Batmanfilmen The Dark Night har nu officiellt slagit rekord i att ha spelat in mest pengar under sin öppningshelg i USA av alla filmer någonsin. I fredags slog den det gamla rekordet i att spela in mest pengar under öppningsdagen i USA, och nu verkar den ha slagit Spider-Man 3s gamla rekord på $151,116,516, genom att dra in imponerande $155,340,000 under första helgen.
Filmen - som dessutom fått lysande recensioner - har för övrigt en budget på $180 miljoner, något den alltså borde ha spelat in inom kort, och man hade tippat att den borde dra in runt $37 miljoner (något den alltså slog med råge).
Två på amerikanska biotoppen denna veckan ligger för övrigt Mamma Mia! som under sin premiärhelg lyckades dra in $27,605,000, vilket är ungefär som förväntat eller möjligen någon miljon bättre.
Jag hoppas ni allihopa redan läst min och Ronnys recension från Mamma Mia!-happeningen på Odeon i fredags, men annars kommer min del här:
Mamma Mia! Phyllida Lloyd, USA
Hm. Att ha sett samma musikal tre gånger gör mig onekligen på pappret till en större ABBA och musikalfan än vad jag egentligen förtjänar, men fakta är att den underbara blandningen av show, story, ABBA-hits och Allsång på Skansen som infinner sig när man ser Björn och Bennys musikal på en scen är en svårslagen teaterupplevelse. Pur lycka som alltid leder till att man lämnar salongen med en bubblande lycka i kroppen. Det gör det när jag ramlar ut från Odeon Leicester Square också, men den här gången till största del av den surrealistiska känslan över att ha förlorat sina popcorn i ett hav av silveronfetti… För det går inte att komma ifrån att Mamma Mia! på bio inte är Mamma Mia! på scen. Av någon anledning har regissören Phyllida Lloyd och manusförfattaren Catherine Johnson (samma tjejer som satte upp urföreställningen i West End) valt att sätta handlingen före låtarna i filmversionen, vilket lett till att några låtar helt försvunnit (som underbara Under Attack), några har bytt plats eller karaktär som sjunger dem från scenversionen, och några (som Gimme Gimme Gimme) slarvas bort helt som bakgrundsmusik. Man låter helt enkelt inte låtarna styra historien utan tvärt om, vilket jag tycker är att missa själva grundidén med hela konceptet. Visst, jag kan förstå att man vill använda sig av filmmediet nu när man har chansen, men när man till exempel visualiserar sönder Money Money med bilder av Donnas drömmar om lyx, istället för att göra ett tufft dansnummer av det, så känner i alla fall jag att något försvunnit. Dialogen känns inte heller lika härligt flytande in och ut ur låtarna som den gör på scen, och ibland känns det som om regissören inte riktigt kunnat bestämma sig för om filmkaraktärerna verkligen ska vara medvetna om att de sjunger eller om man bara ska låtsas som om det helt normalt att brista ut i Chiquitita när någon behöver tröst… Nåväl, nu är såklart inte allt sämre; Dancing Queen blir ett fantastiskt feministiskt statement i filmversionen, fotot är fantastiskt och som taget ur en grekisk resekatalog, skådespelarna gör det de ska med råge, Lay Your Love on Me träffar på pricken (mums för Dominic Cooper), Does Your Mother Know och Take a Chance on Me är showstoppers som vanligt och i slutet får dessutom Meryl Streep (som i filmens inledning lämnas förvånande mycket vind för våg och tvingas spela över och hålla på med slapstick – kolla bara på den hemska iscensättningen av musikalens ledmotiv) visa vilken grym skådespelerska (och sångerska) hon är när hon trycker ut känslor ur The Winner Takes it All som jag inte trodde var möjliga. Helt fantastiskt och med klar rysarvarning. Så självklart ska ni se filmen om ni inte haft chans att se den på scen...och även om ni sett den och älskat det. Mamma Mia! på bio är en glad, bubblande stark trea (även om jag undrar hur mycket det kommer dansas till eftertexterna i salongen en helt vanlig onsdag i typ Karlskrona) MEN ABBA-låtarna och Mamma Mia! på scen kommer alltid vara en lycklig, sprudlande femma.
Som en bloggbonus bjuder jag nu på klipp från fyra av mina absoluta favoritstunder i filmen (det femte skulle vara det makalösa glitterkonfettiregnet inuti biografen som jag kommer minnas tills jag dör) som ni såklart redan tänkt springa och se på fredag!
1.The Winner Takes it All I klippet kan det kännas lite överspelat, men i filmen så sliter Meryl hjärtat ur bröstet på publiken i det här numret. Fullständigt briljant!
2.Lay All Your Love On Me Det som kan kännas lite som Disney-kärlek på scen i musikalen blir pure sex i filmen. Alldeles lysande av makalöst heta Dominic Cooper och Amanda Seyfried.
3. Dancing Queen ABBAs största hit blir ett roligt, buskisartat, mysmusikal-feministiskt statement på vita duken.
4. Slipping Through My Fingers Musikalens mest rörande nummer får finna sig i att bli nummer två (efter The Winner Takes it All) i filmen, men det är fortfarande en magisk stund.
...och om ni tyckte jag var småelak i min recension när ni själva älskade filmen så läs gärna Varietys dito...
Det syns kanske inte i den här YouTube-varianten (hoppa till Apple.com för att se den i glourious QuickTime-kvalité) men det som imponerar mest med fullängdstrailern till Mamma Mia!-filmen är faktiskt fotot. Härligt, overkligt überglossigt som en photoshoppad reklambroschyr för en familjeresa med Fritidsresor...precis som en ABBA-musikal bör vara...
...Meryl Streep verkar dessutom trivas som fisken i vattnet också och känns helt okej och trygg i sin huvudroll...
...men sen. Det är något med tonen i replikerna som bara känns så otroligt teatralisk och fel att jag får klumpar i magen. Och den där synkronrepliken från de två unga brudarna (för att inte tala om Amanda Seyfried själv) gör att jag vill springa och hämta närmaste skämskudde.
Hm. Det ska i alla fall bli otroligt intressant att se slutresultatet...
Mera affischer när jag ändå är igång. Här är nämligen den första (extremt gulliga och sockersöta) officiella filmaffischen för filmatiseringen av ABBA-musikalen Mamma Mia!
Låt mig säga så här: Jag är inte helt övetygad. Det ser ju snyggt ut...men samtidigt alldeles, alldeles för käckt. Overkligt och konstlat. Hoppas verkligen jag har fel.
Om ni klickar HÄR så kan ni se de första minuterna av Tim Burtons kritikerrosade Sweeny Todd. Det är bara de animerade förtexterna och en ovetyr - men ändå. Imorgon kan ni säkert dessutom (med lite hjälp av internet) se de första rörliga bilderna från den kommande Mamma Mia! filmen. Ikväll körs nämligen en teaser i amerikansk TV. En av de första stillbildera från filmen kan ni å andra sidan se redan nu. Här.
I inlägget före detta listade jag ju vilka tio TV-grejer jag ser fram mest emot i höst (med vissa undantag) men skulle jag göra samma fast med "filmer under inspelning" så tror jag Mamma Mia! - The Movie skulle komma rätt högt. Allt känns bara så rätt med det där projektet, ABBA-musik, en bra musikal och en helt fantastisk casting - och när nu första bilden från inspelningarna läckt ut så blir jag alldeles till mig i trasorna trots att det inte är mycket man får se. Muren känns ju som hämtad från scenografin...fast på riktigt, och Meryl ser ju fantastisk ut som Donna. Lagom gammal, fräsch och helrätt. Hurra!
Jag vet att det är lite fånigt, men jag är så förtjust i musikalen Mamma Mia (har sett den två gånger på engelska och en på svenska) att filmatiseringen av denna föreställning numera fått samma status som de två uppföljarna till Sagan om Ringen hade hos mig...
...det vill säga att jag kan komma på mig att tänka saker som "Oj, tänk om jag blivit överkörd av den där bussen...då hade jag aldrig fått se Mamma Mia!-filmen."
Inte helt intelligent, men det säger i alla fall en del om hur mycket jag vill se den.
Hur som helst. I den här artikeln om Björn Ulveus i Svenska Dagbladet hittar man lite uppgifter jag inte hört om den innan. Förutom en liten söt historia om hur mycket Meryl Streep gillade musikalen, så beättar Björn att det kommer vara med nya låtar i filmen som inte är med i musikalen (typ When All is Said and Done) men det verkar iallafall vara gamla alla ABBA-låtar allihopa och inget nyskrivet (Hmmmm, inte ens en nyskriven låt som kan Oscarsnomineras vilket är kotym i de flesta musikalfilmer?), att de ska filma i London och Grekiska övärlden för premiär sommaren 2008 och att Benny Andersson varit i USA och tagit ut tonarter med Meryl.
Jimmy Janssons dansare Martin Redhe Nordberättade förresten för mig under skaldjursbuffén i Göteborgs Melodifestivalvecka att den svenska Mamma Mia-ensemblen skall sjunga alla stämmorna i filmen, eftersom filmens producenter tycker att det svenska gänget är det som bästa fångar ABBAs svenskhet i det engelska uttalet...
Inlägg
