Popkulturell nostalgi blir Facebookfenomen

När jag vaknade i morse hade fem av mina Facebook-vänner lagt upp detta klippet plus MrR hade lagt upp den borta hos Schlagerprofilerna... Masshysteri! Men så är det ett synnerligen roligt klipp, där ett norskt TV-program som går ut på att de intervjuar gamla popkulturella hjältar genom åren, bett alla sjunga Lennons Let It Be, vilket de sedan mixat ihop så det ser ut som en gigantisk We Are The World-happening.

Självklart måste klippet upp här också, och jag har inte riktigt bestämt mig ännu för vem jag tycker det är roligast att se igen. Vem tycker ni?

Back for good?

Jag var inte ens en överdrivet stort fan när det begav sig, men nostalgidelen av mig går bananas över beskedet att Robbie är tillbaka i Take That, att en hel skiva kommer senare i år (plus den där duetten med Gary Barlow till Robbies samlingsplatta som det pratats om tidigare) och att de ska turnera nästa år....

...för att inte tala om av den här bilden. Jag är så lätt ibland.



Här kan ni lyssna lite om ni blev sugna.

KLF sjunger om Kylie och Jason

Hamnade i någon form av KLF-koma igår, och efter att ha plöjt alla de ljuvliga singlarna från glansdagarna kring 1990-1991 (det får bli ett framtida nostalgiinlägg) så ramlade över den här floppande singeln (faktiskt utgiven under namnet KLF) som ju är ljuvligt PetShopBoysig.

En Hyllning till Jacob

Det kommer såklart mikropop senare idag, men vi startar dagen med en veritabel YouTube-tsunami i en liten hyllning till en av mina barndoms TV-favoriter (som nästan blivit en ännu större idol nu när jag förstått hur banbrytande han var) - Jacob Dahlin som dog i AIDS idag för 16 år sedan.

Här nere har ni först vinjetten (nostalgi!) från Jacobs Stege, Gemini i ett fantastiskt framförande av TLC (det har varit uppe här i bloggen innan) när stegen sändes från Moskva, en intervju med Alla Pugatjova (såklart), Lili & Susie i ett medley och så Lena Phs klassiska Teach Me Tiger med Sven Wolter när de valts till Sveriges sexigaste man respektive kvinna. Avslutningsvis ser ni en alldeles för bortglömd pärla med mera Lena Ph och ryssen Igor Nikolajev. Se och njut!



♥

♥

Hizzzzzzztory Revision

Är det någon mer än jag som har TV4 Komedi och som har reflekterat över hur otittbart The Cosby Show är med dagens ögon? Jag menar - när man var liten var det ju en av helgens höjdpunkter, alltid 20.00 på söndagen.

Men nu!?
Nu undrar jag mest om det verkligen var samma program jag såg...
Långsamt, överspelat, überpräktigt och så tråååkigt att klockorna stannar.
...och så alla de där tröjorna och saxofonslingorna som en bonus från helvetet...

Nostalgi

Just den här dagen - inte sommarsolståndet...även om det är en jäkligt häftig företeelse det också...inte minst att alla måste gå omkring och säga "nu blir det mörkare igen!" idag - är väldigt speciell för någon som växt upp i Karlskrona.

Dagen före midsommar är nämligen Lövmarknadsdagen!

Skrev ett långt inlägg om det för två år sedan (där av de lite inaktuella referenserna i inlägget nedan) i min engelska blogg, och tänkte att istället för att skriva om det igen så gör jag helt enkelt en fuling och plockar in det rakt av...









So, prepare for some English, darlings!

********************************************************

When I was a kid, today was one of the best days of the year.
This one, my birthday and Christmas.

Why?
Because this was the day before Midsummer’s Eve – a day that for the people living in my hometown Karlskrona were (and still are) the day of “Lövmarknaden” ("The Leaf Market" in a direct translation).

When I think about it, I really don’t know what the proper English word for a thing like this is called…
A market? A fair?
"When a lot of salesmen come to town and put up their booths and sell a lot of stuff nobody needs"?

Well, it doesn’t matter.

The point is that as a kid this was a very big thing for me (and my friends) every year. It wasn’t just that I planned what I should buy for weeks ahead (mainly old comics, cheap music cassettes, candy, and crackers) – it was also the emotional start of the long holidays, the start of the summer!

As a teenager this converted into a day with the market at daytime and a night of party and clubbing afterwards. Quit a unique thing I Sweden where the whole country usually party like there is no tomorrow the following day at Midsummer’s eve….

Then I moved to Gothenburg, got friends here who didn’t have a clue about Lövmarknaden, and gradually lost the tradition completely.
I guess it is about 10 years since I was at the Lövmarknad today.

In a strange way it feels a bit sad…
It would’ve been nice to be there again, see if it’s still looks the same (but probably with completely different objects in the booths…CDs, used computer games, and bad quality Eminem t-shirts) and if I would get the same feeling of a beginning summer.

But then…
Nowadays my summer doesn’t start until my vacation starts (week 29 this year), so I guess I better stay behind my computer today and wait for Midsummer as everybody else do.

Keep readin’
Tomorrow’s a new day and a new song.

Song of Today: "Used to Be the One" with David Guetta feat. Chris Willis

*******************************************************

Kan annars meddela att den där sommarståndsolen syns inte riktigt idag i Göteborg (där vi laddar för en midsommar med upp till 60 mm regn) och jag har hela dagen klurat på om man skulle ringa Nintendo och kolla om de inte kan ge ut ett Wii-spel för regniga midsomrar med krocket, kubb, boule och badminton.

Snacka om succé!

Hemkomst & Saknad

Just hemkommen från Bögjävlarnas natt.

Okej. Lite tidigt, men vissa bögjävlar har ju ett alldeles vanligt jobb att gå till imorgon...
Rakt igenom ett trevligt koncept och en skön blandning av folk liknande den på GS2H – ironiskt nog med bättre musik (sagt av en schlagerlyssnande QX-skribent) än både de senare GS2H-kvällarna och de flesta andra bögställen jag vart på. Allt från Gorillaz till CheekyGirls!

Fick min bok, så nu ska det läsas så fort jag hinner. Kommer förhoppningsvis komma med en recension så småningom, men intuitivt känns det som om där kan finnas väldigt mycket jag kommer gilla, men även en del jag kan provoceras av. Spännande.

Annars har jag mest tänkt på att jag saknar min bästis D ikväll.
D är den av mina bästa polare jag haft längst och som 'egentligen' bor här i stan, men som valt att bo i Paris just mina år här i Stockholm. Att jag saknade honom hade inte med något problem med mitt trevliga lilla sällskap i afton att göra, utan tre anledningar till att jag saknar honom var istället:

A) De spelade Ebba Grön i taxin på vägen hem. D = Ebba Grön/Imperiet/Thåström i min värld.
B) Jag fick skaka hand med Alexander Bard. D = var någon som delade min passion för Army of Lovers runt 1990. Vi hade ingående diskussioner om hur bra Supernatural var…och att den var bäst i versionen som var på första skivan...den innan de slog igenom stort med Crucified. Då var ju Alexander Bard kungen…så jag ska kanske inte tvätta min högerhand ikväll.
C) Jag och R1 diskuterade ämnet 'gemensamma bögupplevelser' och halkade in på fenomenet "Va har du skaffat flickvän men vi umgicks ju så mycket så vi nästan var ihop!?" – vilket också helt klart fick mig att tänka på D.

Lyckligtvis så är ju D bara ett telefonsamtal bort (han är rejält mycket bättre än jag på att ringa dessutom…han ringde senast i lördags) och saknaden är faktiskt mera något positivt typ "vad kul om han vore här" än något negativt typ "fan, vi ses aldrig" så det är inte så jobbigt som det är sentimentalt.
Så just ikväll så är det i alla fall roliga minnen av D som jag ska le åt när jag somnar…förmodligen med näsan i Bögjävlarnas lilla häfte.

Tidsmaskin?

Satt här och funderade över om man skulle kompa ut lite tidigare och köpa ett gäng tulpaner på Hötorget för de där "födelsedagsblombukett"-pengarna morsan skickade, innan det blev dags att plocka upp Arkitekten på Centralen....och så plötsligt kom Magic Numbers This is a Song på P3.
*swosch*
Så var det nittiotal igen och Popsicle låg på alla listor och NileCity var det roligaste som fanns. Man var ung och oförstörd (well...mindre bitter och cynisk iallafall) och vägde typ 90kg på grund av alldeles för många pubkvällar i Chalmersbaren Verum. Per Bjurman skrev om PetSounds i Aftonbladet och Oasis var världens bästa band.
*swosh*
Låten var slut och Morgan i Christer i P3 ringde upp en snubbe som skulle gjuta ljusstakar...och jag öppnade ögonen och såg att det var en massa tekniskt mumbojumbo på skärmen och insåg att det var 2007, Kista och inga 90kg trots att semlorna gjort att det känns som om magen ligger på skrivbordet.

Jag kör på lite Melodifestival istället. Då vet man iallafall vart man är.