Läget Just Nu - Vecka 0842

Myshelg i Göteborg Ny
På grund av en elak tågförsening (som ni kan läsa mera om nedan) blev min och FFs planerade TV-fredag lite kortare än tänkt, men maten var ändå grym och vinet och sällskapet välbehövligt. Lördagen var helt glimrande med en supertrevlig brunch med Chalmersgänget och mina favoritbarn (jag blir fortfarande tårögd av att tänka på hur det känns när en tvååring blir helt överlycklig av att se en och kastar sig om halsen på en så fort man dyker upp) hemma hos J följdes av den årliga kräftskivan hemma hos A&A i Majorna. Nice. Och så en söndag i lägenhetsstädandets och höstpromenerandets tecken (bilden kommer från en liten fotomodellstund med FFs kamera – schyst seriös va?) där jag återigen blev servad med mat. Oslagbart. Ska bli spännande att se hur Stockholm kan kontra när jag stannar där för första gången på ett tag nästa vecka.
"The Boy Does Nothing" – Singel med Alesha Ny
Jag tror inte jag har mage att predika mera om den här mambolåten i den här bloggen - ni har ju fått både en recension och den toköverkoreograferade videon – men att utelämna den på veckans lista hade varit ett Oswaldskt bloggtjänstefel. Den lyckades ju ändå bli en av de fyrtio låtar jag lyssnat mest på i år på bara en vecka...
"The Graham Norton Show" Säsong 4 - Säsongsstart Ny
Min absoluta favorit talkshow är tillbaka, och även om Graham inte var i sin absoluta toppform trots kul gäster som Eddie Izzard och Harry Shearer, så är han ändå ljusår roligare än det mesta annat man kan se på TV. I really, really adore him.
"Perfect Symmetry" – CD med Keane Ny
Jag tänker inte skriva så mycket här eftersom jag ska recensera den i kommande numret av QX, men det räcker att bara lyssna på låtar som Spiralling och Lovers are Losing – och sedan kolla hur de figurerat på mina Poplistor på fredagarna – för att fatta att skivan har en säker plats på den gröna delen av listan. Jag kan väl iallafall säga så mycket att allt inte är riktigt lika fräscht och hitigt – men att det är klart roligare än deras förra försök till fullängdare.
"Entourage" Säsong 4 & 5 – HBO Succé 4v
Hade det här bara gällt säsong fyra så vete fanken om min senaste TV-passion inte halkat ner till gult igen. Vince och E:s plot var förvånansvärt ospänstig genom hela den säsongen, och Turtle och Drama var ju reducerade till skojiga sidekicks och förvisade till fjantiga småhistorier i vartenda avsnitt. Trist. Tur att Jeremy Piven lyste upp TV-rutan varje gång Ari gjorde entré. Han fick ju Emmys för både säsong 2 och 3, men frågan är om inte den senaste för fyran var den som han var värd mest. Jäklar vilken triumf varje gång han bollades mot sin fru, underbare Lloyd – eller bara nån som råkade komma i hans väg. Säsong fems första avsnitt har dock gett mig en förhoppning om att serien är på väg tillbaka till gammal god säsong två och tre-form (förutom kanske det småtråkiga Joshua Tree-avsnittet förra veckan) och det är fortfarande ett absolut måste. Det enda trista är att jag nu måste vänta en vecka mellan varje avsnitt.... Dammit. All TV borde finnas (eller åtminstone ses) i obegränsade mängder på DVD!
"CSI" Säsong 9 - Säsongsstart Ny
"Serien som förändrade TV-världen är tillbaka med säsongen som kommer förändra allt!" Erkänn att nionde året med gänget i Las Vegas har en rätt häftig tagline? Grissom ska bort och Laurence Fishburne ska in, och kanske får det gamla moderskeppet – jag föredrar ju egentligen lillbrorsan CSI:NY som är en av mina absoluta TV-favoriter varje vecka fortfarande (förra veckans "mördad på flygplanstoa" var en klassiskt skön whosdunnit) – en väl behövlig vitamininjektion. Första avsnittet imponerade i alla fall. Okej, jag visste ju redan att Gary Dourdan var utkastad från serien och att Warrick därför knappast hade många andetag kvar efter säsong åttas cliffhanger... Men ändå; det rann faktiskt lite tårar där jag satt och såg det på tåget – och bara det är väl värt en placering på den gröna delen av listan? Krossade dessutom allt motstånd (igen) i sin tidsslot i USA.
"Stjärnor på Is" – Skridskokitsch på TV4 2v
Funkade alldeles utmärkt som lördagsunderhållning denna veckan också – nu i sällskap med A&A, FF och Nadde och en jäkla massa vin och kräftor. Jag gillar fortfarande musiken, de korta numren, Gynning och Berg och chansen till blod och blåmärken – och jag älskar fortfarande Jesper Blomqvist och hans blandade små Lille Skutt-hopp. Kitch, kitch, kitch. Underbart.
TV-kväll hos R Ny
Mat. Lite vin. Americas Next Top Model (fortsätter kasta ut oväntade brudar – en riktigt kul säsong på det sättet). Project Runway (kan bli en riktigt kul och spännande final i veckan...men några av förra veckans brudklänningar var plain ugly). Och förhandsavsnitt av Bonde Söker Fru (verkligen inte min serie – så sjukt pinsamt alltihopa. Skämskuddevaganza!). En helt perfekt vardagskväll i Stockholm.
"Life on Mars" Säsong 1 – Pilotavsnitt på ABC Ny
Jag gillade ju det förkastade pilotavsnittet av den här amerikanska nyinspelningen som läckte ut på nätet förra året – men när jag nu ser den helt nya varianten av serien så förstår jag varför man kastade den i papperskorgen. Den första idén verkar ha varit att göra en karbonkopia av det brittiska originalet (till och med skådespelarna var porträttlika) och det funkade väl kanske för mig som älskade de brittiska Sam Tyler och Gene Hunt, men när jag ser den här uppfräschningen förlagd till New York (jajamensan – i det avgörande ögonblicket när Sam vaknar upp 1973 så är det rätt självklart vad det är han ser som skiljer Manhattan anno 2008 från då) i stället för i LA som i den första piloten, och med sköningar som Harvey Keitel, Michael Imperioli och Gretchen Mol i rollistan så ser jag – trots att manuset fortfarande är samma karbonkopia – faktiskt ett frö till en serie som kan bli lika lyckad (och egen) i sin amerikanska version som The Office. Och det är ett väldigt gott betyg.
"I'm Outta Time (Get Off Your)" – Låt med Oasis Ny
Precis som vanligt var ryktena från brittiska musikkritiker att Oasis nya album skulle vara något alldeles extra fullständigt överdrivna. Det må vara deras bästa album på säkert tio år – men det finns inte mycket på Dig Out Your Soul som man med ens den godaste vilja skulle kunna för nyskapande eller spännande 2008. Det betyder dock inte att det fattas några riktigt schysta spår där Liam sjunger lika fantastiskt som 1994. Som i singeln The Shock of the Lightning. Eller i titelspåret. Eller i den här sköna balladen, som må vara ganska långt ifrån Wonderwall, men som mycket väl skulle kunna vara ett sladdbarnssyskon till Live Forever.





"Luftslottet som Sprängdes" – Deckare av Stieg Larsson
Så har jag då plöjt igenom alla tre böckerna i Larssons Milleniumtriologi, och någon gång ska jag förmodligen försöka sätta mig ned och skriva ihop en längre recension på alla tre böckerna här i bloggen. Just nu får det räcka med lite kommentarer; som att sista boken ju egentligen inte är en självständig bok, utan en något utdragen avslutningen på den DaVinci-kod bladvändare som var tvåan i serien. Samtidigt är den något mera restriktiv i användandet av meningslösa upprabblingar av inköp (som dominerar de två första) och har för en gång skull ingen helt meningslös sidoplot i början eller slutet som de andra. Istället är det action rakt på från första bladet – och vem kan motstå det? Minus dock för att den superhemliga toppspionorganisationen allt kretsar kring verkar vara dummare än tåget när det gäller att bli spionerade på själva och på en helt meningslös stalkersidohistoria som känns helt meningslös för huvudhistorien. I mina ögon klart bättre än ettan, men sämre än tvåan.
"The Winner Takes it All" – Cover med Dannii & Kylie Minogue
Jag kan tänka mig få saker som jag är så trött på just nu som ABBA...och speciellt då på den här låten som ju numera känns mera Meryl Streep än Agnetha & Frida. Självklart så fungerar ändå kombinationen ABBA och systrarna Minouge hos mig – och speciellt då alla Your Disco Needs You-elementen med stråkar och små ettriga flöjter i produktionen – och en übercamp video till den här låten (inspelad för att dyka upp i avsnitt fyra av den helt hysteriskt over-the-top:iga ungdomsbögserien Beautiful People på BBC2 som hade premiär i torsdags - mer om den en annan gång) vore absolut grädde på det klyschbögiga moset. Samtidigt....inte lika extatiskt som den där kombinationen lät på pappret. Bra? Absolut. Uttjatat? Något enormt!





Missa Tåget
Bor man sju minuters tunnelbaneväg från stationen så kan man ju tycka att en 45 minuters säkerhetsmarginal skall räcka för att man skall hinna med tåget...men så är det tydligen inte. Jag har ingen större lust att återigen tänka på kaoset med att hitta en plats på ett nytt tåg, missad Göteborgstid, svetten som rann av mig när jag i min enfald tänkte att man kanske skulle hinna från stadion till stationen på åtta minuter, jobbet med att hitta telefonnummer till allt och alla som kunde okeja alla extrautgifter etc etc, så jag skriver inte mera om det nu.
"Kath and Kim US" – Pilotavsnitt på NBC
Jag har inte sett det australiensiska originalet så jag kan egentligen inte med säkerhet säga att den amerikanska nyinspelningen är sämre...men om det är det här som flera av mina vänner har hajpat och hyllat så känner jag dem inte alls. Jag misstänker att den amerikanska varianten är något av en katastrof... The Office framstår mer och mer som en enorm lyckträff.
City Stockholm - Gratistidning
City har väl aldrig varit nå'n höjdartidning – jag tror Henrik Tiselius kan vara den nöjesskribent i svensk media som jag avskyr allra mest – men nu när den bara kommer tre gånger i veckan så slår den alla rekord i bottennapp. Att använda begrepp som "idag" och "imorgon" kan ju till exempel vara hyfsat vanskligt om en tidning ska ligga ute i flera dagar, eller hur? Och vad är grejen med en tidning måndag+tisdag, en bara för onsdag och så en som ska räcka från torsdag till fredag? Händer det mera på tisdagar så onsdagen behöver en egen? Å så alla de eviga politiskt korrekta insamlingarna och uppmaningarna som får mig att kräkas av präktighet. Heja Metro!
"Wheel of Fortune 2008" – Singel med Ace of Base
Why God, why? Tro mig. Jag gillade Ace of Base (rättelse; jag älskade The Sign och Beautiful Life) och jag tycker absolut de kan få göra en comeback om de vill. men med det här? En C-remix av en av deras absolut svagaste singlar? Sjukt trist.

Ungefär så just nu.