Läget Just Nu - Vecka 0823

Svensk Sommar Ny
Jag tar alltid semester i slutet på juli/början på augusti för att A) jag inbillar mig att jag har störst solchanser då och B) jag vill längta efter den så länge som möjligt, men sanningen är ju att det är den här tiden i slutet på maj början av juni som varit bäst de senaste året (till och med ifjol njöt vi av värmerekord den här tiden…och sen hade vi regn från midsommar till julafton, ungefär). Bara nu är nätterna så galet ljusa att man knappt hinner lägga sig förrän de mörka timmarna är över. Bara nu kan man äta de där första svenska jordgubbarna som luktar och smakar sju gånger mer än de belgiska i asken bredvid. Bara nu kommer man ihåg hur gott färskpotatis egentligen var och än så länge har man inte hunnit tröttna på att det är alldeles för varmt för att sova eller att sitta i solen i flera timmar och bara läsa. Utnyttjar man dessutom denna tiden till att dricka iskallt rosévin, käka färska räkor och grillat utomhus och/eller ta långa, svettiga promenader runt en sjö där myggorna ännu inte kläckts för att det är för torrt så slår hjärrtat nästan dubbla slag av pur sommarglädje. Underbart.
Smygläsning på Mälarpaviljongen Ny
Galet mycket folk, superfint väder och gratis Carlsberg LITE är självklart en bra utgångspunkt för en lyckad smygläsning av juni-QX på Mälarpaviljongen. Men adderar man min äldsta bästis D (och självklart R och ytterligare några glada själar) till det konceptet så har man en fullständig toppenkväll där de får tända upp lamporna och välta en av pråmen för att man ska gå hem. Lovely.
"The Quest" - Singel med Bryn Christopher Ny
I min Duffy-fyllda vardag var det såklart kärlek vid första öronkastet när Bryn Christophers The Quest dök upp för första gången i Grey's Anatomys säsongsavslutning. Huruvida det här blir så stort som hos mig misstänker jag är något vi får se framöver (man kan gissa att som förband till Amy Winehouse så lär Bryn vara det enda de flesta får se på den konserten i vissa städer) men i mina iPodlurar lär det här vara en av försommarens största och mest spelade låtar.
"Slam" – Bok av Nick Hornby Ny
Sommaren närmar sig, TV-säsongen är slut (Lost slutade förresten helt okej och lagom oväntat genom att gå tillbaka till förra årets cliffhanger och stanna lite där – men det var ju inte alls i närheten av förra årets chock) och Oswald kan börja läsa böcker igen. Jag älskar att läsa. Verkligen älskar. Men här får alla ni som undrar hur jag hinner med allt bloggande och TV-tittande i kombination med jobb och liv – jag hinner aldrig läsa. Mer än på sommaren (och möjligen julen). Resten av året samlar jag på böcker och längtar (jag har ju samtidigt en fetisch för att gå in i bokaffärer, vilket gör att jag har högar med böcker från bland annat NYC-resan som jag inte läst ännu) och nu är det alltså dags. Först ut är ett säkert kort (jag vill ju inte riskera att tröttna direkt) - nämligen en av mina favoritbritter och hans senaste bok som handlar om en tonårig skateboardåkare som blir pappa. Lika drivet, roligt, varmt och bladvändarvänligt som vanligt. Tre välsmakande popcorn av fem möjliga blir betyget och helt klart sommarens första boktips.
"Stuttering (Kiss Me Again)" - Singel med Ben's Brother Ny
Skön sommarlåt lite i samma anda som SixPence None the Richers Kiss Me. Okej, jag kan kanske tycka att Jamie Hartmans röst kan kännas lite enerverande stundtals (jag kan däremot inte riktigt sätta fingret på varför) men själva hooken att stamma fram delar av refrängen (tills någon kysser en tyst) är fullständigt genial. Tack för tipset, Labyrint!
Tapas på Ramblas Ny
Okej, väntetiden på den här lilla restaurangen på Långholmsgatan var kanske lite väl lång innan maten kom in, men när den kom var den så pass god och tapasen så stora att jag glömde bort det. Dessutom är det ju en av mina absoluta favoritsysselsättningar på vardagarna att träffa Foto-Sara och Favvo-P över lagom mycket alkohol, mat och skvaller. Mera sådant!
"The Mist" – Film av Frank Darabont Ny
Darabont verkar numera vara Stephen Kings hovfilmare, och även om jag håller Den Gröna Milen och Nyckeln till Frihet en bra bit före The Mist så är detta ändå en stunds klaustrofobisk monsterinsektsunderhållning för den som gillar sådant. Själv kan jag tycka att det känns lite för mycket "TV-film" (ni vet inte direkt dåligt skådespeleri, men ganska träigt med lite lagom sådär tillrättalagd dialog och dessutom svarta fadeouts där reklamen skulle passa in) och det ska väl erkännas att eftersom skräck- och monsterfilmsälskandet inte har sin främsta förkämpe hos undertecknad i mitt kompisgäng, så blir det lite mycket "Jurassic Park i snabbköpet" för mig här stundtals. Samtidigt är det ett ganska bra utbroderande av en av Kings bästa noveller och muterade spindlar är ju alltid muterade spindlar. Tre småsega popcorn är den ändå värd för att den är spännande och för att den roar riktigt bra för stunden – även om Marcia Gay Harden spelar över så mycket stundtals att hon borde få lämna tillbaka sin Oscar – och slutet är bland det vidrigaste jag varit med om. På ett bra sätt.
Lunch med Lumpen-Pidde Ny
Oerhört trevligt att få spontanmess med lunchförslag fast man sitter ute i Kista (jodå, jag brukar få det ibland annars också – you know who you are) och sticka iväg en timme med sin gamla med-chaufför och lastbilsparter från lumpentiden och snacka skit och käka libanesiskt.
"Teeth" – Film av Mitchell Lichtenstein Ny
Om jag säger att det här är en film av Roy Lichtensteins (en av mina favoritkonstnärer btw) som handlar om unga Dawn som lider av Vagina Dentata, så höjer kanske inte många av er på ögonbrynen när jag snart kommer utdela två och ett halvt friska popcorn till densamma. När jag sedan lägger till att den hade europeisk premiär på Berlins Filmfestival och att den vann pris i Sundance, så kanske till och med flera av er tänker att ni ska se den. Gör det. Absolut. Men jag kanske även ska nämna att det rent krasst alltså handlar om en tjej som har tänder i f*ttan…tänder som inte tvekar att bita k*ken av de snubbar som kommer i närheten (eller fingrarna om man råkar vara en lite för hårdhänt gynekolog). Japp. Precis så. Manlig kastreringsångest när den är som värst…men ändå på något sätt märkligt feministiskt. Den lär knappast dyka upp på en biograf när dig, men DVDn är absolut värd en stund i soffan en regnig sommarkväll.
Zeta Bönsallad med Matvete Ny
Veckans bästa upptäckt? Jag försöker ju hitta nya alternativ till pasta och ris och bönor har länge varit en idé…men jag har inte riktigt fått kläm på hur jag ska få till det riktigt. Voila; Zetas bönsalladsblandning på burk! Bara dyrka upp burken och du har direkt en perfekt och mumsig blandning av olika bönor att servera med lite sallad. Mums!





Restaurangsåpor
Nu när det är ganska få personer kvar och nästan final i både Top Chef och Ramsey's Kitchen Nightmares så tänkte jag det kunde vara dags för en liten sammanfattning av säsongerna här på listan; Top Chef är verkligen ett program man som blir hungrig av. Ett program där man (förmodligen) får massa inspiration om man gillar att laga mat, och den av serierna där man verkligen tycker om deltagarna i (min favorit är i final). RKN däremot är en katastrof. Tävlingarna är nästan identiska, deltagarna ocharmiga (finalgrabbarna är ju verkligen en katastrof allihopa), allt skrikande orimligt irriterande och det faktum att de alltid kan sammanfatta hela föregående programmet på tre minuter i avsnittet efter säger allt. Usch. Fast jag måste såklart ändå se vem som vinner. Suck. Men ge oss en svensk version av Top Chef. Snarast! Och snart börjar Shear Genius…





GS2H på Världskulturmuséet
Få saker smärtar mig så mycket som att lägga GS2H här. Jag älskar fortfarande konceptet (konst, bögerier och oväntade hits som absolut inte är schlager) och jag kommer fortfarande dyka upp troget som en höstförkylning om det kommer flera tillfällen – men kvällen i fredags var helt enkelt inte lyckad. Mitt sällskap var lyckat. Väldigt lyckat till och med. Förfest med FF & A som bland annat innehöll min första BWO-konsert någonsin, transport av två tredjedelar av nämnda band till festen och ett supertrevligt häng med dem där, och så slutligen småsnack med fröken Harrysson och lite annat löst folk på plats. Trevligt. Men bara ett dansgolv som helt hade ihjäl festen när artister skulle uppträda eller bara en enda bar där man var tvungen att häva sig över disken med en tusenlapp i munnen och skrika för att få ut en (iofs bra prissatt) öl är inte okej. I alla fall inte för mig.
Pär Hägereds Amanda-recension
Nänä, jag tänker inte klaga på att Amandas konsert bara fick två getingar av Pär Hägered i Expressen. Vad vet jag – den kanske inte var värd mer än så (få sommarkonserter med campingpublik i strålande solsken är speciellt roliga eller fantastiska hur bra artisten än är). Däremot så måste hela den här Expressen-idén om att Amanda ska dissas (det kan väl inte bara vara för att de var typ de enda som sågade skivan) för att hon säger att hon vill lämna Idoltiden bakom sig och koncentrera sig på nya plattan. HUR kan det vara något fel i det? Skulle det alltså vara bättre om hon – en artist med en av vårens mest hyllade plattor i bagaget – sjöng en hög med covers istället för de på en av de mest säljande skivorna i Sverige just nu? Hur är det ens möjligt? Det verkar nämligen vara det som stör herr Hägered mest – och då nämner han ändå i förbifarten att Amanda faktiskt gör Suspicious Minds, som tillsammans med Look What They Done to My Song, Ma är hennes enda hits från Idoltiden… Allt handlar alltså bara om att hon utelämna EN låt. Gud. Vad ÄR det för recensenter som får husera på kvällstidningarna numera?
Uppföljareplaner på "Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret"
Allvarligt? Är inte det här den tröttaste idén sedan Göta Kanal-uppföljaren? Och hur bra blev den? Bara för att svensk film inte producerat något tillräckligt bra att följa upp på flera decennier så innebär det inte att ett vackert lik måste grävas upp, sminkas över och skickas runt som levande igen. Jag lovar.
"Fest hos Mig" – Förmodad Sommarhit med Kick
Jag ska inte vältra mig i massa svordomar och ögonhimlande här eftersom en av mina absolut bästa vänner älskar det här maniskt, och varje ont ord om de här galet vocodade tjejerna och deras hysteriskt dåliga rap:are och mystiskt uppbyggda ännu icke släppta hit känns som de är riktade till honom och inte till den människa som hade mage att komma på det här för att förpesta våra öron under sommaren 2008. Eftersom jag dessutom verkar vara den enda i Sverige som inte tror att detta blir en superhit, har jag redan nu tagit tjuren vid hornen och bunkrat upp med öronproppar och förberett mig på det värsta. För det här är verkligen ingen fest hos mig. Snarare en kräkfull bakfylla.
Handlingsförlamning
Jag har insett att när man drar uttråkning till sin yttersta spets så blir man till slut helt apatisk och handlingsförlamad, när man istället borde ta tag i sin situation. Uppryckning, tack!

Ungefär så just nu.