för Dina Sinnen

Hör: "My Love" med Marit Bergman
Har funnits på Marits MySpace-sida ett bra tag (men går nu att köpa som B-sida till Marits nya singel "Eyes Were Blue") och det är nog ett smart drag att försöka skapa lite utlandssnack kring sitt namn genom att lägga upp en sådan här fantastisk, lågmäld balladversion av Jutins senaste hit på nätet. Lyssna, köp och njut!

Lukta: Doften av Tända Stearinljus
...för nu på söndag är det ju äntligen första advent, och en av de tydligaste juldofterna som finns (den av nyligen utblåsta stearinljus) gör sig påmind hemma hos de flesta.

Känn: Dig Lite Mera nervös Än Vanligt...
…ifall du (som jag) har en liten tendens till fobi för att det skall börja brinna i ditt hyreshus nu när alla grannar börjar tända levande ljus som de sedan somnar ifrån och så tvitmossan tar eld. Brandvarnare är bästa presenten när folk har glöggfest i december!

Smaka: Wrigley's Extra Fire
Okej, nu när Big Red-tuggummin finns att köpa i Sverige, så är det väl dags att Wrigley lanserar sin sockerfria Extra-variant också (Big Red är ju som att gnida käften med sockerbitar)? Kaneltuggummin är ju så fantastiskt gott - och dessutom lite juligt såhär i adventstider - och jag förstår inte varför det generellt sett finns så lite med kanelsmak att få tag i i Sverige? Dessutom börjar mina paket jag hamstrade från London att ta slut...

Se: "Day Break" TV-serie på ABC
Även om TV-bloggen hatar den och de amerikanska TV-tittarna har varit väldigt skeptiska, så tycker jag att själva MåndagHelaVeckan-idén med en snubbe som lever om samma dag (men gör det på olika sätt och ska försöka komma underfund med vem som försöker sätta dit honom för mord) är ganska så tilltalande...om dock något begränsad. Jag tror jag kommer spara den för en framtida bakis-söndag iallafall – som det ser ut nu så lär det ju ändå inte bli så många avsnitt, och med gammal alkohol i kroppen funkar (åtminstone de första avsnitten) riktigt hyggligt.

Undvik Däremot:
"Karatefylla" med BYZ, Göteborgs Schlagerstartfält 2007, Sätta Kaffekoppen Fel i Kaffeautomaten, Att Vara Uttråkad

Lite Mera Schlager Orkar Ni Va?

När det gäller schlager så är det få som kan säga det bättre (eller mera initierat) än min gode vän Bexton.
Läs och begrunda hans rapport från dagens presskonferens här!
Vi är rungande överens på ungefär alla punkter, och skulle jag tippat så skulle jag nog tippat ungefär exakt så.

Tankar en Tisdagseftermiddag

● Grattis TV4!
Äntligen har en svensk kanal köpt in Heroes, och fyran kan nog göra någonting bra av den. Tyvärr har Canal+ också köpt den (eller tyvärr och tyvärr...antar att det drog ned priset så fyran kunde få den och har man Canal+ är man ju bara att gratulera – de är verkligen vassast i Sverige på TV-inköp) och börjar köra avsnitten i januari – vilket förmodligen betyder att vi inte få se några hjältar på svensk TV förrän i höst. Men va fan. Grattis TV4! Den här serien är verkligen årets trumfkort – och nu vill jag se "Save the Cheerleader – Save the World!"-slogans över hela Stockholm!

● Popjustice har läst en blogg hos en transa som ska medverkar i nästa Robbie Williams-video... Tydligen är den full av dragqueens och transor i alla former och utstyrslar – och även Robbie är i drag (vi har ju frövrigt redan sett att han är en Laaaadyyyy i Little Britains kändisspecial). Vilken låt han planerar att följa upp Lovelight med är det dock ingen som nämner. Låt oss för guds skull hoppas det är She’s Madonna!

● Kan knappt hålla mig till fredag! Neeeej. Inte för Idol. Det är ju sjukt ointressant när alla vet att Markus vinner – och jag tycker inte ens han är speciellt kul. Nä, jag längtar bara efter nya Hipphipp-serien Itzhaks Julevangelium. Det ska bli grymt skoj att se om de lyckas hålla gammal god klass...eller kraschar som med krogshowen.

● Det är svårt att inte gilla idén med en julskiva med Magnus Carlsson…han är liksom en artist som är designad för att göra julskivor. Men att spela in en version av Coca-Cola-låten Wonderful Dreams (Holiday are Coming) – komplett med en "it’s always the real-thing kör – är nästan lite för tacky…även om det var Coca-Cola som uppfann den moderna jultomten tillsammans med Disney.

● Senaste avsnittet av Heroes som jag såg i morse var så sjukt bra att jag nästan fick pausa ibland och tänka efter. Hela avsnittet var ett hopp tillbaka i tiden (sådant Lost visserligen gör konstant...men vilket därför förtagit lite av effekten i det programmet) och det regnade aha-upplevelser över oss besatta. Nästa vecka är det höstsäsongsavslutning och rykten gör gällande att två huvudkaraktärer komer dö och skrivas ut ur serien! "Someone will be killed. And someone will be sacrificed." En har varit planerad länge, och en fick kontraktproblem och manusförfattarna tvingades stryka den från de följande sex avsnitt som karaktären var planerad för! Spännande!! Dessutom misstänker man att Christopher Eccleston (som är en av vårens huvudkaraktärer) dyker upp som en ny hjäte som varit med ett bra tag.

● Är det inte nästan så att Let’s Dance-startfältet är mera spännande att läsa om än Melodifestivalen? De verkar ha långt mycket lättare att hitta dansande B-kändisar i år iallafall och det är ju hur kul som helst. De finns få program som man verkligen kan säga att det ska bli kul att se Yvonne Ryding, Harald Treutiger, Ebba Hultkvist, Malou von Sivers och Lasse Kurt-bloody-Olsson Brandeby i...men jag tycker nog detta är ett sådant.

● Med Let’s Dance börjar också på ett sätt mitt andra år i Stockholm. Det var under det programmets glansdagar i januari 2006 som jag tog mina första pulsande steg i snön på Odenplan och lärde mig åka tunnelbana på en mer reguljär basis. Time flies.

● Hur kul är inte Amanda och henens hetsätning i Ugly Betty just nu? Det ryktas om att vi i ett kommande avsnitt får se hennes förflutna...och att det ligger väldigt nära Monica Gellers (i Vänner) dito... tror jag älskar varenda karaktär i Ugly Betty just nu...förutom Bradford Meade. När kapar någon slutligen hela den där mysterie-subploten?

● Två saker till om Heroes bara (lovar)! Dels att epguides.com har en lite rolig sammanställning av hjältarnas superkrafter på seriens huvudsida numera, och dels en fråga om ni som ser serien har tänkt på att Masi Oka (Hiro Nakamura) pratar bättre och bättre engelska i serien? Tydligen beror det på att cheferna på NBC är nöjda med det mesta i serien utom subtitel-grejen (Hiro pratar japanska och textas därför i serien) – Hiro har dessutom lite oväntat blivit den stora stjärnan i showen (vilket ytterligare ger mig magknip över att de kanske har ihjäl Peter Petrelli på måndag....jag såg ju Milo Ventimiglia som en av seriens huvudpersoner, men nu har han ju räddat sin hejaklacksledare).

● Såg Ett Herrans Liv igår (men missade Böglobbyn...vilket ironiskt nog ska ha varit det bästa hittills enligt FF och QX). F&F har alltså lyckats locka två stadsministrar till Kanal5 och till sitt program på ett år. Inte dåligt! Saknade dock studion... Öppna Kanalen blev ju en tokrolig småironisk lösning...men det tog allt för ofta bort fokus från intervjun. Däremot var vandringen på Drottninggatan helt genial, och hela programmet blev (liksom programmet med Göran Persson) en liten triumf för stadsministern och för Filip&Fredrik (som tydligen alltid uppträder något mognare när det står SÄPO-poliser i studion). Klart är iallafall att Ett Herrans Liv är ett av de få nya, svenska program i år som jag verkligen gillar.

● Två seriemördare på samma familjeutflykt? Bara i Dexter mina vänner. Bara i Dexter.

● Jag får lite ont i magen över att Greg i CSI (moderskeppet) har massa rättsliga problem. Han är helt enkelt en sådan där TV-karaktär som jag alltid vill det ska gå bra för! Har ett gäng sådana, typ hela familjen Suarez i Ugly Betty, Peter Petrelli & Claire Bennett i Heroes, och Izzy i Grey’s Anatomy. Vilka har ni?

Carolinas Bekännelse

I dagens .SE försöker Carolina Gynning skriva en "djup krönika" (hennes eget val av ord) som handlar om livet efter döden. Så långt allt väl. Jag har inte ett dugg annat att komma med i den frågan än Carolina så jag ska inte raljera över det.
Nä, det jag tycker är roligast är när Carolina berättar om sina sökande ungdomsår då hon funderade mycket över extensiella frågor, tände massa rökelse, rökte hasch och lyssnade på....Enigma!

Man undrar liksom vad som kan ha skadat Carolinas hjärna mest:
Haschet eller Michael Cretu?

Dagens Lunchvideo(s)

Dagens lunchvideos går i filmens tecken.
Vi snackar covers som blivit stora genom att dyka upp på vita duken!
Den första är kanske lite uttjatad, men man kan ju knappast hoppa över den här låten som väl måste vara en av de mest framgångsrika covers som någonsin gjorts. Dolly Parton vs Whitney Houston i I Will Always Love You. (Dolly kommer ju för övrigt till Göteborg nu också (biljettsläpp på torsdag) och Whitney verkar ju vara på benen igen – så det kan väl också halka med som motivering till dagens första val).

Före & Efter


Nästa tog jag med bara för att Moulin Rouge är en av mina absoluta favoritfilmer någonsin. Det finns en ganska dynamisk topp tio-lista över världens bästa filmer i Oswalds huvud - och Moulin Rouge är med där konstant. Har dessutom alltid varit sjukt svag för Ewan McGregor... Här sjunger han Elton Johns gamla megahit My Song.

Före & Efter


Den sista låten spelades flitigt i sin coverversion under ett av mina första Londonbesök på 2000talet. Den visade sig komma från en film som fått toppbetyg överallt och som visade sig heta Donnie Darco. Filmen dök dock aldrig upp på biograferna i Sverige, och först långt efteråt fick jag ta del av detta mästerverk på DVD hemma hos BB och insåg att det var så filmer skulle göras (och att Jake Gyllenhaal var en ny favorit). Låten med Gary Jules blev tillslut en hit i Sverige också (inte minst för att ännu en cover av samma låt – med Alex Parks – spelats i en trailer för Cityakuten). Själv reflekterade jag aldrig över att denna megahit i min värld kunde vara något annat än original, men min vän MrC upplyste mig så småning om att Mad World var en gammal Tears for Fears-hit...och jag som avskyr när folk inte förstår att låtar de gillar är covers!

Före & Efter

Blir Man Inte Benådad Så...

I dagens morgonsoffa diskuterades det om fångarna på svenska fängelser ska få se på porr eller inte...men när man nu ser det här om Valjakkala på rymmen så funderar man på om de inte skulle låtit bli att visa dem Prison Break igår istället...

BesviKen

Melodifestivalartisterna har presenterats och en lista är uppe på SVT (och förmodligen i alla kvällstidningar strax) och jag är sjukt besviken.

Inte på namnen - det var ju inte ett enda som vi inte redan visste...jokrarna presenteras ju inte ännu - men på vilka som hamnade i Göteborg. Tävlingens klart tråkigaste delfinal på pappret.

Buuuuuuu! BUUUUUUU!!!!

Kolla Örnsköldsvik veckan efter: Nanne Grönvalls comeback, Magnus Carlsson på engelska, Idol-Måns, Sonya OCH The Attic+Therese. Snacka om kul delfinal.
Eller Gävle: Sanna Nielsen, Caroline af Ugglas (kan vara skandaldåligt eller svinkul), Andreas Johnson och After Dark med sin onanilåt.
Bara starten i Jönköping (då jag ändå ska på kalas...) verkar tråkigare än Göteborg.

Lustans Lakejer? Jimmy f*ckin' Jansson?? Svante Thuresson & Anne-Lie "att jag bara inte ger upp" Rydé?? Inte ens Jessica Andersson gör mig glad av olika anledningar...utan Regina Lund känns som enda strimman av hopp att få se något kul...och möjligen totalt okända Marie Lindberg (som väl var från Mölnlycke...eller blandar jag ihop henne med bossabruden..i stort sett på hemmaplan om det var så iallafall).

Nu får jag verkligen se till att det blir en sjukt kul fest dagen innan och att Bexton och jag firat vår födelsedag så hårt att till och med Cosmo4 framstår som skoj... Men besviken är jag!

Lite Londonnostalgi...

...så här på tisdagsmorgonen. Bättre sent än aldrig! Klicka för större.

Helgfunderingar en Måndagseftermiddag

● Madonnas Jump spelades nyss på P3. Ett av de snyggaste numrena på konserten jag såg i helgen och en av de bästa låtarna (om inte den bästa) på senaste skivan med en av de snyggaste videosarna…och ändå lyckades den inte ens bli bubblare på Trackslistan utan bara föll bort häromhelgen. Vart är världen på väg?

● Själv borde jag vara på väg mot gymmet efter en sjuk svullhelg med mängder av öl, femtonrätters middag, högvis med biogodis, tre svullfrukostar och pepparkakor och cashewnötter. Synd bara att jag är så trött att jag skulle föredra att åka hem och ramla i soffan framför nya Dexter istället…

● Är det bara jag som tycker det här känns som en fylleolycka som fått för stora proportioner?

● Såg nya Desperate Housewives på tåget upp i morse. Helt okej. Det må ramla på i uppkörda fåror, men detta året gör de det iallafall i intrigdrivna sådana. Ironiskt nog (efter mitt vinjettinlägg i fredags) så hade de bestämt sig för att plocka bort sin suveräna signaturmelodi den här veckan.

● "Har du slagit dig där? Det ser så konstigt ut!" Om man inte är medveten om sina blemor och skäggutslag och bakfyllefinnar så kan man alltid umgås med sin favorit 2½åring... Hennes halvårsgamla bror (som har förvandlats från spädbarn till asgarvande, jollrande jätteklump med värsta charmen sen jag var där sist) och hon är grymma batteriladdare i vilket fall.

● Grattis. Du är tjejen som gav den rakade fittan ett ansikte. Din mamma måste vara stolt!

● Har också varit med om en bilolycka liknande den där alla Idolbarnen hamnade i och det är inte något att skämta om...men nu när allt gått bra så måste jag säga att jag hade ganska roligt åt att Emma Andersson lyckades se lite sådär snyggt diva-aktig ut även på väg in i en ambulans. Hon jobbar hårt på sin gayikonstatus den kvinnan...eller så har hon det i blodet!

● Här kan du kolla vad dina arbetskamrater har för inkomst...och alla andra också för den delen.

● Filmstaden Bergakungen i Göteborg är ett föredömme för nytänkande inom biografindustrin. Schyssta salonger (även de minsta), öppna ytor och café och bar. Trist bara att fiket kändes som en skolmatsal och att hur öppna ytorna än är så blir det galet trångt när de låter alla filmer sluta samtidigt och slussa ut folk på samma lilla avsats...

● Nämnde ju Göteborgshumorn i "Köp dina Eftersnacks-Snacks här!" i dagens lista. En annan var "Varför inte en Spaghetti efter Western?". *suck* Men så blir det knappast mera Göteborgskt än att ligga inklämt mellan Scandinavium och Ullevi.

● Inte en enda gång han jag ligga i min soffa i Göteborg och kolla på min 34"s TV. det är ju sådant jag brukar drömma om på vardagskvällarna här i Stockholm när jag försöker titta på min fladdrande 14"s TV inklämd i min 160cm soffa. Helgaktiviteter i Göteborg skiljer sig helt klart mot vardagsditon i huvudstaden.

● Denna veckan ska adventsgrejerna upp... Jag ska inte behöva lida mera för att julafton är på en söndag! Ska dessutom klä min gran, och nej...det är ingen idé att ni börjar muttra om att det är för tidigt för jag har redan bestämt mig. Jag är dessutom killen som ett mörkt år klädde sin julgran i oktober...och tröttnade inte...så det argumentet biter inte heller. Från och med fredag vara julen ända fram till påska i min värld. Join me or stay out of it!

● Slutligen: Pratade om nomineringar till QX-galan häromdagen. Vissa kategorier är överfulla i år (Bästa film tillexempel...Brokeback, Transamerica, Shortbus osv) medan i vissa kategorier finns det fanimej inte ett enda namn. Årets Homo tillexempel. Vem skulle ni säga det är? har någon gjort något??
Kategorin brukar ju vara en katastrof i sig där det räcker att vara känd och komma ut för att vinna (Jöback, Carlsson, Lundstedt, Radio-Roger) - men i år finns ju inte ens det! Och att hitta någon hetero som gjort något inom homoområdet i klassen Årets Hetero är inte direkt en kakbit heller... Det blir ett svettigt jobb.

Dagens Lunchvideo(s)

För några veckor sedan fick jag ett lunchvideotematips (underbart ord) av NäraBögenBloggen- RightSaidFred (I really need to get that man another name) som gick ut på covers som var bättre än originalen. Kul idé – men för mig är det nog så att de flesta av de covers jag gillar (det kommer en som veckans lyssnatips på onsdag för övrigt) är B-sidor eller undangömda albumspår som inte fått någon schyst video.
Därför blir den här veckan en liten variant på ämnet istället; nämligen en klassisk "Före och Efter" a' la' Veckorevyn. Originalet och makeovern sida vid sida, och sedan är det upp till er bloggläsare att avgöra vilken ni tycker är bäst.

Vi börjar som vanligt lite mjuk med två covers som inte fallit speciellt långt från sitt moderträd. Den första är Girls Alouds nya singel I Think We're Alone Now (vars video jag faktiskt visade här i förra veckan) och så dess 80-talsoriginal med Tiffany (som jag av någon anledning mindes som en ballad).

Före & Efter


Därefter följer en av Steps första hits – låten som fick dem att byta inriktning och lanseras av Pete Waterman som "nya ABBA" (istället för "nya Rednex" som första singeln gav sken av) – nämligen Bananaramas Last Thing On My Mind.

Före & Efter


En sak till: Om ni vill se videon i större format så är det bara att dubbelklicka på den...då hamnar ni direkt på YouTube och kan se den i helskärmsformat om så önskas.

Läget Just Nu - Vecka 48

Bra Saker Just Nu:

"Shortbus" - Film av John Cameron Mitchell Ny
Jamie: Was that the first time someone sang the Star Spangled Banner into your ass?
Ceth: No.
Bara en sådan replikväxling i en film ger ju vittring på listans förstaplats… Innebär filmen dessutom första besöket på Skandinaviens största biograf Bergakungens Salar (stort, betongkalt (=snyggt i min värld), dyrt, Göteborgshumor ("Eftersnacks-snacks") & SF-stökigt – men med snygga salonger och trevlig approach) och med att få träffa mitt söndagsfilmgäng som jag saknar så mycket…ja då är placeringen gjuten!
Middag på Restaurang Sahara Ny
C&E bjöd mig och J på tackmiddag för att vi toastat på deras bröllop – och vi rullade i stort sett ut från restaurang Sahara (en Göteborgsrestaurang jag velat gå på i flera år, men aldrig kommit iväg till) efter 15(!) olika smårätter + grillat… Jättegott, jättetrevligt – och jättemycket! Helt perfekt kväll.
Afterwork på Hotell G Ny
Hotellet på Göteborgs Centralstation är en alldeles utmärkt plats för att dricka alldeles för många billiga öl efter jobbet på fredagarna men en skoj blandning av kollegor, kompisar och bekanta-man-inte-sett-på-länge…och sedan ramla hem kalaspackad mycket senare än vad man planerat.
Jul 2v
Jag var nära att klä julgranen i Göteborg i helgen…men jag avstod tillslut (bara adventsljusstakarna åkte upp…kommer ju inte dit på ett tag nu) och satsar på att gå all-jul-in i Stockholm i veckan istället! Annars har det avnjutits pepparkaksmuffins och lussekatter, druckits flera flaskor julmust, pysslats fast snören i julgranspynt – och självklart klämts oändliga koppar Blossa06 den här veckan. Nu är det jul igen!
"Casino Royal" - Film av Martin Campbell Ny
En enig kritikerkår går bananas och dränker filmen i plus och getingar…och jag ser det lite som min uppgift att hålla tillbaka de förväntningar det skapar lite. Den är okej. Men den är inte SÅ bra. Bara för att det är en kalasbra (och annorlunda) James Bond i huvudrollen och bara för att det finns någon form av handling i filmen, så betyder inte det att det är ett mästerverk…men som sagt. Helt okej.
"The Confessions Tour Live from London" – TV-Konsert med Madonna Ny
Konsertversionen av Madge senaste succéturné sänds på SVT i mellandagarna, men gick i veckan på amerikansk TV. Självklart påkostat så det förslår och som TV-tittare sitter man på första parkett och serveras i stort sett alla hits från senaste skivan (jag tycker "Jump" är rena extasen, medan jag tycker hon helt slarvar bort min favorit "Let It Will Be") blandat med gamla klassiker som "La Isla Bonita". Snyggt, coolt och häftigt…men hon lyckas nog aldrig slå den extas jag kände när jag såg hennes "Blonde Ambition Tour" på SVt i början på nittiotalet…bland de bästa konserter jag sett i efterhand (och jag är sjut avundsjuk på FF som var på den live).
Urban Outfitters Stockholm Ny
Stort, flådigt – och fullt av dyra och roliga grejer. Nya butiken på Biblioteksgatan är liksom allt som jag hoppats på, och plötsligt tog Stockholm ytterligare ett steg mot att bli en "riktig" storstad i min värld.
"The Sweet Escape" – CD med Gwen Stefani Ny
Det är fortfarande en gåta ur någon kom på att släppa ickelåten "Wind it Up" som förstasingel, men lyckligtvis är resten av Gewns nya skiva mycket roligare. Som den underbara titellåten, balladen "4 in the Morning", snygga "Wonderful Life" och den bisarra (men roliga) idén att sätta text till världens mest berömda cirkustrudelutt (ni kommer fatta vad jag menar när ni hör den) i "Don’t Get it Twisted". Stefani vissar ännu en gång att det inte finns några tvivel om varför hon lämnade No Dout.
"Grey’s Anatomy" Säsong 3 – TV-serie på ABC 8v
Bäst på TV. Varje vecka.
"Ugly Betty" Säsong 1 – TV-serie på ABC 2v
Men Betty blir bara bättre och bättre.

Tveksamma Saker Just Nu:


"Den Svarta Linjen" – Bok av Jean-Christophe Grangé
Jag kan inte riktigt bestämma mig om den här boken. Det är onekligen en bladvändare av stora mått…lite i DaVinciKoden-klass…och stundtals är den härligt blodig och otäck. Samtidigt tog det mig för evigt att komma igenom den, jag hade listat ut en av slutklämmarna innan boken knappt börjat och de sista kapitlen är ju bara för…mycket. En femma av 10 = två och en halv blomma är vad den får av mig – men det kan säkert bli en riktigt ruskig film…och jag förstår varför den blivit en sådan bestseller. Det är bara inte min typ av historia.
Höstväder
När man får ligga inne och höra regnet smattra, tända några ljus och sno in sig i en filt…då är det rätt mysigt. Men när man tänker gå på stan med FF och BB och det vräker ned vatten, stormar – och folk håller på att döda en med sina paraply…då är det inte riktigt lika kul.
"Break the News" – CD med Darin
Ingen skiva jag kommer sträcklyssna på kanske…men jag gillar i stort sätt alla låtar vars titel består av ett ord, typ "Insanity", "Perfect" och "Desire". Och Expressens Quetzala Blanco visar än en gång att hon har nollkoll när hon säger att vi inte behöver en svensk Justin…samtidigt som hon hyllar Idol-Markus på nästa sida som något nytt och spännande. Hellre sjutton Justinkopior som heter Darin är ett styck Idolvinnande Lenny Kravitz-kopia…det är i alla fall min åsikt.

Dåliga Saker Just Nu

För Hög Ljudvolym
Jag är verkligen ingen gnällspik när det kommer till ljud. Jag har en liten hörselnedsättning sedan lumpen och jag har alltid högst ljud av alla jag känner i min iPod – men när till och med jag lider av volymen en kväll på Bliss på Magasinsgatan…DÅ är det högt ljud. Galet högt. Verkligen "bojkotta-stället-tills-de-sänker-åtminstone-under-tinitusnivå"-högt.
Sömnproblem
Det underliga är att jag i stort sett bara har dem hemma i Göteborg.
BonJovi på Högsta på Gymmet
Om det bara är jag och syrran på gymmet…och vi lyssnar på nyheterna på TV medan vi går på löpbandet…så behöver kanske inte gymsnubben (som förövrigt brukar hänga på Lino…har han bög-Stockholms sämsta musikmak?) spela BonJovis Greatest Hits på absolut högsta volym för att försöka överrösta TVn. Bara ett förslag.
Lägenhetsångest
Ett begrepp som inbegriper mycket... Ångest över att inte få ordning på den i Stockholm och ångest över att jag är för lite i min lägenhet i Göteborg när jag väl är i stan (kände hur jag saknade den när jag gick där och julfixade...så var det garanterat inte i somras då jag kunde sagt upp den på stört)...och ångest över att vara 33 och inte ha ett förstahandskontrakt nånstans.

Ungefär så just nu.

Filmrecension: Shortbus

Shortbus
John Cameron Mitchell, USA

Sophia är sexterapeuten i New York som inte kan få orgasm, trots att hon är lyckligt gift med Rob. Sophias patienter – bögparet Jamie och James – har varit monogama i fem år men funderar på att plocka in ytterligare en man i sitt förhållande. Dominatrixen Severin har aldrig haft ett nära förhållande med någon och bor i ett förvaringsutrymme. Gemensamt för alla fyra är att de besöker sexklubben Shortbus för att försöka hitta lösningen på sina problem och finna ordning i sina olyckliga liv.

Öppningsscenen visar först ett fantastiskt snyggt New York byggt i kartong…ett sorts leksaks-Manhattan som används frekvent i filmen och som man blir väldigt lycklig av att se…därefter presenteras vi för några av de mest autentiska (förmodligen de MEST autentiska) sexscener som någonsin visats på en vanlig svensk biograf…allt ifrån riktiga utlösningar till självavsugning och extrema närbilder. Efter det är det svårt att chockas av något (även om grabbarna längst bak inte verkar veta vilken film de hamnat på och lämnar salongen efter den längre bögsextrekanten som följer i mitten av filmen).
I klassisk festivalfilmsanda vävs alltså några människor liv ihop, och som vanligt är den gemensamma nämnaren bristen på kommunikation och svårigheten att förstå varandra – här kanaliserat genom sex (i mängder) eller brist på det.
John Cameron Mitchell får verkligen sina skådespelare att göra vad som helst…och de gör det inte i onödan. Filmen har ett stort hjärta och lyckas kännas som någonting helt annat än en film som bara vill vara spekulativ eller visa upp könsorgan på film.
Helt klart en film som skiljer sig från det mesta man sett…men som samtidigt lyckas vara väldigt mycket klassisk filmfestivalfilm. En film som börjar genialt och ger upphov till en massa skratt (där en del fastnar i halsen)…som sackar lite på mitten…men som tillslut får en att lämna salongen lycklig med en förhoppning om att allt löser sig tillslut.
Och kanske förstår jag inte helt vad John Cameron Mitchell vill säga…
Att om man knullar runt med mycket folk så löser sig allt tillslut? Att sex är kul och att folk borde ta det lite mera lättsamt? Att sex är något som ska tas på allvar och att det är viktigt att man följer sitt hjärta istället för samhällets normer om man ska kunna må bra i sitt liv? Alla tre de sakerna? Jag vet faktiskt inte…
…men så länge han säger det med en snopp långt ned i halsen så tycker i alla fall jag att det blir riktigt roligt och ganska intressant!
.

Ännu Ett Blandband

Snälla Oswald…
...kan du inte berätta hur ett blandband för helgen vecka 47 skulle se ut om vi varit så snälla att vi fått ett av dig precis innan du gick på AW?
Okej'rå... Klart jag kan!

Sida A
1. Darin - Insanity
2. Gwen Stefani - The Sweet Escape
3. Girls Aloud - I Think We're Alone Now
4. The Attic - It's Beautiful
5. Supermode - Tell Me Why
6. BWO - Chariots of Fire (Johan S Remix Edit)
7. Magnus - Wrap Myself in Paper
8. The Supremes - You Keep Me Hangin On (Almighty Mix)
9. Orup - Sjung Halleluja och Prisa Gud
10. Lisa Miskovsky - Sweet Misery
11. U2 - Window in the Skies
12. Gwen Stefani - 4 in the Morning
13. Snow Patrol & Martha Wainwright - Set the Fire to the Third Bar

Sida B
1. Chris Cornell - You Know My Name
2. Muse - Starlight
3. Scissor Sisters - Land of a Thousand Words
4. Mika - Relax, Take it Easy
5. Robbie Williams - She's Madonna
6. Orup - Sibyllan
7. Lupe Fiasco feat. Jill Scott - Daydreamin'
8. Vincent - P.a.r.d.i.s.e
9. Darin- Desire
10. The Attic – The One
11. Gwen Stefani - Don't Get It Twisted
12. Orup – Kläderna Du Bär
13. Marit Bergman - My Love

Trevlig helg!

Ännu en Bortglömd Vinjett

Nyss när jag låg på massagebordet (vilket är ännu en grej jag saknar med att sitta på mitt Göteborgskontor...även om Morgan var så hårdhänt idag att det inte var så skönt som det låter) så slog det mig att jag missat ännu en rejäl vinjettklassiker...

...och okej, det kanske har varit lite för många YouTube-videos i den här bloggen idag (men risken är att det inte blir så mycket bloggat i helgen så ni får väl sprida ut det...och nu fick jag äntligen till originalinlägget som jag ville ha det) men den här måste jag ju bara ha med!

Kan det bli mera 80-talsnostalgi än så här?
Snacka om en serie som ÄR sin vinjett!

Dagens Lunchvideo(s)

Först ut är en riktigt bra Bondlåt skriven av två av mina idoler (Bono & The Edge från U2), med en riktigt bra sångerska (Tina Turner) och tillhörande min absoluta favorit Bondilm (Goldeneye). Kan det bli bättre?
Kommer aldrig glömma när jag såg den...
November 1995. Hade precis muckat. Alla lumparpolarna hade kommit upp till Göteborg för att hälsa på, det var sjukt mycket snö (helt galet) och vi satt på bästa platserna på Palladium...
...och sen festade vi en hel helg. Underbart!

Veckans sista Bondlåt kommer från 80talsgruppen Duran Duran och den smått förfärliga Bondfilmen A View to a Kill. Den vill man nog gärna glömma - även om det är svårt med Grace Jones och Golden Gate - men Duran Durans låt är inte bara den som blivit den största hiten (försäljningsmässigt och listmässigt) någonsin...den har dessutom en sjukt kul video där grabbarna försöker skådespela...med varierande resultat.
Dessutom kan ju ingen annan popgrupp slå ett gäng där sångaren kan yttra meningen "My name is Bon. Simon Le Bon" i slutet. Genialt.

Tina Turner - GoldenEye + DuranDuran - A View to a Kill

En Vinjett Jag Glömde...

...i förra inlägget.

Jag har fått flera förslag från KS och Aronson på vinjetter jag glömt...men FFs var bara FÖR viktigt för att jag skulle kunna ignorera det!

VEM kan glömma denna pärla? Denna klassiker!

En Liten Blogg Om: TV-Vinjetter

Jag älskar det nutida amerikanska TV-klimatet – det kommer knappast som en nyhet för någon som läser den här bloggen. Dess kreativitet, att stora skådespelare lockas dit av smarta och innovativa manus istället för till filmen, etcetera etcetera…
…men det är en trend som jag verkligen inte gillar alls:

Trenden att ta bort vinjetten med det medföljande (tidigare obligatoriska) musikaliska temat!

Jag älskar ju TV-intron...
När jag var mindre hade jag ett VHS-band där jag spelade in musikvideos från TV (lite som ett blandband) och när man kollar på dem idag så kan det rätt vad det är dyka upp ett TV-intro bland all Kylie, Madonna och hemmagjorda-svenska-videos-från-Listan.



Jag spelade nämligen in mina favoriter (som typ Lagens Änglar) för att kunna kolla på dem när jag ville...och visst…teater var mitt stora intresse då så någonstans fanns det väl en dröm att någon gång få vara med i en vinjett själv och kanske få vända på huvudet så där dramatiskt och coolt som Brandon, Brenda och de andra i Beverly Hills.

Just huvudvändningen – eller i alla fall visandet av de reguljära skådespelarna – vinjetten väl kanske den största klassikern av dem alla. Från 70/80tals favoriter som Dallas, Dynastin och Falcon Crest via nittiotalets Melrose och Beverly Hills, till dagens Gilmore Girls och Americas Next Top Model.




Ett annat syfte med vinjetten är ju att sätta folk i rätt stämning för serien. Six Feet Under var ju ett strålande exempel på det, i Sex and the City fick vi ett blått läckert Manhattan, och det mest glimrande exemplet i år är väl Dexter där extrema närbilder på vardagliga morgonsysslor känns långt mycket blodigare än vad de är.

Cityakuten valde en annan väg – men med samma syfte – då de har…hade (en av serierna som följt nya trenden och plockat bort sin vinjett numera) en otroligt snygg signaturmelodi som blandade ljud som fick en att tänka på hjärtslag och sjukhusapparatur, vilket även kan sägas om svenska Rederiet. En vinjett som på slutet var långt mycket bättre än serien den inledde.



En av nycklarna till en riktig bra vinjett är ju faktiskt en schyst trudelutt till signaturmelodi. Detta tog sig sitt mest extrema uttryck på nittiotalet då ledmotiven till Twin Peaks, Friends, Arkiv X och Ally McBeal (för att nämna några) låg på listorna och spelade på dansgolven. Finns det några sådana idag? Den sista var väl Sopranos?



Man kan också ta en redan befintlig låt som House eller CSI. CSI-serierna har ju förövrigt gjort en liten gimmick av sina signaturer, då alla tre serierna i franchisen har låtar av The Who.
Man kan också dansa sig igenom sin vinjett…



Flera kända kompositörer har varit inne och pillat på vinjettområdet. Anledningen till att jag hittade Desperate Housewives efter bara två sända avsnitt i USA (det var där någonstans mitt gigantiska nedladdningsintresse av TV startade) var just att en av mina favorit kompositörer (Danny Elfman) hade gjort vinjetten (han har även gjort Simpsons klassiska trudelutt) – en vinjett som förövrigt också är helt genial där den snabbt radar upp hemmafruar genom tiderna med hjälp av klassiska konstverk.



Idag är ju alltså trenden att ta bort signaturerna helt. TV-bolagen tror att folk tappar intresset och byter kanal och klämmer hellre in 30 sek mera drama eller reklam istället. Jag inbillar mig att allting startade när J.J. Abrams (som ju skrev en fantastisk signatur till Alias...en av senare år favoriter hos mig...speciellt under säsong 4 när man fick se Syd i massor av förklädnader på väldigt kort tid) bestämde sig för att ta bort signaturen till Lost helt (eller okej…den är väl kanske 7-8 sekunder) och det funkade…för många av årets nya serier (bortsett från tex tidigare nämnda Dexter och The Class) är det inte många som förärats en riktig signatur. Heroes är tillexempel väldigt Lost-like-kort, Ugly Betty har en (iofs ganska snygg) 10-15sekundare, E.R och Grey’s Anatomy har tagit bort sina i stort sett helt…och Studio 60 som jag hade väldiga förhoppningar om efter piloten fick inte heller någon.

Trist, trist, trist tycker Oswald och lämnar härmed in en protest och ett upprop att huvudvändningarna ska komma tillbaka. Jag har ju inte fått vara med i någon serie än!



Så. Vad har ni för favoriter bland skogen av roliga TV-vinjetter?
Jag har ju inte räknat upp de riktiga gamla klassikerna här…som Snobbar som Jobbar, Helgonet, Bröderna Cartwright, Machahan…och min absoluta vinjettfavorit någonsin: Mission:Impossible (som jag tyvärr inte hittade på YouTube.

Men vilka mer självklara har jag glömt?

Spooky Train och Lite Annat

Igår på väg hem från jobbet var jag helt ensam i min tunnelbanevagn. Hur spooky är inte det?
Crazy spooky!
Det har nog aldrig hänt mig innan vid normal tid på dygnet (typ halv fem).

Förövrigt är en stor latte och en lussekatt för 23 spänn på 7Eleven veckans bästa deal när man är på väg hem från jobbet.

I lurarna just nu har det varit mycket nya Gwen och nya Darin. Darins Insanity och Desire kan vara de bästa Jackson/Justin-ripoffer han gjort. Riktigt bra. Inte som originalet kanske. Men ändå okej.

Om man råkar få en låt av The Supremes direkt efter en Darin-låt på iPoden så märker man att Miss Diana Ross har mera maskulin röst än den forne Idoltvåan.

Och på tal om Idoltvåor.... Tänk om Darin varit med i år.
Han hade tvättat golvet med den där pinsamma bunten som är kvar!
På fredag är det dags för årets "Juryn Väljer Låten"-tema...och som vanligt ger de helt omöjliga låtar till de de vill ha ut (vinnarlåten lär redan vara skriven och inspelad mind you...i och för sig av alla de tre som är kvar...men de två återstående programmen lär ju bara vara ett litet förspel tills Marcus står där i glittret och de kan börja kränga ut hans skiva) för att se till att Mr "jag-åkte-ut-förra-året-men-i-år-har-jag-hängt-kvar-på-grund-av-låg-kvalité-och-en-hel-del-tur-till-slutet" försvinner och slipper gråta av dåligt självförtroende och be ännu en utröstad om ursäkt den här veckan.

Det kommer behövas sprit om man ska orka se det - lyckligtvis blir det After Work med Göteborgare innan.

Dagens Lunchvideo

Dagens lunchvideo är en av mina absoluta favorit-Bondlåtar.
Den kom när jag gick i gymnasiet, och hela den perioden var mycket musik och MTV och svenska videoprogram och så vidare...men filmen i sig var däremot en besvikelse (det sägs att det är den som gått med lägst vinst av någon Bondfilm).
Det året skulle ju alla bara se Batman och nya Indiana Jones...och Dödligt Vapen 2.

Hade inte klippet varit av ganska usel kvalité så hade den fått hänga med till finalen imorgon (men då blir det istället mina två absoluta favoriter - två bra låtar...varav en åtföljs av en liten favoritvideo) men nu får Gladys Night hålla fanan högt i dag istället, med låten från Licence to Kill (filmen som först hette Licence Revoked...vilket passar mycket bättre in på filmen eftersom Bond inte har någon rätt att döda just i denna filmen då den licensen blivit indragen) skriven av N. Michael Walden, Jeffrey Cohen och Walter Afanaseiff.

Gladys Knight - License to Kill

En Liten Blogg Om: Samlingsskivor

Samlingsplattorna började krypa fram som svampar ur jorden redan innan nedladdningen dödade fullängdsplattan. Folk hade ju börjat köpa Absolute-skivor och Now Thats What I Call Music och ville bara ha hits...och skivindustrin rättade sig där efter.

I början var det dock mest artister med en gedigen backlog som gav ut sina samlade hits – numera räcker det ju att ha gjort en eller möjligen två skivor för att kränga ut en samlingsskiva med tre nya låtar – istället för att våga satsa på en ny fullängdare...eller ännu hellre (den så ofta sorgligt undanskuffade...men kanske på väg att göra comeback) EPn. Men i vissa fall kan jag köpa det.

Girls Alouds senaste samlingsskiva är tillexempel ett sådan fall. Tjejerna har ju i stort sett ingen publik utanför England, och att sammanfatta alla hits från deras fyra skivor (som faktiskt är bättre än vad man kan tro för ett realityband) och trycka in en cover liknande den de haft sin enda internationella hit med (I Think We’re Alone Now resp. Jump) är både smart och har gett ett fantastiskt resultat. Årets samlingsskiva för de som gillar tjejbandspop? Kanske i konkurens med Sugababes dito, där ungefär samma premisser gäller – men deras hits har ju varit mera frekvent spelade i Sverige.

Iallafall. Den trend jag reagerat på på sista tiden gäller däremot några av mina favoritartister... Jag tänker på U2, Abba, och George Michael. Dessa tre band/artister har ju redan gett ut enormt framgångsrika samlingsplattor...plattor som dessutom varit ganska heltäckande (i U2s fall var det ju fyra skivor – de andra hade två var)...men väljer ändå nu att göra det IGEN. Denna gången enkelplattor med "det absolut bästa"...det vill säga ungefär hälften av de låtar som var med förra gången...plus en eller två nya. Helt sjukt onödigt. Roxette är ännu värre – eller är det bara jag som tycker de kommit med en samlingsskiva ungefär vart tredje år (varje comeback där Roxette är "helt rätt i tiden" enligt Marie Fredriksson) som alltid marrknadsförs med It Must Have Been Love.

Jag hoppas människor är så pass smarta att om de känner att de behöver en samlingsplatta med U2 (och jag säger inte att man inte vill ha det – U2 har sjukt mycket bra musik som alla borde äga...Abba också...och GM) så köper man de den gamla i REA-backen och komplimenterar med de nya låtarna på iTunes.

Kär i en Affär

Okej, det KAN vara så att jag är lite opartiskeftersom jag fullkomligt älskar Urban Outfitters i London och NYC...
...men jag måste säga att den nya butiken på Bibliotkesgatan var bland det flådigaste och (om man gillar kristallkronor-i-stora-salar-stilen....vilket jag gör) snyggaste jag sett här i stan.

Självklart samma patenterade blandning av trendiga grejer (svarta julgranar), roliga onödigheter (Jesusdockor och "Congratulations on your Gay Wedding"-cards) och dyra - men snygga - kläder som vanligt.

Man kan lugnt säga att jag inte är så svår att få omkull när det gäller snygga byggen och häftig shopping...

Dessutom hittade jag precis en sådan tröja jag vill ha i julklapp...

...men med en prislapp på 1400Kr så undrar jag vem som skulle vilja köpa den åt mig, av de som brukar ge mig julklappar...

...kanske kan någon uppmärksam bloggläsare tipsa om vart man hittar en liknande för typ halva priset och berätta för min syrra! :)

Eftermiddagstankar en Onsdag

● En av syrrans kollegor har också råkat ut för ComHems urusla kundservice...eller man borde nog förresten egentligen inte ens använda varken ordet service eller tjänst i samma mening som ComHem. Bara det att när för många ringer deras kundtjänstnummer så har de en röst som sägger: "Du har ringt ett felaktigt nummer. Numret existerar inte." Japp. Allvarligt. Först när det är lite mindre belastning får du (det lika idiotiska) "Det är många som ringer nu. Var god försök senare. *klick!*." Men oftast får du alltså informationen att du ringt fel nummer...vilket ju inte bara är att ljuga...utan också att i 90% av fallen tvinga folk att ringa nummerupplysningen eller en polare för att ta redan på det riktiga numret (oftast är ju bredbandet nere...det är därför man ringer...och man tror ju att det nummer man själv tagit reda på är fel). Så fruktansvärt idiotiskt! Dagens Ris!

● Jag går bara och nynnar på You Know My name konstant!

● Att Peter Jackson inte får göra filmen Bilbo (projektet omfattar egentligen två filmer där Bilbo är stommen, men som också leder fram ända till LotR-filmerna) är inget mindre än en skandal och visar bara på ytterligare dåligt omdöme från New Line.

● Borde nog nynna mera på U2 nya singel Window in the Sky (inte den hemska med GreenDay alltså) men jag har helt enkelt glömt stoppa den i iPoden och varit för koncentrerad på musiken jag ska recensera i nästa QX för att hunnit lyssna på den innan. Men jag återkommer med ett omdöme!

● Spanien skall byta ut hälften av männen på sina vägskyltar ser jag i e24 via Aronson, och vid en första tanke kan det ju verkar vara en skrattretande insats för jämställdheten och en bit efter lika-lön-för-lika-arbete och sådär... Men när jag sedan tänker ett steg längre (vilket ju kan vara bra ibland har jag lärt mig) så gillar jag faktiskt när det dyker upp sådana här genussaker som man aldrig reflekterat över. Manlighet och heterosexualitet är norm – allt annat är avvikande - och det kan faktiskt aldrig vara fel att rätta till det, hur fånigt det än kan verka på pappret.
Min vän och kollega SS är förövrigt min förebild här...alltid på sin vakt mot heteronormen! Kommer alltid minnas medarbetarseminariernas: Han...ELLER hon...ELLER transperson....eller en hund.

● Det känns skönt att kunna meddela att Gwens Stefanis album är såååå mycket bättre än hennes värdelösa singeln. På skivan kan man dessutom hitta Wind it Up i Neptunes orginalversion (utan Sound of Music-samplingen) och då hör man vilken otrolig ickelåt det där är...

● Idag öppnar Urban Outfitters i Stockholm! Det blir till att knalla ned till Biblioteksgatan direkt efter jobbet alltså.

...och så har Kramer varit rasistisk, Orup&Lena har en show ihop, Kronprinsessan blev utan Emmy och Robert Altman har dött. Men allt det vet ni ju redan.

Dagens Lunchvideo

Hade svårt att bestämma mig för vilken av de två äldsta Bondvideosarna som finns tillgängliga på YouTube som jag skulle välja idag...
...men tillslut fick Sheena Eastons småtrevliga Bondvideo till For You Eyes Only stå tillbaka - helt enkelt för att låten är en av de jag tycker sämst om bland Bondlåtarna - och istället släpper jag fram John Barry & Tim Rices ledmotiv till Octopussy.

Rita Coolidge - All Time High

Veckans Tips för Dina Sinnen

Hör: "Set the Fire to the Third Bar" med Snow Patrol & Martha Wainwright
FF har försökt få mig att lyssna på Snow Patrol tidigare…men först nu har jag hittat denna utmärkta lilla balladpärlan som de gör tillsammans med Rufus skönsjungande syrra. Kan helt enkelt inte sluta lyssna på denna perfekta låt att leva med i höstrusket. Det är sådana här duetter Bono borde syssla med istället för att spela in sina egna låtar igen...

Lukta: På Nå't från "A Commenced Gross"-bloggen
För mig är dofter något roligt – men jag sträcker mig till att testa och köpa de vanliga märkena som finns typ på Åhléns, NK – och på alla flygplatser. För killen som driver A Commenced Gross-bloggen verkar det däremot vara blodigt allvar och här kan man få tips om riktiga dofter (som jag i min oinsatthett aldrig hört talas om) från klassiska parfymerier. Dessutom tycker jag oftast det är en liten fröjd att läsa en blogg av någon som är helt besatt av ett ämne man själv inte har en aning om.

Känn: Dig Positiv till SJ
Sedan jag flyttade till Stockholm har jag ringt ungefär en gång i veckan till SJs biljettbokningsservice för affärskunder – och det kan vara den trevligaste kundtjänst jag mött. De skämtar, letar alltid upp de bästa platserna, frågar om massa olika tilläggssaker (och det är lite olika frågor varje gång, så de får det att kännas personligt) och de hjälper en att utnyttja olika fördelar. Jäkligt ovanligt för en kundtjänst i allmänhet…trist nog.

Smaka: Yoggi Delikatess: Citrus/Maräng
Det är inte ofta jag äter sådana här feta mejeriprodukter…men om jag gör det så ska det numera vara den här fantastiskt goda efterrättssmaken som känns som att äta en flytande kaka. Knu**ar helt enkel med tungan!

Se: "Casino Royale" av Martin Campbell
Gillar man Bondfilmer så kan jag väl avslöja så mycket att man absolut ska se den – om inte annat för att Daniel Craig är en utmärkt (men annorlunda) Bond - och inte minst för de fantastiska förtexterna. Tycker nästan att bara de är värda biljettpriset… Vill du veta mera så läs min Bondblogg här.

Undvik Däremot:
BonJovi på högsta volym på gymmet, Böglobbyn, Höstsmuts som följer med in i lägenheten, Dålig planering, ComHems kundtjänst

Bond. James Bond.

Jag får inte skriva någon recension här i bloggen förrän jag skrivit en som publicerats i nästa nummer av QX…
...det är ju de som betalar mig och fixat så jag fick se filmen redan idag på en fullknökad pressvisning...
…men lite Bondkortisar kan de väl knappast ha något emot?

Ska försöka hålla mig undan från plotspoilers…men vill ni inte veta något så håll er borta!

007 Jag fattar inte varför alla ska gnälla på den – för jag börjar älska Chris Cornells Bondlåt. Har de glömt hur dåliga de varit de senaste filmerna? Håret på mina armar reser sig när den exploderar (i sin helhet) enligt klassiskt maner till förtexterna…en av de mest klassiska Bondingredienserna som fått sig en rejäl uppdatering: Alla kvinnosiluetter är borta helt. Alla klassiska 3D-animeringar som dominerat sedan GoldenEye är också väck till förmån för skitsnygga….vet inte vad det heter…2D-aktiga spelkortsinfluerade dataanimerade teckningar? Skitsnygga och fullständigt briljanta är de i alla fall där de faller sönder i klöver/spader/hjärter/ruter och att Craig är nya Bond bankas in genom att det är hans siluett som hela tiden dyker upp.

007 För de som inte kopplat det ännu - Casino Royale gör alltså samma sak med Bond som Batman Begins gjorde med Batman: man låtsas att de andra filmerna inte existerat och börjar om på noll! Det känns lite lurigt till en början…men eftersom så mycket inte är som vanligt så fungerar det.

007 Actionsekvensen på lyftkranarna påminner inte så lite om den i slutet på den stora parabolen i Martin Campbells förra Bondfilm Goldeneye… Klart man ska återanvända något man är bra på!

007 Filmen har förövrigt inte bara nystartstemat ärvt från Batman Begins. För en gångs skull är det Bond som är den intressantaste karaktären i filmen. Inte bruden. Inte skurken. Eva Green är i och för sig den kanske smartaste och mest mänskliga Bondbruden någonsin (och får en rolig Plenty O’Toole blinkning till första replikskifte med Bond) men det känns som om manusförfattarna tappar bort hennes historia som kunde ha gjort filmen lite bättre och mera logisk, och danskarnas stolthet Mads Mikkelsen får verkligen inte mycket att göra med sin LeChiffré mer än att ta astmasprej och gråta blod…och just det – smiska Bond på kulorna. Bokstavligen.

007 Dame Judy Dench är däremot som vanligt lysande – den här gången fungerar hon nästan som en (stenhård…långt hårdare än Bond…hur det är möjligt i Craigs tappning) morsa till James. Någon borde skriva ett Bondmanus där hon har långt mycket mera tid på duken innan hon blir för gammal för den här rollen!

007 För första gången på mycket, mycket länge så stör jag mig inte hela tiden på produktplaceringen i en Bondfilm. De får in nästan alltihopa utan att jag tänker nämnvärt på det (kommer snarare på mig själv att leta efter grejer efter ett tag…jag är skadad) men Sony Ericsson går helt klart segrande ur striden om märken man märker (tre-fyra av deras modeller visas i närbild, då telefonerna har en viktig roll i intrigen) tillsammans med Aston-Martin (såklart) och Omega som får vara föremål för en egen liten ordväxling: - Dyr klocka. Rolex? - Omega!

007 En massa pokerspel ligger givetvis helt rätt i tiden…men det är ganska trist i längden dramaturgiskt…och att manusförfattarna känt sig tvungna att slänga in en karaktär som hela tiden sitter och förklarar vad som händer för Vesper Lynd stör mig något otroligt.

007 Jag och FF dreglade vid alla biobesök i London lite samstämmigt till muskelberget Craig (han är helt klart den farligaste Bond man sett…han ser verkligen ut som om han skulle kunna smula sönder Mads Mikkelsen och alla andra skurkar med bara händerna) i minimala badbyxor som man ser i trailern. Den scenen är faktiskt kortare i själva filmen – men i stället går Mr Bond med bar överkropp vid hur-många-tillfällen-som-helst och lyckas dessutom vara spritt-språngande naken i en ganska lång scen… Så nog finns det ögongodis för de som gillar muskelknippen i den här filmen. Bara det borde väl generera ett extra QX i recensionen jag snart skall knappra ned, när jag tänker efter…

007 Felix Leitner är svart. Mr Moneypenny är inte med alls. Inte Q heller. Och knappt några gadgets. That’s pure facts without any values added.

007 Sexismen är 2000-talsaktigt spegelvänd…
Vesper Lynd: I will be keeping my eyes on the money and off of your perfectly formed ass.
James Bond: You noticed.

007 Det kan vara första gången jag sett en Bonfilm med en sabelscen. I en trappa. Med Bondbruden knuffandes före. Snyggt.

007 …fast kanske inte helt:
Vesper Lynd: Am I going to have a problem with you, Bond?
James Bond: No, don't worry. You're not my type.
Vesper Lynd: Smart?
James Bond: Single.

007 Snyggaste actionsekvensen syns också i trailern: det är när Bond kör vansinnigt fort i mörkret på en väg – och plötsligt ligger Vesper Lynd bunden mitt i vägbanan precis framför honom.

007 Slutligen: Jag har aldrig sett en Bond som blöder så mycket. Som springer så mycket. Som slår sig så mycket. Som har så mycket muskler (sa jag det nyss?). Som är så blond och som har så snygga isblå ögon. Och som – jag tar det igen – blöder så otroligt, jäkla mycket. Man får nästan ont bara av att titta.

…och en sak till…
Sitt inte och vänta på den-där repliken eller det-där musikaliska temat.
Det skulle bara förstöra filmen för er!

Dagens Lunchvideo

När du läser det här är jag förhoppningsvis på väg att se nya Bondfilmen (inbjudan kom inte riktigt fram, men det ska vara fixat nu) som innehåller Chris Cornells överlag ganska hårt kritiserade Bondlåt You Know My Name till förtexterna.

Själv tycker jag faktiskt det är en helt okej Bondlåt i "Live and Let Die-skolan" och det ska bli skoj att se hur förtexterna är denna gången. Dessutom är låten ljusår bättre än Madonnas pinsamma blippblopp-försök i Die Another Day (varför hade hon inte träffat Stuart Price då) och Garbages bleka och trååååkiga The World is Not Enough.

Nä, den senaste låten jag tyckte var riktigt okej var nog faktiskt den här:
Sheryl Crow - Tomorrow Never Dies

Tisdagsförmiddagskortisar

● Det roligaste med den kommande Harry Potter-filmen är inte att den förmodligen lär bli den bästa filmen (eftersom den bygger på en bok där handligen är sjuuuukt segdragen och som förmodligen kommer vinna på att komprimeras (tillskillnad från de tidigare) på vita duken) utan ryktet om hur de rollbesatte rollen som Luna Lovegood. Det sägs att casting-teamet testade en hel massa skådisar, men hittade ingen som de tyckte passade. Då prövade de öppen casting och in kom amatören Evanna Lynch och var helt perfekt... När J.K Rowling fick höra vem som fått rollen trodde hon inte sina öron. Evanna Lynch visade sig nämligen vara ett helt besatt Harry Potter-fan som brevväxlat med Rowling, och enligt J.K så ÄR Evanna Lynch Luna Lovegood. En liten solskenshistoria, en tonårspsykopat med tur eller ett marknadsföringstrick? Vem vet.

● Arkiv X-donnan Gillian Anderson har fått en Oscar. En liten son med det namnet alltså. Ingen flintskallig guldgubbe.

● Jag kan vara den sista av alla bögar att ge upp Böglobbyn, men efter igår har jag nog gjort det också. Det ger mig liksom inget... Upplägget verkade ju så bra – att informera om bögar och homofobi med hjälp av humor, både på bögar och heteros bekostnad...men jag tycker bara det är...meningslöst. Som avsnittet igår med fjollan som skulle ragga upp Liston Söderberg. Eh? Det fick ju nästan mig att välja att bli homofob i ren pinsamhetschock... och den där jakten på en bög i norrland hade väl sina poänger...men jag hade förmodligen fått en hjärtinfarkt om jag varit traktens enda garderobsbög som lånat homolitteratur på biblan...och så kommer TV och ska försöka lista ut vem jag är. Kronan på verket var ju luftandet av Sverker Åströms fördomar om fotbollspelare på slutet... Vad ville redaktionen med det? Hämnas för att Sverker hoppat av, eller? Synd på så rara ärtor och så mycket homotalang.

● Enligt Expressen festade Carola på Patricia i söndags. Kan vi nu en gång för alla avskriva att Carola hatar bögar och bara rikta in oss på att hon verkar vara oändligt dum och galet religiös?

● Efter en gigantisk mediastorm har FOX i USA beslutat sig för att inte sända O.J Simpson-programmet If I Did It, Here's How It Happened som jag skrev om här i bloggen häromdagen. Förlaget som skulle ge ut O.Js bok har också beslutat sig för att inte göra det, efter massiva protester, bland annat från offrens familjer och websidan DontPayOJ.com.

● Ett favoritcitat från förra veckans Ugly Betty som jag hittade hos TV-Gal:
"I'm this close to splitting a Cobb salad with Sarah Jessica Parker and talking about shoes."
- Daniel to Betty after he spends all day waiting for Sofia to call him.
Detta åtföljdes för övrigt av en lång blick från Betty som tittade på honom och sa något I stil med "I really miss that show!"! Undras om det finns någon heterosexuell man I manusteamet bakom Betty, eller om det bara är bögar och brudar?

● Vändningen i slutet på gårdagens Dexter var väl kanske inte helt oväntat...inte alls faktiskt, jag misstänkte det redan i förra avsnittet...men den där serien är ändå så sjukt bra att det nästan är svårt att förklara dess genialitet.

● Som alla väl vet vid det här laget så sänder SVT Madonna: The Confessions Tour Live i mellandagarna. NBC i USA sänder det imorgon. Gissa om det kommer vara all-over-the-net på torsdag morgon?