17 oktober 2006

Förmiddagskortisar

§§ Ikväll börjar alltså Vanished på TV3.
Man får lite känslan av att trean fått den på köpet (eller varit tvungen att köpa den) bara för att de skulle få sända andra säsongen av Prison Break... Hur kan man annars förklara att de kör igång en serie som de vet de förmodligen aldrig kommer få ett riktigt slut på (vad jag vet har det bara utlovats för Kidnapped) och som därför kanske kommer sluta mitt i ett händelseförlopp? It’s Point Pleasant all over again! Exakt samma premisser, faktiskt. Fox är ett klurigt bolag.

§§ Nä, den serie som alla TV-bolag brode klösa ögonen ur varandra för att få just nu är absolut Heroes. Efter sin tveksamma pilot (som innehöll en bra idé, men som försökte visa alldeles förmycket på en gång) så har den efter fyra avsnitt blommat ut till den enda nya serie som jag verkligen längtar efter. (Ugly Betty är också kul...men mera på ett desertartat sätt...och Studio 60 är smart, smart,smart men jag letar desperat efter något som får mig att verkligen längta efter att vilja se mera när eftertexterna kommer). Heroes däremot avslutar sina avsnitt med den ena cliffhangern värre än den andra (den jag såg till min frukostgröt i morse var bländande genial i all sin konstighet) och blir bara intressantare och intressantare och jag tycker mer och mer om de inblandade utsatta karaktärerna.

Jag lovar – ska ni se någon ny serie i år så är det nog den här!

§§ Ännu en av årets nya serier i USA har förresten plockats upp för en hel säsong. Denna gången är det Calista Flockharts återkomst Brothers&Sisters som efter en strulig start tydligen ska ha ryckt upp sig (det ryktas att detta är mycket på grund av att Greg Berlanti – som skrivit Dawson's Creek och Everwood blandannat - tog över showen efter de två första avsnitten). Får återkomma mera om det när jag sett de två senaste avsnitten – har bara sett nummer ett och två – för just nu ligger serien om ett gäng syskon, olika politiska uppfattningar, Irakkriget och ett struligt familjeföretag med hemligheter på min väntelista för att bli sedd.

§§ Fick lite skäll av en anonym bloggläsare för mitt spoilerartade Desperate Housewives-inlägg igår. Jag kan hålla med om att bilden kanske var lite onödig (men hallå...trodde någon något annat än att Mike Delfino skulle vakna igen? James Denton skulle knappast nöja sig med att ligga och blunda i en säng en hel säsong...fast okej. Den var lite onödig) men tyvärr är det en omöjlighet för mig att hålla redan på vart alla serier jag kollar på befinner sig på svensk TV.
House är tre år efter på fyran, Lost och Prison Break är i stort sett i fas. Desperate Housewives och Grey’s Anatomy har jag inte en susning om vart de är och Vanished kommer förmodligen snart ligga före mig...
Jag måste utgå från det jag ser nu när jag skriver här i bloggen – annars skulle jag inte kunna skriva om TV alls och det är det som jag älskar att göra mest – och jag kan inte hela tiden undgå att skriva vad som sker eftersom det hela bara skulle bli en rad av überluddiga inlägg och hintar.
Tyvärr kanske det innebär att jag förlorar lite läsare som inte förstår att hoppa över när det dyker upp inlägg om serier de följer och som inte är i fas med mitt tittande...men jag är rädd att jag får ta det för att inte begränsa mitt skrivande här.

§§ ...och så lite musik på slutet. Äntligen släpper Jarvis Cocker sin solosingel Cunts are Still Running the World (fast numera tror jag bara den går under namnet Running the World) som man kunnat ladda ned på hans MySpace-sida sedan i somras (den har legat på min Mest Spelade-lista i iPoden sedan den 16 augusti såg jag just...det säger en del om hur mycket jag gillar den). En förmodad sommarlåt som istället blev höstsnygg ballad från en gammal hjälte! Kul att höra Jarvis solo och lite britpophitig (men med bett såklart) igen.


Inga kommentarer: