08 november 2010

Läget Just Nu – Vecka 1045




Bloggnominering Ny
Att vara nominerad till Stora Kulturbloggpriset känns otroligt häftigt, och även om det är kul att bara bli nominerad (och även om jag inte kan närvara på prisutdelningen för den är i Stockholm) så vill jag såklart vinna. Rösta!
"When We Were 10" – Singel med Viktorious Ny
En stark vers, en ännu starkare refräng, en bra popröst från en artist som verkligen vill vara popstjärna i en låt producerad som om jag stått bredvid och talat om hur jag vill ha en poplåt… Det kan faktiskt inte bli så mycket mera Oswald än den här låten när det gäller enkla och raka popmelodier. Vi ses väl på Way out West eller Popaganda nästa år Victor? För er som inte vet vad jag pratar om: läs och lyssna här!
"Time of My Life" – Ny singel med Patrick Wolf Ny
Ända sedan 2009 års bästa konsertupplevelse med Patrick Wolf på den lilla tältscenen en tidig söndagsförmiddag på Way Out West har jag längtat efter det nya "gladare" material han snackade om redan vid släppet av sin förra depp-skiva The Bachelor. Nu är första singeln här (i alla fall i form av en video, singeln släpps först 6e december) och den är precis som man hoppades. Patrick i sin mest lättillgängliga och trallvänliga form, utan att han för den sakens skull förlorar något av sin egenhet. Gud vad jag älskar den här killen! Hans skiva är härmed den första CD (ryktad att heta The Conqueror och släppas i typ maj) jag ser fram emot 2011…och snälla, snälla kom tillbaka till Way Out West!
Johans hemlagade pepparkaksglass Ny
Veckans absolut godaste var Johans hemfixade glass med pepparkaksdeg i. Helt galet gott.
"X-Factor" 10v
Helgens utslagning blev en mycket märklig historia där Cheryl vägrade rösta och därför i förlängningen blev skyldig till att Katie blev kvar (trots säsongens största skämskuddeögonblick då hon bara sjöng "believe in me, believe in me" om och om igen) och TrayC fick packa och åka hem. Fast vem bryr sig? Det här handlar ju numera bara om Matt, Rebecca eller One Direction ska vinna. Ordningen på hur de andra åker ut innan dess är mera något som ska klaras av. Matt och Rebeccas låtar (nedan) denna vecka får mina ögon att tåras varje gång jag ser dem. Så outstandning fantastiskt. Och Rebecca påminner just nu så otroligt om Leona Lewis framfart i programmet (ballader varje vecka som hon liksom verkar förvånad över att hon klarar) att det är galet. Men Leona hade ingen Matt flåsandes i nacken… Slutet kommer att bli spännande.







"Så Mycket Bättre" – Nytt TV-program på TV4 3v
Jag kan inte hjälpa det, men en stor del i min förtjusning över den här nya supersuccén på TV4 ligger faktiskt i att kanalen fått fram ett musikprogram som folk är mer intresserade av (både att se på och läsa om i kvällspressen) än avskyvärda Idol. Eat that, Peter Jihde liksom. Nåväl. Jag älskar såklart de nya versionerna av artisternas låtar också och Petter – som själv stått för de bästa coverversionerna hittills, och just nu dominerar iTunes/Spotify med dessa – visade sig vara en utmärkt inspiration för de andra deltagarna. Här är helgens låtar alla snackar om:





"Pensionärsjävlar" – Humorserie på Kanal5 Ny
Lite samma grundidé som Ballar av Stål – men så sjukt mycket roligare. Det blir liksom gulligare när det är pensionärer som snor folks bollar, slänger fram en dildo på stan, målar grafitti – eller ringer sina gamla ligg om könssjukdomar som i klippet nedan. Barnsligt? Absolut. Men fan vad jag skrattade.



"Love the Way You Lie Pt.2" – Rihanna Ft. Eminem Ny
Del ett av låten (på Eminems album) kan vara en av årets bästa och största låtar. Uppföljaren (på Rihannas kommande skiva) är minst lika bra den. Årets låt?
"The Graham Norton Show" – Ny säsong Ny
Min brittiska talkshow-favorit är tillbaka med en ny säsong, och även om han såklart inte är i närheten av den spänst han hade för tio år sedan på en mindre kanal, så lyckas han ändå stundtals, med rätt gäster, att få mig att vika mig dubbel av skratt framför TVn. Som till exempel Joan Rivers i det här klippet.



"Tapas på Manãna (med mera)" Åt
Alltid lika gott (speciellt de baconlindade dadlarna), och äts de i sällskap med en skön (och lite oväntad) blandning av kompisar så är det nästan ännu bättre. För att inte tala om de där frostadesejdlarna med iskall öl. Mera sådant!




"Scott Pilgrim Vs The.World" – Film av Edgar Wright
Det här är ingen direkt lätt film att förklara. Någon sa att den är som en musikalfilm där folk slåss i våldsamma dataspelsinspirerade kampsportsbataljer istället för sjunger…och lite så är den väl. Grundhandlingen är att Scott Pilgrim måste besegra sin nya flickväns sju onda ex-pojkvänner i superöverdrivna slagsmål (och samtidigt försöka dumpa sin tidigare kinesiska högstadieflickvän) innan han kan bli lycklig. Till det adderas hela registret av amerikanska independent-quirky biroller (roligast är hans homosexuella rumspolare), en massa rockmusik, serietidningseffekter (det bygger på en serienovell) och Hollywoods hela nördskådiselit. Trots det, och trots några riktigt roliga popkulturella referenser och ett konsekvent genomförande, blir det lite för mycket snygg yta och lite innehåll för mig. Intressantare än bra. Två och ett halvt popcorn av fem blir betyget.
"Kettle Chips Stilton & Port" – Chips med blåmögelostsmak
Juryn är fortfarande ute på huruvida den här säsongssmaken av mina brittiska favoritchips är supergoda eller nästan oätbara, men fakta är att de smakar blåmögelost…och det är rätt häftigt med mycket märkligt. Förövrigt längtar jag så mycket till London om tio dagar nu att det gör ont i magen. Och peppar, peppar – ännu kan jag sova trots flygningen.





The Dubliners på Järntorget
Jag tror väl i och för sig inte att någon som läser den här bloggen har den dåliga smaken att styra kosan till Järntorgets senaste tillskott av franchisepubar, men om ni tänkt så vill jag be er att tänka om. Det är nämligen inte bara det att servicen är värdelös och att vi serverades kalla hamburgare som var råa i mitten (OK, blodiga burgare är en sak…även om jag ställer mig skeptisk även till det på ett hak som detta…men iskall och rå?). Nope. De har dessutom misslyckats så kapitalt att förvandla det tidigare fiket (som ju raderade ut vartenda spår av snygg design som Respect släpade dit) till en pub som det bara går. Stora tomma ytor, starka lampor och stora fönster får det hela att påminna mera om en skolmatsal än en pub. Genomvidrigt alltsammans. Ska ni nödvändigtvis dricka brittisk så går ni bäst två meter över gatan till Bishops Arms. Lika mycket ett koncept, men åtminstone ett som fungerar och ger valuta för pengarna.

Ungefär så just nu.

4 kommentarer:

saom sa...

Jag fattar inte X-factor-grejen, varför blev det inte deadlock? Cheryl sa ju till och med att hon skulle ta det till deadlock om hon hamnade i det läget. Det är ju inte första gången en jurymedlem vägrar att rösta eftersom det är två av deras egna.
Konstigt. Jag tror de hade lite tidspanik.

Nåja, jag klagar inte alltför mycket, tycker Katie har mer potential som artist än Treyc (urkorkad stavning för övrigt).

Oswald sa...

Jag håller med dig helt!

Folk rasar i brittisk media idag, kanske emst över att Cheryl "bangade", men också över att dermot inte tog henne sist som de ALLTID gjort innan (och så skulle hon ta'tt det till deadlock) när en jurymedlem haft två deltagare.

Tror som du det var tidsbrist och dålig planering som gjorde det, men jag fattar inte varför de i ett program som BARA går ut på de sista minuterna inte låter dem komma lite tidigare. :)

Och jag tycker också drama-Katie är roligare än trista StayC...även om det hela bara handlade om att skjuta upp pinan för en av dem en vecka..

Kul för mig dock då den som åker ut alltid uppträder på G-A-Y i London veckan efter...och jag ska dit nästnästa helg. Nu kanske jag får se Katie. TrayC hade ju bara varit meningslös. :)

Anonym sa...

Cher ska vinna hela inte dom du nämnde...

Bo sa...

Intressanta reflektioner om Dubliners, har själv inte varit inne, men tyckte det var en något märkligt val av lokal när jag var utanför. Brittiska pubar ska lixsom vara i hus med anor från 1800-talet.

Å vad tänkte det med caféet, den blev inte långvarig. Respekt är väl annars det som passat in bäst där, lite märkligt att det inte kunde bära sig.