Jag är inte riktigt säker på varför en sådan fantastisk text och schlagerrefräng som Hair måste lusas ned med snusksax och vara i över fem minuter (alla vet att en perfekt poplåt aldrig går över fyra minuter), varför hela skivan dränkts i omotiverade hårdrocksklichéer och varför spåren så lätt växer ihop till en enda lång smet i mitt huvud och får mig att konstant röra ihop vilken låt som är vilken. Däremot är jag tvärsäker på att under all image och alla RedOnes-ljudutflykter så finns det en riktigt bra låtsnickrare i Stefani Germanotta och jag njuter av Army of Lovers-vbbarna i Scheisse, den snygga starten Marry the Night, den helt utflippade latinoflirten i Americano, dansbeaten i Electric Chapel, hjärtslagen i Katy Perry-luktande The Edge of Glory (där jag dock klarat mig utan snusk-saxen igen) och den suveräna myselektron i min favorit Bloody Mary.
Men framförallt växer titelspåret något enormt för mig när den omges med sina tuffare mer utflippade och hårdrocksskadade syskon. Först nu drabbar mig Madonna-influenserna och den fantastiska texten i Born This Way så som jag hoppats bli drabbad första gången jag hörde den, och då kan jag faktiskt ta att spår som typ Goverment Hooker och Heavy Metal Lover går mig helt spårlöst förbi (och att det där omslaget är verkligen precis så fult som redan alla påpekat). Lady Gaga sitter lugnt på poptronen ett bra tag till.
Inlägg
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar