31 januari 2008

Filmrecension: Broken English

Broken English
Zoe Cassavetes, USA

Vi tar det positiva först: Den här filmen kan innehålla den mest verklighetstrogna panikångestattack-scen som jag sett på film. Ta det från någon som vet. Usch. Dessutom är både Parker Posey och Drea de Matteo skådespelerskor jag tycker om, Melvil Poupaud är småsöt, och jag blir ju alltid glad av att se New York-miljöer på film...men det är nog det på pluskontot. Annars är det hela ett okej, men ack så vi-har-sett-det-förut, drama om vad som kunde ha varit den femte Sex and the City-tjejen - men som förmodligen var lite för trist, neurotisk och glad i spriten för att få vara med i TV-serien: Nora (Posey) har svårt att hitta en kille. Hon dejtar några skitstövlar. Bang! Av en slump möter hon en übercharmerande fransman som såklart måste tillbaka till Paris efter en het helg tillsammans. Mera sprit. Ångest. Mera dåliga dejter. Sen drar hon och bästa väninnan (som såklart har en bihistoria om ett äktenskap som börjar bli slentrianmässigt) till Paris på vinst och förlust... Eiffeltornet. Triumfbågen. Notre Dame. Och tänk om de slumpmässigt skulle möta den söta fransmannen på tunnelbanan? Tja, ni fattar... Absolut ingen kalkon (Nora har en grymt kul sarkastisk humor som jag älskar, men som Posey får leverera allt för sällan) men aj aj aj så förutsägbart.

Inga kommentarer: