Funny Games US
Michael Haneke, USA
När jag såg Michael Hanekes österrikiska/tyska original av den här filmen för tio år sedan, så var det en av de starkaste, mest brutala och otäcka, filmer jag sett. Den satt kvar längre än de flesta filmer jag sett. När han nu valt att filma samma historia igen, fast med Naomi Watts och Tim Roth, minns jag inte originalet så pass bra längre att jag kan säga om det är någon scen som är ny eller om allt är som förr - men jag kommer på mig flera gånger med att fråga mig varför jag utsätter mig för den här filmen ännu en gång. Den är nämligen precis lika plågsam i sin nya version. Kameran fryser fortfarande obehagligt länge på de värsta psykiska och fysiska tortyrscener som någon hittat på för vita duken, de unga grabbarna (som kan vara historiens elakaste bögpar...fast det får man inte veta riktigt denna gången heller) ger mig lika mycket kalla kårar den här gången, och precis som sist är de surrealistiska lekarna med bakåtspolningen och samtalen med oss i salongen det enda lilla lufthål man får som åskådare för att värja sig mot allt det otäcka. Haneke är fortfarande en mästare...även om jag inte riktigt ser det nödvändiga i nyinspelningen...och att betygsätta det här rättvist är en omöjlighet. Vad ger man för betyg till någon som långsamt sågar av en benet utan bedöving - men som samtidigt gör det perfekt och för att man betalat honom för det?
Inlägg
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar