06 augusti 2009

Oswalds Popcorn goes Spotify!

När jag konfirmerade mig fick jag min första stereo. Det var en helt avgörande händelse i min musikutveckling, och inte då för att de men även innehöll en CD-spelare trots att året bara var 1988 (CD var bara ett onödigt dyrt alternativ till LP-skivan som stod i ett speciellt litet ställ i en hörna på Åhlens a.k.a Tempo dit ingen gick) utan för att den innehöll ett dubbelt kassettdäck. Jag kunde alltså nu börja spela in blandband!

Jag vet att jag genast satte igång att göra blandband med musik från radio, LP, kassetter (och så småningom CD) till i första hand i mig själv (minns ni livet före "random" då man lyssnade på den skivan man stoppade i om man inte gjorde ett eget blandband) men även till syrran och så småningom till polare på fester.



Jag tror jag har en hel väska kassetter på vinden i Göteborg och någon gång borde jag gå upp ditt och rota fram de gamla blandningarna. Kanske kommer de att komma användning här i bloggen fram över - men det är inte främst dessa blandband som det ska handla om här. Det är det som kom efter.

För i början av 2000-talet kom plötsligt Napster och ändrade mitt och världens sätt att använda musik en gång för alla. Fan vad jag laddade ner. Hade jag behållit allt från den tiden skulle jag behövt ett eget serverrum i lägenheten. Jag gjorde inte annat. Som en ekorre. Stöld? Jag förstod nog inte alls vad jag höll på med och det var snarare att som att vara som en åttaåring i en godisbutik. Allt fanns om man letade. Och jag ville ha allt.

Samtidigt kom datorerna med CD-brännare och man började kunna rippa in sin egen skivsamling i datorn och *BANG* - plötsligt hade blandbanden fått en yngre, snyggare kusin: Bland-CDn.

...och det var här jag hade min storhetstid...

Jag massproducerade blandskivor.
Inte till försäljning så klart. Nänä. De flesta gjorde jag till en början bara i ett exemplar eller kanske ett extra att ta med på fester. Men jag älskade att bygga ihop egna samlingar. Att komma på ett tema och sedan spekulera fram vad en sådan skiva skulle innehålla för låtar - och sedan självklart designa ett omslag, köpa ett fodral och placera den i CD-stället som "en riktig skiva". Ju flera de blev desto stoltare blev jag, och till slut gav jag bort små kollektioner av temaskivor till folk i födelsedagspresent och då det här fortfarande var i gråzonen när många inte fattat mp3ornas makt och fortfarande köpte CD så var mina skivor ofta succéer.

Oh happy days!

Sen blev allt olagligt, filerna fullt med virus, iTunes dök upp, alla laddade hem själva och nu för tiden finns det ingen anledning att finsmakarmässigt fundera ut vilka ca 20 låtar som får plats på en CD med temat "nittiotalets bästa rocklåtar" när man kan fylla en iPod-lista med alla låtar från hela decenniet, sätta den på random och så har man en fest.

Klipp till 2009. Spotify gör entré. Och jag har en blogg.

Och plötsligt så tror jag att jag ser en anledning att rota upp mina gamla samlingar igen, att lägga in de där omslagen - som idag är hejdlöst primitiva, men som trots allt gjordes av en civilingenjör med ett taskigt ritprogram - i bloggen och försöka söka upp alla låtar på Spotify och låta hela världen (yeah, well - sikta högt) ta del av något jag pysslade med för drygt ett halvt årtionde sedan.

Vissa samlingar kan i och för sig kännas märkligt konventionella idag när all musik går att få tag på - men när skivorna gjordes så hade tex åttiotalsmusiken varit försvunnen för de flesta ganska länge och som jag sa så lyssnade de flesta på sina egna skivor men att få smakprov från många grupper utan att styras av Absolute eller värdelösa Mr Music var fortfarande ovanligt.

Så från och med nu kommer jag att börja lägga upp dessa skivor som spellistor här i bloggen. Ocensurerade (trots jag ibland skäms lite för låtvalen) och oförändrade (med reservation för att några låtar inte finns alls eller i rätt version på Spotify - då har jag tagit en annan version eller hoppat över det istället) och förhoppningsvis skojiga för alla läsare med Spotify.

Dessutom är det här med att blanda musik en väldigt stor del av Oswald som person (för att inte tala om musiken på skivorna som säkert också ger en ganska bra bild om vad jag lyssnat på och tyckt om genom åren i musikväg) som ni kanske förstått av det här megainlägget...och jag längtar redan till att få göra sprillans nya originallistor (självklart med tillhörande "omslagsbilder") för att starta en ny era blandband.

Men vi börjar med några klassiker ett bra tag fram över...

Håll till godo! Och så småningom ska ni kunna komma åt dem direkt i vänsterspalten.

2 kommentarer:

Emil sa...

Låter väldigt kul! Ser fram emot spellistorna! : )

Hur var det egentligen med Audiogalaxy, var det före eller efter Napster? Audiogalaxy var ju suveränt!

Björn sa...

Blandband var verkligen som ett slags DNA, man lade hela sin identitet och själ i dem! Jag blir fortfarande så nostalgisk över det band jag spelade in till Kos -87, då de låtar som rullade om och om igen på bergsprängaren gav olika minnen för samtliga i gänget som var med. Suveränt initiativ Mr Oswald!