Atonement
Joe Wright, Storbritannien
Sedan i tisdag är detta som bekant en av årets fem Oscarsnominerade filmer för Bästa film, och precis som den enda andra filmen jag hittills sett i det gänget (that would be Juno) så känns det som ett helt okej val.
Det handlar alltså återigen om Working Title Films + kostymfilm + Keira Knightly, men även om vi också här har klasskillnader och en kärlekshistoria så är detta ganska långt ifrån Stolthet och Fördom - iallafall i presentationen. Men mer om det strax.
Vad gäller handligen så är det nog egentligen bäst att ha så lite koll på vad historien i Atonement - eller Försoning som den heter på svenska - går ut på som möjligt, men försoningen i titeln handlar i alla fall om att försöka rättfärdiggöra en medveten lögn som förstört livet för många andra i trettiotalets Storbritannien.
Nä, det som imponerar med Atonement är inte historien i sig, utan på det sätt den berättas. Det som ger filmen dess storhet är den enastående kombinationen av manus, foto, regi och musik. Musiken vävs liksom in i ljud som orsakas av rollkaraktärerna, scener kastas omkring kronologiskt för att skildras ur olika synsätt, scenografin växlar från bombastiskt storslagen till minimalistiska närbilder - och adderat till allt det är den cineastiska kameraåkningsonanin då en scen på stranden efter slaget i Duncirc varar i knappa fem minuter med kameran och karaktärerna i ständig rörelse...en riktigt häftig upplevelse som man knappt fattar äger rum förrän man är mitt uppe i den.
Skådespelarna gör det de ska med en ovanligt mogen roll för Knightley, James McAvoy fortsätter vara snygg och lovande, och Saoirse Ronan är en sådan där spot-on casting i filmens viktigaste roll (hennes Briony Tallis är egentligen filmens huvudkaraktär, men spelas av olika skådespelare i olika åldrar) som gör att man blir Oscarsnominerad för Bästa Biroll. Brenda Blethyn slarvar man dock bort helt i en viktig roll som bara försvinner, men det är en mindre invändning.
Sammantaget är ändå detta ett fräscht och spännade sätt att berätta en historia som lätt kunde ha blivit en genomsentimental standardkostymsnyftare i motljus.
-
2 kommentarer:
Såg den igår. Mkt bra! Men jag vill gärna se den igen faktiskt.
Strandscenen är otroligt skickligt gjort, som värsta påkostad musikvideo, hur den följer alla 3 när de vandrar omkring.
Slutet var underbart också, på sitt sätt. Överraskande.
Thanks for sharing the link, but unfortunately it seems to be down... Does anybody have a mirror or another source? Please reply to my post if you do!
Thanks,
Harry
Skicka en kommentar