The Winner Takes it All

Nä, jag är varken knäckt eller speciellt bakis idag.

Eurovision Song Contest är som den är, och även om det känns lite småpinigt att vara det enda land som behövde en hjälpande hand för att hamna i finalen, och även om jag verkligen trodde att alla fan-hyllningar åtminstone betydde topp 10, så tycker jag det är tristare att Ryssland äntligen fick vinna med den i mina ögon sämsta låt de skickat sedan de började satsa.

Tatu, Bilans förra låt, Serebro...jag har gillat dem bättre allihopa, och så vinner de nu. Oh, well. Ett ESC i Moskva kan i alla fall bli rent hysteriskt. OS-klass. Så en liten ljuspunkt fanns det ju i den vinsten också.

Ska man se mera positivt i gårdagens tävling (och min MSN-psykolog har lärt mig att man ska försöka hitta positiva saker i allt) så kan man ju till exempel fokusera på att det var underbart att det gick så bra för Norge och att Sebastien Tellier införde ett helt nytt bildspråk (och hade årets bästa låt btw) i en festival där "hitta kameran" och "ögonkontakt" alltid varit ledord.
En arm, någon? En fot. Heliumboll. Lovely.
Dessutom har jag numera något att köra upp i ansiktet på folk som ojar sig över att det inte "är en riktig schlager" när jag mumlar om att "vi borde skickat BWO" (vilket jag ju mumlat sen Linköping, och inte gör i någon form av kappan-efter-vinden-vändning idag).

Annars hade jag en sjukt trevlig ESC-kväll med ett riktigt kul sällskap (som för övrigt hela tiden sagt att Charlotte skulle floppa, vilket kanske gjorde att hennes fall blev långt mycket mindre chockerande framför TVn där vi satt) och jag är så här i efterhand glad att det inte blev någon Belgradresa för mig tillslut ändå.

En stor kram till min kompis Kris också, som fixat semifinalskvällar hemma hos sig, och som fått utstå mycket skitsnack från undertecknad när han hela tiden trott att Sverige skulle floppa och att låten var ett juryval för andra gången i sin karriär. Kudos.

Så slutet gott allting gott!
Nu kör vi EM och OS och sen är det Melodifestivaldags igen.
Livet är fantastiskt, eller hur?
Tills dess kan ni får titta lite på Dima Bilan. På lite olika sätt.













Bilderna är hämtade från OhLaLa-bloggen. Därav alla hjärtan.