Brev till mig själv

Hej Oswald!

Tänkte bara att du skulle skriva lite till dig själv när du för en gångs skull är spiknykter en kväll under Melodifestivalen (nope, två glas vin räknas inte efter den där orgien i vin och Champagne som var igår) och påminna dig själv om hur kul du har det.
Det kan vara bra att läsa sen när du sitter på ett jobb du inte riktigt gillar på måndag och allt är över...

Då kan du komma ihåg att när typ fyra miljoner bänkde sig framför MF-finalen, så hade du åkt runt och festat med ungefär alla de artisterna - och i några fall faktiskt lärt känna dem och haft sjukt kul med dem.
Typ som ikväll när du satt med Ronny och Kris och Sibel och skrattade dig fördärvad åt hur sjukt kul den bruden är när hon är privat. Hennes Britneyimitationer eller berättelser om Charlotte och The Poodles och Carola var helt obetalbara.
Eller att hela BWO kom fram och sa hej då till dig innan de gick hem. Hur galet är inte det?
Eller att du faktiskt sett alla låtarna tre gånger vardera idag längst fram och att folk sedan läst vad du tyckt om det - och ibland dessutom kommenterat det du skriver och berömt eller rasat.
Backluckeåkningen i Linköping med The Bells of Freedom på ögsta volym. Alla kärleksfulla förföljelser av Lars. Alla sjukt roliga stunder med Edward och Ronny. Partyt med Caracola. Och Face-84. Och med Bard & Co.
Visst är det helt sjukt?

Jag tror i och för sig inte riktigt du fattade hur kul det var nu när du var uppe i det, utan att det kommer så småningom - likheterna med V0K-96 är uppenbara...efter 5-6 veckor vill man bara stanna tiden, nyktra till, sova länge, äta nyttigt och sedan ta nya tag igen för att må bra och inte bara var gnällig - men ta fram det här blogginlägget om du någonsin skulle tveka.

Nu är det bara sista rycket kvar. Njut nu för fan!

Kramen