Skivrecension: Kent - En plats i solen

En vecka tidigare än planerat så släpper Kent alltså nu sin andra skiva på ett år. Lyckligtvis är jag väl förberedd med en recension i QX där ni hittar totalbetyget (kolla här) och en låt för låtrecension som ni hittar här!



Glasäpplen
Det börjar lockande med akustisk gitarr, men snart samplar Kent sig själva och en smått modifierad variant av ringsignalslingan från Ingenting blingar upp det här snygga inledningsspåret galant. Riktigt bra.

Ismael
Det elektroniska Kent triumferar med snygg bas, handklappar och vackra syntslingor i verserna och toppar sedan som grädde på moset med en av skivans mest hitiga refräng. Jag älskar när Kent sätter riktning mot dansgolvet - just då förenas nog allting jag älskar i musik.

Skisser för sommaren
Efter elektrodansen i Ismael är det som att bandet vill säga: "Glöm inte att vi är ett rockband också" och så kommer den här handklapps- och lalala-dängan som kommer bli magisk live i sommar.

Ärlighet Respekt Kärlek
Jag har alltid som svårast för midtempo-Kent och gillar (och förstår) till exempel inte alls megahiten Kärleken Väntar. Det här är lite i samma liga. Helt okej, men det välter inte mig som det välter andra.

Varje gång du möter min blick
Kombinationen av Kent och en nästan dansbandsaktig melodi och refrängtext funkar faktiskt otroligt bra. Syntljuden är här helt ersatta med vackra stråkar, Jocke sjunger grötigare än på länge och trots att jag var lite tveksam vid första spelningen har det här växt till en av mina favorit-Kentballader. Någonsin.


Ensam lång väg hem
Förutom ett otroligt vackert litet parti mot slutet/innan refrängen då musiken släpper fram Jockes röst ensam en stund så är det här skivans axelryckning för mig.

Team Building
Ännu en låt där senare tiders elektroniska Kent får sätta sig en stund och släppa fram mina nittiotalshjältar i ett klassiskt Kentspår. Om man slår upp en Kentlåt i ett uppslagsverk ser den nog ut så här och "Du spelar i mitt lag. Ett proffs på rätt position" är för övrigt en härligt homodubbeltydig Jocke-mening.

Gamla Ullevi
Det där elaka syntljudet i början! Afrikatrummorna! Dansbeatet! "Jag vill höra en lönehelg explodera utanför ditt fönster"! Visslingarna! Refrängen! Låtnamnet! En omedelbar klassiker och en klar personlig Kent-favorit.

Minimalen
Kent goes completely åttiotalssyntband. En snygg, klassisk Kentlåt i botten kläs upp i värsta Erasure-dansskruden smyckad med spretiga och lekfulla Depech-slingor. Kul som fan.

Passagerare
Inte gruppens starkaste avslutningslåt genom albumhistorien (där finns ju en hel del att slåss med), men ändå väldigt vackert och när Jocke sjunger och Rebecka Törnqvist svarar i refrängen är det ett klart bättre duettförsök än det med Titiyo på Vapen & Ammunition.


Det sammalagda betyget känns självklart. Ännu en hel rad popcorn till Kent.



I eftermiddag blir det förresten ytterligare en låt-för-låt-recension men på en annan skiva. Och den är inte släppt eller läckt någonstans ännu så vitt jag vet…