Filmrecension: The Hurt Locker

The Hurt Locker
Kathryn Bigelow, USA

Det ska sägas direkt, jag är inte mycket vare sig för krigsfilmer eller Kathryn Bigelow (jag prioriterade bort filmen för andra under filmfestivalen i januari där den här filmen visades för att jag helt enkelt inte orkade ännu en Bigelow-action) men när jag nu sett den här filmen tar ändå av mig mössan för henne som regissör och för att hon lyckades rodda ihop den här handkamerafilmade, brutalt realistiska filmen om en bombdesarmeringspluton i Irak på plats i Jordanien (dessutom är det såklart kul att hon förmodligen som första kvinna kan komma att vinna en regi-Oscar...och i så fall framför näsan på sin säkerligen lika Avatar-nominerade ex-make) och som skildring av den pågående konflikten i Irak så ger den vad som känns som en otroligt sann och skrämmande bild av hur ett krig utan egentliga fiender (alternativt alla är fiender tills motsatsen bevisats) påverkar de unga killar som åker dit.
Samtidigt kan jag inte säga att jag har lätt att ta till mig den. Jag har svårt för mycket handkamera och gryniga bilder i öknen (Lex Generation Kill). Jag har svårt för hela macho-grejen när man får den i överdos. Jag har svårt att hålla uppe intresset i en del av de olika episoder som den här filmen är uppbyggd av (man får följa en pluton – och främst Jeremy Renners sergant – i olika uppdrag). Jag är nog helt enkelt bara inte rätt snubbe för krigsfilmer.
Nu stannar den här filmen dock kvar alldeles för länge för att jag ska kunna avfärda den helt. Scenen med den irakiske mannen som säger han behöver hjälp med att komma ur en bomb som någon hängt på honom har jag till exempel tänkt på om och om igen sedan jag såg filmen. Samma sak med scenen med psykologen. Och ett gäng till. Och Jeremy Renner är alldeles för bra och komplex som den smått självmordsbenägne sergeanten för att man ska kunna vifta bort skådespeleriet och förringa alltihopa till en actionfilm med samvete.
Helt enkelt en film som känns bättre, större och mer intressant så här efteråt när man fått smälta och bearbeta den lite, än vad den var när man satt och såg den. Rätt häftig känsla det också faktiskt.