Obama-bi Obama-be

Hade jag fått en krona för varje gång någon sagt "Det har varit en historisk natt" i natt och i morse så hade åtminstone min ekonomiska kris varit löst...




















Nåväl, klart det är historiskt. En svart snubbe i vita huset! Hur 24 känns inte det? Och är det bara jag som undrar om de senaste årens TV och film-presidenter har åtminstone en liten, liten del i att amerikanarna till slut inåsåg att deras gubbe i toppen inte behöver vara vit och gammal?
Jag är i alla fall nöjd att jag steg upp (okej..."gick och la mig i soffan istället") i natt och såg CNN precis när det avgjordes och Barack Obamas Hollywood-aktiga tal (till musik!) där han accepterade posten som USAs 44:e president. Självklart precis lika välskrivet som i vilket avsnitt av Vita Huset som helst. Och ja. Jag måste erkänna att jag på Hollywood-skadat vis rycktes med lite själv och nästan (bara nästan) klämde fram en tår när Bidens 100+ släkting ramlade upp på scen.

















Samtidigt undrar man ju såklart om någon människa kan leva upp till de där förväntningar som han har på sig...och framförallt undrar jag personligen om alla ni som gått med Obama-knappar och skrivit glada tillrop för demokraternas representant i era bloggar och på Facebook är medveten om att killen såklart framförallt är på sin post för att ha koll på amerikanska intressen, att han vill ha ännu högre försvarsutgifter än Bush och är för mera styrkor till exempelvis Afghanistan.

Fast det vet ni såklart? Väl?
I vilket fall så känner jag mig alltid lite säkrare med demokrater i Vita Huset. Världen var trots allt lite fluffigare under nittiotalet. Och som icketroende bög jag kan knappt formulera hur glad jag är över att Sarah Palin och hennes råkristna värderingar inte är ett hjärtslag från att ha tillgång till CIA och atomvapen.
God Bless America, liksom.

Fast självklart är jag bekymrad över huruvida Michelle Obama kommer utveckla samma tendenser som hennes motsvarighet Sherry Palmer i 24 gjorde...