Michael Jackson 50år!

Michael Jackson var en av mina första stora idoler.

Visst, då var han fortfarande en hyfsat mörhyad, småsöt vaniljkille utan pedofilrykten - och killen som på egen hand drev den svarta musiken framåt i världen.



Jag var nio år när hans andra soloalbum kom och när jag för första gången såg Thrillervideon presenterad av Kaj Kindwall som kom uppkrypande ur en avloppsbrunn (min grannkompis Therese hade spelat in det från TV på VHS) så var jag fast. Förmodligen snarare för det visuella än för det rent musikaliska just då (jag hade precis hamnat i min första schlagerfas) men efter det så läste jag iallafall allt jag kom över.

Jag köpte Bad på LP, missade såklart spelningen i Göteborg (hallå, jag bodde i Karlskrona...där visste man inte vad en konsert var _ ingen jag kände hade varit på nån – och att åka till Göteborg var något stort man kanske gjorde på semestern för en tur till Liseberg), älskade såklart videon till titellåten även här (men var sur för att man aldrig fick se hela på TV) och satt givetvis ensam i biosalongen (på det som senare blev BioBar) i Karlskrona för att se filmen Moonwalker.



När Dangerous kom var jag på tyskaspråket/fylleresa i ett Berlin där muren just fallit och jag köpte den för ungefär hundra spänn mer än vad den skulle kostat i Sverige på KDW - a big thing för en fattig gynasieelev som behövde lägga sina slantar på solarie, langad sprit och Clearasil. Nu fanns det dessutom kompisar med kabel-TV där man kunde se alla videos, och mellan DeeLight, Better the Devil You Know och Army of Lovers fanns det fortfarande lite plats för att imponeras av de grymma nya morphing-effekterna i Black & White.

Sedan blev mitt och Michaels förhållande allt mer komplicerat. Jodå. Jag gillade fortfarande alla videos från HIStory: Past, Present and Future, Book I, men jag köpte aldrig skivan – något inte bara berodde på att jag just det året tjänade 22kronor om dagen genom att köra lastbil i lumpen, och de oavkortat gick till öl när jag äntligen fick återvända till mitt studentrum och Chalmers på helgerna, utan mera på att Kent, Oasis och Blur numera var det som helt hade tagit över min stereo.



Blood on the Dancefloor var förmodligen den senaste låt med MJ som jag verkligen tyckte om, och Invincible-skivan gick mig helt förbi. Nu för tiden umgås vi aldrig han och jag.

Men Michael Jacksons videos är onekligen en liten popkulturskatt, och även om ett "femtio videos på femtioårsdagen" a' la' kungens 80talspopdrottning Madonna fick här i bloggen omöjliggjorts av ett illasinnat skivbolag som taggat hela YouTube med "Embedding disabled by request", så får ni några stycken och får klicka er till klassikerna (hörde jag Beat It och Billie Jean) via länkar istället.



Grattis på födelsedagen! Don't stop 'til you get enough!
Even if you're a bad, smooth criminal.

Läs mera: Aftonbladet 2 3, Svenska Dagbladet, GP, Expressen 2 3