Oswalds Popcorn: Läget Just Nu

Min sprillans nya systerson 2v
Han har fått en ganska tuff start på livet den lille – fortfarande namnlöse – krabaten, så det är bara rättvist att morbror håller kvar honom på förstaplatsen en vecka till med en massa happy thoughts i hans riktning.
Lägenhetsrensning Ny
Det tog ungefär fyra hela dagar – och en väldig massa ovärderlig (bär- och "kasta det för fan")hjälp från FF – men sedan lyckades jag äntligen få min lägenhet rensad, ommöblerad och omstrukturerad från grunden. Nu känns det som en nystart i Göteborg på riktigt...och givetvis måste det bli en inflyttningsfest någon gång efter semestrarna.
"Grey Gardens" – Dokumentär av Albert och David Maysles Ny
Om man hade haft en femma för varje gång Grey Garden nämnts i allt från TV-serier till låtar och filmer (och som jag inte fattat vad de snackade om) så skulle jag haft en del pengar att spendera på pints i London denna veckan. Nåväl, tillslut tog jag tag i mig själv och såg bröderna Maysles legendariska dokumentär om mor och dotter Bouvier – och det är inte svårt att se vad det är alla fascinerats av och snackat om. Hela historien om hur de två överklassdamerna slutade i ett fallfärdigt Hamptonshus matandes grävlingar med brödkanter (i vardagsrummet!) och fick hjälp av Jacqueline Kennedy med uppstädningen när hälsovårdsmyndigheterna (och grannarna) ville vräka dem är intressant – men kryddat med Big Edies sånger från den extremt snuskiga sängen och med Little Edies underbara danser, intressanta monologer och suveräna modekreationer blir det här en helt enastående liten film som fortfarande engagerar dryga 30 år senare. Ett måste...
"Grey Gardens" – TV-film av Ny
...och när ni sett den. Eller före. Det beror lite på hur man känner (man får mera bakgrund här än i dokumentären såklart). Så ska ni såklart försöka se TV-filmen med porträttlika och grymt duktiga Drew Barrymore och Jessica Lange i huvudrollerna också. Nu har jag typ bara musikalen kvar att se på samma tema...
Helkväll på Grill del Mundo Ny
Jag älskar helkvällarna (eller helgerna eller resorna) med mina Chalmerspolare i J.A.C.K. Den här gången firade vi Js födelsedag med en helkväll på suveräna Grill del Mundo i centrala Göteborg, där ölen stod som spön i backen, men de gigantiska grillspetten imponerade mest. Mums! Väl värda sina två och en halv hundralappar och rekommenderas som ett måste om ni har vägarna förbi Götet.
Födelsedagsfest för Andreas Ny
Trevligt som vanligt. SingStar som vanligt. Alldeles för mycket bubbel som vanligt.
"Familjehemligheter" – Bok av Niclas Ericsson Ny
Ett bra tag in i den här deckaren – vars handling till största delen kretsar kring journalisten/bögen Patrik och Stockholms övre och under gayvärld – så var jag övertygad om att det här var veckans etta på listan. När en svensk deckare (jag avskyr genren) med påhittade namn på allt (jag hatar, hatar när tidningar i svenska böcker ska heta saker som "KvällsPressen" när alla vet det är Aftonbladet eller Expressen och där QX.se heter BZ.se av ingen anledning alls) som har några väl klyschiga karaktärer ändå förmår att fängsla mig så till den milda grad att jag A) börjar få igång mitt läsande igen och B) gör att jag läser ut boken på bara några dagar samtidigt som den C) lämnar mig lite smått tom med en saknad efter mina nyfunna litterära kamrater, så är det nämligen väldigt, väldigt ovanligt. Tyvärr känner jag att jag inte riktigt kunde ta till mig/tro på upplösningen (även om jag inte hade några problem med vem som var mördaren etc) där journalist-som-leker-polis-grejen känns om möjligt ännu mera otrolig än hos Stieg Larsson. Sammantaget dock helt klart godkänt i min begränsade litterära värld – och mycket då på grund av bögmiljöerna och på ett enkelt språk som ändå inte känns fördummande. Jag kommer helt klart läsa nästa del också.
"Project Runway Australia Säsong 2" – Ännu en sommarreality Ny
Jag älskar Project Runway. Det vet väl alla som läser den här bloggen. Då vet ni säkert också att jag älskade den första säsongen av den australiensiska varianten med "The frock maker" och han som bara gjorde "minswear". Nåväl. Hur som helst. Det enda ni egentligen behöver veta nu är att jag redan älskar den nya säsongen av världens bästa reality från down under och att jag kommer följa den slaviskt de närmaste månaderna.
"Hung" – TV-serie på HBO Ny
Jag har bara sett två avsnitt (och en del av mig känner att jag egentligen borde se två säsonger av Breaking Bad om jag ska se en till HBO-serie i sommar) och egentligen är jag väl inte helt övertygad... Men det är något otroligt sympatiskt över den här serien som till 99% handlar om den ekonomiska krisen och dess verkningar på det amerikanska samhället – och som till 1% handlar om en väldigt stor penis.
"Fashion Show" – Sommarreality på Bravo 3v
Jag förvånas lite över vilka tre som är i final – speciellt efter att ha sett deras kollektioner – men gillar personerna och hoppas att min favorit nu lyckas charma de amerikanska tittarna som här – till skillnad från i Project Runway – får ringa in och rösta.

"Entourage" – TV-serie på HBO
En stor del av mig vill så gärna älska att (det som sedan jag såg fem säsonger på raken ifjol är) en av mina stora favoritserier är tillbaka med en helt ny säsong. Att man får se Ari och Lloyd igen. Att E är lika söt som vanligt. Tyvärr känner en alldeles för stor del av mig att det där lyftet alla snackat om ska komma sedan serien började falla nedåt efter säsong tre inte på långa vägar känns ligga och trycka vid horisonten den här säsongen heller. Trivsamt? Absolut. Ett måste i sommar. Jovars. Bäst på TV just nu. Tyvärr inte längre.
Emmynomineringarna 2009
Visst fanns här mycket som var bra. 22 nomineringar till mästerliga 30 Rock – fortfarande bland det roligaste och smartaste som gjorts för TV på senaste år. Viva la Tina Fey! 17 nomineringar till tidigare nämnda Grey Gardens (även om jag håller med R om att Jeanne Tripplehorns nominering för att likna jacki O i 5 minuter är skrattretande). Nytt blod i dramakategorin med Big Love och Breaking Bad bredvid mästerliga Mad Men och House. Äntligen How I Met Your Mother i komediklassen tillsammans med Flight of the Conchords (som jag måste kolla in säsong två av snarast). Roliga gästspelsnamn som Justin Timberlake (SNL), Jennifer Aniston (30 Rock) och Betty White (MNIE). Och nomineringar till favoriter som Jane Krakowski, Toni Collette och såklart Neil Patrick Harris (som alltså inte bara ska programleda galan utan nu också äntligen borde få vinna när Jeremy Piven – som nominerats alla år för sin Ari Gold...och typ vunnit också – av någon anledning (hörde jag "kvicksilverförgiftning") uteslöts).
Men HUR kan Weeds och Entourage efter så värdelösa säsonger nomineras till bästa komediserie jämte skrattfester som HIMYM, The Office och 30 Rocks? Varför så otroligt lite nomineringar till True Blood (lite knulla har aldrig dödat någon, Emmyjuryn)? Ingen January Jones eller Alexander Skarsgård i nomineringslistan? Om Lost och House får nomineringar när de ryckt upp sig – varför händer detta aldrig Desperate Housewives som stod för ett av säsongens största lyft av en gammal serie? Och varför, varför alla dessa mossiga, gamla "vi nominerar på rutin"-namn – ingen nämnd ingen glömd? Två små steg framåt och ett stort tillbaka.

Flygrädsla
Det enda som finns i mitt huvud just nu är en förlamande dödsångest som gör att allt jag kan fokusera på är knappa två timmar i en vibrerande plåttub på onsdag.
"Every Morning" – Ny singel med Basshunter
Nä, jag vill inte sparka in öppna dörrar här, men faktum är att de typ första 30 sekunderna – eller kanske mer än så – av Basshunters kommande singel så känner jag att "Fan, det här är ju rätt okej". att det finns en bra låt där och att Jonas sjunger helt okej. men sen. Sen brakar de här extremt billiga "följer-med-ljudprogrammet-när-du-köper-det" ljuden igång (som jag antar att alla i projektet numera anser synonymt med namnet Basshunter) och då blir det bara så dåligt att jag bara ger upp. Besvikelse är ett stort ord efter 30 sekunders tveksam positivism, men något sådant.
Min C905 mobil
Jag har snart haft min senaste telefon mera på lagning än hos mig. Kul. Speciellt som konceptet "tio arbetsdagar" som Dialect lovade på Göteborgska tydligen betyder "en kalendermånad". Nu blir det London utan chans att kunna ta en enda bild till bloggen. Tack.
Kaos i lägenheten
När jag skriver det här så är det mesta över och jag vaknar i en lägenhet som känns helt omgjord. Men förra veckan var inte rolig alls.
Sjuka släktingar
Inte ett dugg roligt.
Semestervädret
Hittills under all kritik. Jag har inget emot att blöta dagar blandas med soliga vid havet – men när allting blandas varje timme kan man ju göra nada av dem.

Ungefär så just nu.