Filmrecension: The King's Speech

The King's Speech
Tom Hooper, Storbritannien/Australien

När den brittiske kungen dog på trettiotalet passades kronan över till hans äldste son, som dock abdikerade efter ett kort tag då han hellre ville gifta sig med sin två gånger frånskilda, amerikanska fästmö. Kung blev då istället den näst äldsta brodern, George VI, en man som stammade kraftigt och inte kunde säga en mening utan problem och än mindre hålla ett helt tal, och som nu alltså skulle leda sitt folk in i ett krig med hjälp av just tal i nya mediet radio. Lösningen blev en man av folket, en misslyckad australiensk skådespelare som mot alla odds skulle komma att bli kungens bästa vän.
Det är inte konstigt att den här filmen fått tolv Oscarsnomineringar och är toppkandidat att ta hem tunga priser för bästa skådespelare, regi och film på galan senare i februari. Den här filmen har nämligen allt som Oscarsjuryn går igång på: En man med ett handikapp i centrum (excellent spelad av Colin Firth som dessutom är "over due" för en Oscar eftersom han inte fick nån för hyllade A Single Man ifjol), snygga kostymer med kunglig glans, en sann historia i botten med stark fellgood-karaktär och - som grädde på moset - Hitler och Andra Världskriget (Oscarsjuryns favoritkrig) lurande runt knuten. Klart de köper det med hull och hår!
Själv faller jag inte lika handlöst. Jo, det är charmigt till tusen, det är bra snits i manuset och skådespelarna är (speciellt Firth och Geoffrey Rush) på topp. Historien är ett stycke intressant nutidshistoria och det är inte överdrivet sentimentalt eller smörigt på något sätt...men det blir lite för enformigt (jag hade gärna sett ännu mera fokus på kungens relation till brodern, skandalerna kring dennas abdikering och även om hela historien bygger på "Berties" egen osäkerhet om att våga bli kung, skulle man ju vilja veta om han nån gång tänkte på att han också gjorde sin dotter Elizabeth till framtida drottning) och möjligen lite för myspysigt för att jag ska köpa det rakt av.
Det är inte alls några jobbiga 130 biominuter du har framför dig om du går och ser den här filmen, och jag tror att för många är det här precis essensen av vad en biofilm skall vara, och det finns nog få människor som tycker genuint illa om den - men det finns en lång rad mycket mer intressanta bioupplevelser bara bland de tio nomineradefilmerna till årets Bästa Film-Oscar än The King's Speech.