Ni har väl laddat ned nya QX? Om inte - gör det genast. Här är ett litet smakprov därifrån!
Magnus Carlsson - Pop Galaxy
Jag har alltid gillat Magnus som artist, men jag får erkänna att jag haft väldigt svårt att gilla hans musik de senaste åren. Det ena pinsamma discoförsöket har avlöst det andra och produktionen har ibland känt tunnare än Justin Biebers memoarer. Därför är det med glädje jag kan meddela att Barbados/Alcazar-Magnus (nu på eget skivbolag) är vassare som soloartist än någonsin förut. Okej, missförstå mig inte, många av hans belackare lär inte höra någon skillnad, men undertecknad som är uppvuxen på Trackslistan och bonn-disco ler med hela ansiktet när jag inser att här har vi någon som plötsligt skamlöst vågat stjäla från åttiotalets mest bespottade ljudbilder. The Best in Me låter till exempel 100% Bananarama och Take Me to Your Heart så mycket Modern Talking att Dieter Bohlen själv skulle ta fel. Och så fortsätter det. När Magnus dessutom gör dramatisk dansbandsschlager av Stephanies One Love to Give kapitulerar jag helt. Det här är kanske inte så innovativt, och det är knappast en platta ämnad för P3, men för oss schlagerbögar och flator som växte upp i svenska småhålor under åttiotalet är det här förmodligen höstens partyskiva efter några glas valfritt. För första gången på länge tror jag Alcazar skulle behöva Magnus Carlsson och inte tvärt om – och det känns faktiskt lika kul som rättvist.
Inlägg
-
6 kommentarer:
Det låter som den nya plattan bara är en fortsättning på allt skit som vi fått de senaste åren... Live Forever var ju briljant men därefter- uj uj
Jag hoppas dock att du har rätt och ger det en chans :-)
F6
Jag tänkte precis så också innan jag lyssnade ska jag erkänna. Jag var verkligen övertygad om att jag skulle hata den.
Men den är så skamlöst fånigt och "camp" producerad att jag inte kan hjälpa att tycka om den.
Låtarna är kanske inte så mycket starkare, och det är verkligen inte modernt någonstans, men vi slipper i alla fall den fruktansvärt, pinsamma discon som han släppt ifrån sig sedan Live Forever.
Nu är det åtminstone kul.
Hade kunnat beskriva skivan precis som du! Enligt mig har Magnus bara gjort en massa feg och tunn mellanmjölk sedan Alcazar, nu fullföljer han för första gången ett koncept och ror i land det riktigt bra. Det är så camp att man rodnar men är man uppvuxen på Modern Talking och SAW kan man inte annat än kapitulera. Allt kan knappast kallas fantastiskt, men här finns ett hjärta och en helhet som helt saknats i hans tidigare solomaterial.
Namedroppar du Dieter Bohlen i samma mening som Bananarama och som grädde på moset handlar texten om en av Sveriges, i mitt tycke, bästa sångare, ja vad ska jag då göra?
Köpa skivan!
Finns inget annat!
:)
Pallade bara någon minut av singeln... fånigt dåligt platt och inte i närheten av originalen den snor av!!
Men jag gav det en chans :-)
Feel It är inte i närheten av det skamlösa soundet på resten av skivan.
Skicka en kommentar