Skivrecension: Kylie Minogue - Aphrodite

Idag kommer julinumret av QX ut och där hittar ni min recension av den här skivan + två andra! Så har ni inte laddat ned den här ännu så gör det först. Så. Klara? Då kör vi!

Kylie Minogue - Aphrodite

Låt mig säga det direkt: Det här är den Kylie-platta fansen hoppades på när X kom, kanske hennes bästa sedan Light Years och möjligen en av de jämnaste hon gjort. Samtidigt finns här inga superhits i stil med Can’t Get You Out of My Head och inga Kylie-klassiker i stil med Better the Devil You Know, Your Disco Needs You eller ens The One. Motsägelsefullt? Inte alls. Kylie har ju (likt ABBA) aldrig varit en albumartist, utan alltid älskats mest för sina oemotståndliga singlar. Här är det dock svårare att hitta några självklara hits, men istället serveras vi genomgående härligt Strawberry Daiquiri-sval electroblingad loungedisco från en artist som äntligen insett på vilket dansgolv hon hör hemma…och hon vägrar lämna det från inledande singelspåret All the Lovers till avslutande Can't Beat the Feeling. Här görs inga Xtina-krystande Lady Gaga-försök eller Madonna-aktiga RnB-flirtar - här finns inte ens några ballader. Istället får vi tolv fjäderlätta minidiscon som jag skulle vilja säga följande saker om:


All the Lovers
Till skillnad från X har man den här gången helt klart valt en av skivans största fan-favoriter som singel. Supersval poseringsdisco som sätter tonen för hela skivan samtidigt som den är ganska ensam i sitt slag.

Get Outta My Way
Låten som ryktas bli nästa singel kan lättast beskrivas som Love at First Site 2010, både i produktion och i känsla. Man har liksom inga svårigheter att se en uppdaterad version av Stakka Boos snygga video till den här låten.

Put Your Hands Up (If You Feel Love)
Om Get Outta My Way är skivans Love at First Site är detta helt klart dess In Your Eyes – dock i så fall något svagare och lite tjatigare slentriandansig än sitt storasyskon.

Closer
Det börjar med ett ljud som känns som en arg anka har fastnat i en cembalo…and I love it. Det här är den typen av suggestiv, stompig Kylie-disco som jag tokälskar. Kanske inte direkt refrängstark men så fängslande att jag bara vill bära den med mig som en glittrig snuttefilt. Utan att ha några större likheter egentligen hamnar den i samma liga som Breathe eller Light Years i min värld.

Everything is Beautiful
Skivan har inga ballader nämnde jag i inledningen, men det här kan väl åtminstone beskrivas som midtempo. Jag har inget emot när Kylie är sval eller suggestiv som jag nämnt tidigare, men det här är lite väl ljumt. Okej verser, lite småtråkig refräng och ett tokvackert stick mot slutet som inte lyckas rädda låten från en oskickrande tvåa.

Aphrodite
Den låt det buzzats en hel del om innan det här skivsläppet, och visst är den bra (fast kanske inte SÅ bra) och visst finns här spår av janet jacksons Rhythm Nation (ävgen om det inte låter åttiotal). Ni som såg X-turnéen lär direkt tänka att den skulle passat perfekt in i cheerleader-segmentet (den kommer vara grym live framöver) med sina virveltrummor och stompiga text. Vad som lyfter den ett extra snäpp är dock texten. Rader som "I'm fierce and I'm feeling mighty, I'm a golden girl, I'm an Aphrodite!" är ju det vi velat höra från Kylie ända sedan cancern försvann!

Illusion
En låt som växt med några lyssningar och som är den tredje låten på skivan som Kylie skrivit själv tillsammans med producenten Stuart Price (de andra två är fempoängarna Closer och Looking for an Angel by the way). Återigen känns ord som sval och suggestiv relevanta – det är helt enkelt väldigt mycket ligga-å-hångla-till-disco" på den här skivan - och någonstans mot slutet kommer ännu ett tokvackert stick

Better Than Today
Den här låten älskade jag från första gången jag hörde den på någon taskigt live-YouTube-bootleg från USA-turnén. Extremt skarpa elektroljud kombineras med akustisk gitarr till en småstompig dansdänga som kanske är den naturligaste bryggan mellan X-skivans dansgolv och denna skivans dito. En LenaPh-mikrofondans känns som ett obligatoriskt attribut.

Too Much
Även här känns det lite som om X-skivan spökar, men Scissor Sisters Jake Shears ledsagar tillsammans med låtskrivarpartnen ändå den ganska (med Kylie-mått mätt såklart) tunga danslåten till ett långt mera smickrande hörn av discot än vart exempelvis Nu-Di-Ty och Speakerphone hamnade på X. Skrammelblipp när det är som roligast.

Cupid Boy
Skivans enda svenskskrivna låt (Sebastian Ingrosso och Magnus Lidehall finns bland upphovsmännen) har skivans snyggaste och mest lovande verser, och hade de bara hållt igen lite på dansbeten i bryggan till refrängen hade de kunnat ha en av skivans singlar som i en liten ask. Nu blir det lite för bullrigt och elekrtoclashigt för några listplaceringar, men som skivans tuffaste dansrökare är det förmodligen en av de låtar jag mest ser fram emot att få bli svettig till på G.A.Y i London nästa vecka.

Looking for an Angel
Det börjar med Alcazar-stråkarna från Headlines och fortsätter som en låt som skulle kunnat ligga med på vilken Kylie-skiva som helst (inklusive SAW-perioden i en annan produktion) alternativt medverka i Melodifestivalen närsomhelst. Mycket enkelt, ja nästan smått naivt, men helt oemotståndligt i mina öron.

Can’t Beat the Feeling
En lite småtråkig avslutning får jag nog säga. Det känns som om det här var låten som dök upp samtidigt som Get Outta My Way, var i precis samma stil – men som var lite sämre och därför fick hamna så långt bort från sin snyggare tvilling som det var möjligt. Lite identitetslös och ett spår som jag kommer på mig själv att trycka fram så jag får börja om från början igen. Inget bra tecken.















Sammantaget dock en oväntat sammanhållen skiva av det slag man nästan aldrig hör från kommersiella artister numera när Lady Gaga satt ribban med sextioelva singlar på ett album a' la' Absolute Hits. Som en svalare, mer europeiskt lounge-discoaktig Confessions on a Dancefloor hamnar den ändå högt på Kylietoppen och betyget är en mycket stark fyra här också.