25 Live!
George Michael
Waiting, Flawless (Go to the City), Fastlove, Father figure, Star people, First time ever I saw your face, Praying for time, Too funky, You have been loved, Everything she wants, Shoot the dog, Faith, Spinning the wheel, Jesus to a child, Amazing, I’m your man, Outside, Careless whisper, Freedom 90
Jag måste nästan börja med att säga det…
Det är inte George Michael jag vill ta med hem och ligga med efter den här konserten…det är hans fantastiska scen! Det rejält tilltagna bandet står på en snyggt ljussatt byggnadsställning i tre våningar – och framför dem hänger vad som förmodligen kan vara världens största, platta skärm…den liksom flyter ut över scenen och tja…ÄR scenen…och den exploderar under hela konserten i gigantiska färgkaskader, videosnuttar och blir vid ett tillfälle (under en fantastisk Spinning the Wheel) en sjukt snygg rullande filmremsa. Precis innan paus (då en gigantisk klocka räknar ned till nästa akt) så dyker dessutom en gigantisk uppblåsbar George Bush upp ur golvet och det hela är en fröjd för ögonen rakt igenom (nästan…av någon anledning används inte scenen/skärmen alls under extranumren…dog den möjligen i Scandinavium?).
Nu får öronen sitt också – dels genom en snygg hitkavalkad där inget nummer känns överflödigt (möjligen är låtordningen lite jobbig med sitt varvande av ballader och partylåtar – det blir en del upp-och-ned-i-stolarna för oss i publiken) och dels genom att George sjunger precis lika bra som han alltid gjort. Inte ett spår av varken ålder eller hasch på de stämbanden som lyckas lika bra med en smäktande Jesus to a Child som Too Funky.
Kan man säga något negativt då? Tja...Georges mellansnack är i stort sett obefintligt. han säger typ "Thank You" och som jag nämnde innan så förstår jag inte vitsen med att tona ned jätteskärmen när showen når sitt crescendo...men det är egentligen bara smådetaljer.
Bäst i mitt tycke är att få höra min ungdoms stora hits som Father Figure, Faith och Everything She Wants (hela publiken går förövrigt bananas under Wham!-låtarna), och när George står på en stor regnbågsflagga och sjunger I’m Your Man så är det lååångt ifrån den där flickidolen på 80/90talet som min kursare på Chalmers så envetet försvarade var så hetero och maskulin.
Helt klart en stor, positiv överraskning!
. 
Inlägg
-
6 kommentarer:
*grymt avis*
Åh, vad glad jag blir. Jättekul. Kan knappt hålla mig till i morgon... =)
Fantastisk show! Jag blev så ledsen när den tog slut, jag saknar George!!!
Nej, den dog inte Oswald. Det var likadant i Globen.
För övrigt undrar jag om du inte var för snål med betyget...
;-)
Njae...det var absolut inte mer än en 8/10 i mina ögon.
Jag tycker det var oväntat högt!
Dels så var det lite mycket ballader och skumma tempoväxlingar och dels så var mellansnacket obefintligt...och lite sådana krav har jag för högre betyg.
Dessutom jämförs alla med Kyliekonserten jag var på i fjol där vi stod ungefär två meter från Kylie och hennes hunkiga dansare i värsta ljusshowen.
DET var en 10/10.
Egentligen har du rätt, det är nog "bara" en 8/10 men själv är jag så lycklig över att ha fått se George igen så han fick 2 poäng extra på grund av det :)
ÅÅÅhh va bra han är! :)
Skicka en kommentar