Oswalds Popcorn: Läget Just Nu

Olle Åt
Trots att vi inte setts på tre veckor så kände mitt ettåriga syskonbarn igen sin morbror – eller hoppade i alla fall glatt över i famnen på mig för att peka på bilar två minuter efter att jag dykt upp – vilket är ett enormt framsteg bara sedan i slutet av juli när han glömde bort mig från en dag till en annan. Killen börjar dessutom få lite humör, egna idéer och personlighet – plus börjar bli ett ess på att käka gröt själv - vilket såklart är supercharmigt och trots att jag nog inser att jag och småbarn bäst fungerar ihop när båda parter är på bra humör och är glada så längtar jag såklart redan jättemycket till vi ses igen.
Popaganda 2010 Ny
Festivalen i sig ligger fortfarande en bit efter Way Out West arrangörsmässigt (det behövs främst skärmar på stora scenen och toaletter på ölområdet) men som totalupplevelse med att åka till Stockholm, få se en rad bra artister (flera favoriter här än på WoW, några fick egna poster här nedan men Robyn, Monarchy och några till var också fantastiska), hänga med släkten, träffa Gnutte & Co, få bo hos Ronny (trots att han tyvärr inte var där), träffa Felix&Märta en kort stund och bara helt enkelt få hänga runt i huvudstaden så är det här såklart en solklar förstaplats på veckans lista.
The Sound of Arrows på Popaganda Ny
De som både följer mig och min gode vän Johan (som gjorde en stor Popaganda-grej i sin blogg – bland annat intervjuade han Hurts – så glöm inte hoppa dit och kolla) på Twitter måste fnissat en hel del åt våra parallellmess under TSOAs konsert på Popaganda. Vi var nämligen båda två helt betagna. TSOA lyckades med bedriften att genomgående spela låtar vi aldrig hade hört (förutom underbara Into the Clouds då) under en hel konsert och ändå engagera och imponera varenda sekund. Det fanns inte en ton, inte en refräng, inte ett ljud som inte träffade mig exakt där det skulle träffa och både jag och Johan fick vibbar av vår gamla favoritgrupp French Revolution – fast bara så mycket mera nu och så mycket bättre. Dessutom ser sångaren ut som en lite mera filthy och rå version av Måns Zelmerlöw – vilket såklart aldrig, aldrig kan vara fel. TSOA har varit en favorit ett bra tag hos mig – men bara på grund av en låt och därför har hajpen inte varit så enorm sedan Into the Clouds klingade ut ur min iPod här i bloggen. Det ska bli ändring på det. För just nu är TSOA right up there med Le Kid, Hurts och Marina and the Diamonds: ett OswaldsPopcorns absoluta måste-band! Kärlek.
"We Should Go Home Together" – Ny video med Le Kid Ny
Det ryktas om att ni vilken dag som helst nu kan komma att få se den fantastiska videon till Le Kids nya singel i en blogg nära er...men fram till dess kan jag väl skvallra om att det kan vara den mest färgglada svenska video ni lär se i år. Och att den innehåller en hel del ögongodis för alla läggningar (bilden till höger är lånad från gruppens hemsida). Resten får ni vänta och se själva... men jag hoppas ni blir lika lyckliga som jag blir av videon och (såklart) nya singeln. Le Kid – jag älskar er!
”Devotion” – Låt med Hurts feat. Kylie Ny
Så fick jag äntligen höra Devotion – en av mina absoluta favoriter på Hurts kommande skiva redan i den version jag fick med bara Theo sjungandes på när jag skulle recensera skivan – med Kylie...och det blev precis så bra som jag hoppats. Visst, skillnaden är inte så stor så den kanske motiverar all min ilska över att inte fått den från första början, men samtidigt kan jag när jag nu jämför de båda versionerna klart höra hur Kylies röst lyfter en bra låt ytterligare ett par snäpp med mycket, mycket små medel. Det är för övrigt en låt med sådan här svärta som fattas på Kylies senaste skiva och som skulle ha fått den att behövligt lämna dansgolvet bara för en liten stund. En av årets bästa låtar som inte kommer bli singel? Kanske. Och helt klart den bästa låten av de som grabbarna valde att hoppa över på Popaganda.
Hurts på Popaganda Ny
Eftersom jag redan berömt dem så mycket för Devotion och skvallrat om hur bra skivan är i flera veckor nu (på onsdag kan ni äntligen läsa min recension i nya numret av QX – och kanske kommer en låt-för-låt-recension här i bloggen om det finns tid) så kan jag väl nöja mig med att under den här punkten på listan bara säga att Hurts var precis så bra live som jag hoppats, att de förmodligen aldrig kommer att spela på en så liten scen igen (det var deras sista spelning innan skivan släpps den 6/9) och att låtlistan var: Silver Lining, Wonderful Life, Happiness (låten som inte är med på skivan - men som skivan är döpt efter), Blood, Tears & Gold, Sunday, Stay, Illuminated & Better Than Love.
"X-Factor" 2v
Jag bryr mig inte ett dugg om att X-Factor såklart är klippt, uppgjort, fixat och musiklagt så jag ska skratta och gråta och häpna och förfasas på rätt ställen – jag sväljer det med glädje! Och jag skrattar. och gråter. Och älskar när irländska kassatanter eller snygga arbetslösa snickare och målare går vidare och visar sig ha the "X-factor". Lite trist är det utan Dannii såklart (och jag fasar för när även Cheryl försvinner – hon är verkligen tävlingens hjärta just nu) men Katy Perry var en kul och utmärkt gästdomare (jag gillar henne mer och mer för varje gång jag ser henne och hon inte sjunger) och här har ni veckans favoriter:

"Shame" – Ny singel med Robbie & Gary Ny
Jag tycker fortfarande det är en lite för safe singel från de här herrarna, men texten är fantastisk, låten är en söt P4-country och videon har så mycket Brokeback-referenser att jag snart är tvungen att se om filmen. Det här lovar verkligen gott inför Take That-återföreningen!
"Sommar-TV" Åt
Project Runway fick ju residera här ensamt förra veckan, men idag är det så trångt om platserna här att den bästa realityn (efter X-Factor såklart) får tvingas dela den här platsen – hur fantastiskt klippt och castat det än fortfarande är – med mina nya guilty pleasures Haven (jag som brukar avsky övernaturliga serier älskar castingen och tonen i den här Stephen King-serien) och Covet Affairs (som jag borde avfärda som en extrem Alias-kopia för likheterna är så pinsamt många – men ojojoj vad jag tycker om det) och med mina storfavoriter sedan länge Mad Men (ljuvligare och ljuvligare varje avsnitt av säsong fyra) och True Blood (dito säsong 3). Jag vill knappt att TV-säsongen ska dra igång igen...
Ellie Goulding på Popaganda Ny
På skiva var tjejen som vann BBCs stjärnskott 2010-lista en besvikelse, men live gjuter hon nytt liv i det annars ganska träiga materialet och lyckas få till en riktigt skön spelning på Popagandas minsta scen. Släpper förresten en ny EP i dagarna också.

"De läckta Ace of Base demosarna"
Faktum är att jag är väldigt, väldigt positivt överraskad. Visst, det är stora, stora doser nostalgi från mig som älskade Ace of Base när de var som störst som gör att jag tycker det här är helt okej, men faktum är att de här låtarna i många fall känns mycket spänstigare än det som gruppen fick ur sig på sina sista skivor innan uppehållet. Jag har dock en stor, stor reservation – och det är de nya tjejerna. Inte att de är där. Det var väl en helt logisk lösning när Jenny och Malin inte ville vara med längre. Däremot så är deras röster total opersonliga. Helt Cascada-anonyma. Vattniga. Och det stör mig eftersom en stor del av Ace of Base sound låg i systrana Berggrens röster. Med lite mera röstkaraktär hade jag inte tvekat över att lyfta en låt som Bla Bla Bla (on the Radio) till den gröna delen av listan. Nu får de stanna här.
"Change Your Mind" – Bortplockat Kyliespår
Det första spåret – så vitt jag vet – som läckt av de som inte hamnade på Aphrodite är långt mycket klubbigare än sina adlade släktingar som hamnade på skivan. Ryktesvis skriven av Jake Shears och Deadmau5 är det en helt okej klubblåt, kanske till och med mer än okej – jag kommer garanterat ha den i iPoden, men jag hade nog gillat den bättre om den producerats lite, lite mer som en poplåt (alltså främst tagit bort de värsta klubbljudsticksen) fast behållit samma driv. Vad tycker ni?

Höstkyla
Missförstå mig inte – jag gillar att hösten kommer nu. Jag är helt beredd på den, och har kryddat den med en Londonresa, en längre Stockholmsvistelse och vänner som ska komma på besök. Men kylan. Den där bitande råheten som förlamade mig helt på Popagandas fredagskväll för att jag inte var beredd på den och fick mig att köpa tjocktröja och mössa på H&M dagen efter för att överleva – den kan jag lklara mig utan. Regn slipper jag förresten också gärna om det inte är på natten.
Valaffisch-situationen i Stockholm
Jag antar att om man inte åkt en bit utanför slussarna på senare tid så tror man att det där absurda affischkaoset som råder i vår annars så vackra huvudstad är normalläge? det är det inte. Det där som Stockholm utsats för är fanimej en miljömässig våldtäckt. Det ser ju inte klokt ut, och för vem sitter de där? Vem röstar på grund av dessa? Själv får jag bara en ordentlig lust att bli soffliggare (det ska jag såklart inte bli – but you get my point) alternativt klå upp någon av alla dessa stelt leende nunor. usch!
Sommarfetman
Jag har börjat så smått, men jävlar vilken lång väg det är kvar att gå...och vad svårt det är att sköta sig på helgerna. Speciellt under festivalhelger.

Ungefär så just nu.