Lite OS-historia: Los Angeles XXIII 1984

Spelen för den XXIII olympiaden arrangerades i Los Angeles 1984 (28 juli till 12 augusti).

Inför valet av värdstad för spelen 1984 stod den olympiska rörelsen inför en enorm kris. Valet gjordes 1978, bara två år efter de katastrofala spelen i Montréal som försatte staden i en djup ekonomisk kris och bojkotten av spelen som förstörde stämningen. Det fanns inga andra kandidater för spelen och IOK stod nu vid ett vägskäl. Los Angeles ville arrangera spelen men med hjälp av sponsorpengar och TV-intäkter, något som stod mot den olympiska rörelsens ideal. Med viss vånda valde IOK till slut Los Angeles och detta beslut skulle komma att ändra på de olympiska spelen i en omfattning ingen anat tidigare. Spelen gick trots avsaknad av statligt stöd med vinst på drygt 223 miljoner dollar. Detta trots att Sovjetunionen drog igång en motbojkott och tvingade flera av sina ”allierade” att följa dem. I en officiell förklaring hette det att spelen i Los Angeles inte kunde garantera säkerheten för östblocket och att arenorna höll för dålig standard.
Återigen var det idrottsmännen som tog störst skada av bojkottandet och politiken på arenorna men trots bojkott deltog 140 länder vilket var rekord. Rumänien och Jugoslavien motstod hoten från Sovjetunionen och Kina som alltid kört sin egen väg i socialismens tecken deltog i OS för första gången sedan Taiwan tvingats ta namnet Kinesiska Taipei istället för Republiken Kina.

56 år efter att forskare konstaterat att kvinnor som springer mer än 800 meter föråldras snabbare gjorde damernas maraton premiär på det olympiska programmet och amerikanskan Joan Benoit vann detta lopp i stekande hetta. Till en början såg det ut som att dessa forskare skulle få rätt då när schweiziskan Gabriele Andersen-Scheiss äntrade Los Angeles Memorial Coliseum så var hon så pass uttorkad att hon sprang åt olika håll innan hon kunde visas i mål utan hjälp eftersom det riskerade att diskvalificera henne. På sjukhus kunde hon senare kvickna till igen och konstatera att man måste dricka mycket vatten under långlopp.
Carl Lewis från USA fick chansen att göra om Jesse Owens bedrift från 1936 och lyckades, fyra guld i friidrott blev resultatet. Ulrike Meyfarth från Västtyskland som tolv år tidigare blev den yngsta medaljören någonsin i friidrott tog nu guld i höjdhopp igen och blev därmed den äldsta i samma kategori.
Marockanskan Nawal El Moutawakel blev med sin vinst på 400 meter den första kvinnan från ett muslimskt land att ta guld på OS och Naroli Fairhall från Nya Zeeland blev den första funktionshindrade olympiern att tävla i OS när hon deltog i bågskytte. I herrarnas rodd vanns alla åtta grenarna av olika nationer och Pertti Karpinnen tog sitt och Finlands tredje raka guld i singelsculler.

Medaljligan:
1. USA - 83 guld, 61 silver, 30 brons
2. Rumänien - 20 guld, 16 silver, 17 brons
3. Västtyskland - 17 guld, 19 silver, 23 brons
4. Kina - 15 guld, 8 silver, 9 brons
5. Italien - 14 guld, 6 silver, 12 brons
6. Kanada - 10 guld, 18 silver, 16 brons
7. Japan - 10 guld, 8 silver, 14 brons
8. Nya Zeeland - 8 guld, 1 silver, 2 brons
9. Jugoslavien - 7 guld, 4 silver, 7 brons
10. Sydkorea - 6 guld, 6 silver, 7 brons
15. Finland - 4 guld, 2 silver, 6 brons
16. Sverige - 2 guld, 11 silver, 6 brons
27. Danmark - 3 silver, 3 brons
28. Norge - 1 silver, 2 brons
43. Island - 1 brons

/Tomas

Osvalds kommentar:
Om jag bara mindes maskoten från OS i Moskva så minns jag desto mera av Los Angeles 1984. Faktum är att det nog är ett av de OS jag minns bäst. Jag minns att vi satt i ett tält hos en av polarna på min gata, där vi dragit in TVn och kollade. Jag minns såklart rymdgubben, alla de vita ballongerna och att kommentatorn pratade om att närheten till Hollywood påverkat invigningen (vilket jag tyckte var svincoolt). Jag minns att jag och en kompis spelade Kalle Ankas Guldgrävarjakt när de två svenska tjejerna tog sitt kanotguld. Jag minns alla breakdansarna och Lionel Richie på avslutningen. Etc etc. Fråga mig inte varför. Men elva verkar vara en bra ålder för att memorera saker.