Tioårsjubileum

Nu har jag varit och firat med syrran. Öl och kanelbulle på Mälarpaviljongen blev det. Eller rättare sagt; jag firade. Syrran drack en öl och åt kanelbulle bara.

Jag firade att för exakt tio år sedan idag så stod jag i en blå overall och tog emot dryga hundra nya teknologer på Götaplatsen i Göteborg. Eller rättare sagt igen: Egentligen gjorde jag inte alls det, utan jag satt i en liten trång lokal med solglasögon och nämnda overall på och var skitnervös för att allt skulle fungera och för att jag skulle tvingas vara otrevlig i en vecka.
De där fem veckorna som följde då jag heltid jobbade med V0K-96 (som vi hette) ser jag tillbaka på som en av de bästa i mitt liv och en av de absolut mest lärorika. Hur studentikost allt det där kan verka nu, så är det en av de få saker med Chalmers som jag faktiskt idag inte alls förknippar med just det begreppet. Visst, schemat var sjukt späckat (det ser fortfarande likadant ut tio år senare...bara någon vecka kortare), jag gick upp till ungefär 90kg i förlängningen och har aldrig varit så nära alkoholism...men det var det fanimej värt.

Den viktiga anledningen till att fira är nämligen att mitt engagemang där verkligen förändrade mitt liv i grunden. Tre av de personerna som jag lärde känna där igenom tillhör fortfarande mina absolut bästa vänner, och de har alla på olika sätt radikalt format om mig till någonting mycket bättre och mera harmoniskt (tro det eller ej) än vad jag var innan dess.
Jag hade aldrig varit den jag jag är idag utan dem.

Så vad ska man fira om inte sådant? Jag tror iofs ingen av er läser detta...men ändå; Kram på er alla sex! Vi gjorde ett fantastiskt jobb.