Rapport från Blekinge, del II

Alla de resterande delarna av familjen är på cykelutflykt i skärgården. Underbart att vara ensam i en villa full med mat och bara ligga och plöja massa böcker på en filt på gräsmattan med ett glas iskallt rosévin i ena handen.

"Koltrast räddad från att bli ormfrukost" – nyhet på första sidan av Blekinge Läns Tidning igår. Man måste bara älska lokalpressen!

Annars är sommarens scoop i båda lokaltidningarna fortfarande de tuffa arbetsförhållandena (11 timmars arbetsdag utan OB och förbud att lämna lokalen på 20 minuterslunchen) på stadens glassturistattraktion Glaciären. Jag kan meddela (efter att ha stått i kö i över 40 minuter för min glass) att det inte påverkar försäljningen nämnvärt. Två smaker är fortfarande nio kulor och kostar 25 kronor. Funderade på att ta mjukglass på också (då blir det 31 kronor) men insåg snabbt att inte ens min semesterfetlagda mage skulle klara detta. Killen framför mig i kön tog en glassbåt och fick ett berg av glass/topping/mjukglass/sylt/grädde i en skrovformad bägare med ett stort segel och chokladmaster… Väl värt en resa till Karlskrona bara för att få se de förvånade turisterna komma utbalanserande med dessa berg av Åhusglass…och jag kan rekommendera smakerna "Maskros" och "Caffe latte" i fall någon vill pröva själv.

Lokaltidningen har även en riktigt snygg polis på framsidan också.

Krönikan i tidningen "King" om att tubsockor och vita loafers inte existerar på landsbygden (utan att alla ut i minsta hålan numera klär sig i märkeskläder) kunde inte stämma bättre på Karlskrona. När jag växte upp här åkte vi 10 mil till Kalmar för att de hade J.C - i fredags var jag inne i stan och köpte en Bosströja, en G*Star tröja och en Ben Sherman-piké i tre olika herrklädesbutiker. Skillnad minst sagt. Dessutom kan man dricka en latté på Waynes Coffee i en stad som inte hade McDonalds förrän någon gång efter 1992 då jag flyttat därifrån.

Självklart finns det droghärvor och knivöverfall i lokalpressen också. Det är inte riktigt bara den där idyllen här som jag föredrar att se bakom mina solglasögon.

Nu ska jag återvända till min filt och min bok.
Har dessutom hittat mina gamla skivor med musiken från "Kristina från Duvemåla"-musikalen…lite väl långt, lite väl musikalsmörigt - men man kan inte komma undan att Benny Anderssons folkmusik är fantastisk, de fyra huvudrollerna helt perfekta – och Wilhelm Mobergs historia om kärlek och trygghet kontra livslång saknad får mig alltid att bli blödig som fan.