TV-Pilotrecension: Six Degrees

Six Degrees
Drama, Torsdagar 22.00 ABC

Grundidén är mycket enkel: New York. Sex människor. Sex öden. Sex olika liv som slumpartat korsar varandra.
Detta är en av de serier jag var som mest nyfiken på innan säsongen startade, men jag fick tyvärr inte tag i någon pilot. JJ Abrams (Lost, Alias, MI3) är inblandad som producent och serien ligger direkt efter Grey’s Anatomy på ABC nya supertorsdag. Nu har första (och andra, men det har jag inte sett ännu) gått…och jag är faktiskt positivt överraskad.
Serien har främst två förtjänster: Dels är det castingen. Skådisarna är sådana där som de flesta av er förmodligen inte direkt kan placera namnet på – men som när ni ser dem tänker "Aha, hon/han…vad var det nu han/hon var med i?". Erika Christensen, Hope Davis, Bridget Moynahan och (framförallt) Campbell Scott känns alla helrätt i sina roller och är utmärkta. Dels är det New York-bilderna. CSI:NY visar alltid underbara vyer över NYC, men väldigt sällan ser man skådisarna i de öppna miljöerna…mycket på grund av att de flesta scenerna inte spelas in där. Med Six Degrees är det helt annorlunda…det är rena porrfilmen för New York-dyrkare och man vill bara kasta sig på närmsta plan när det fikas ute, sitts på kontor med grandiosa vyer, springs på gator och åks taxi.
Sedan lyckas man dessutom få de här personerna att bli jäkligt intressanta under dessa första 42 minuter, och i alla fall jag vill lära känna allihopa bättre.
Negativt då? Tja, jag undrar egentligen åt vilket håll de tänkt röra den här serien… Jag menar; grundidén är alltså att dessa sex personer påverkar varandras liv rejält genom spontana möten. OK. Det köper jag och det är jäkligt snyggt gjort i första avsnittet. Men om nu alla träffats/sprungit förbi/blivit kära/bästa vänner med varandra redan i piloten – vad fasiken ska de göra i fortsättningen av den idén sen?
Jag tänker i alla fall ge dem (och mig) ett par/tre avsnitt till för att ta reda på det!

Intressenivå hos mig efter ett avsnitt: Hög