9 anledningar till varför...

...jag jobbat på mitt jobb i exakt 9 år idag!

♠ Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Alltså vad jag ska jobba med "på riktigt". För det var väl inte det här? Eller var det det?

♠ Jag har blivit ganska bra på det jag gör...och tur är väl det - nio år är en lång tid. Lika länge som kriget i Troja höll på by the way.

♠ Julfesterna (med nåt undantag) har varit fantastiska.

♠ Jag får helt okej betalt. Inte så bra som jag hade haft om jag bytt jobb, kanske. Men ändå. Jag klarar mig. I alla fall tills nästa löneförhandling.

♠ Jag kan inte ramla tillbaka på min utbildning, eftersom jag inte jobbat en enda dag under de här nio åren med någonting jag läste på Chalmers.

♠ Jag har konstant haft fantastiska arbetskamrater. Okej, jag har förmodligen inte gillat alla de hundratals som kommit och gått genom åren, men många har jag gillat (gillar), några har hamnat bland mina bästa vänner och några få har ändrat mitt liv på mängder av olika plan och knuffat mig i viktiga riktningar.

♠ Med tanke på att jag just nu har en dödsångest större än Öland så kanske det här känns märkligt - men jag har gillat alla seminarier som tagit mig till ställen som Amalfikusten, Istanbul, Portugal, New York och (om ett och ett halvt dygn om allt går bra) till Kina. Som flygrädd skulle jag aldrig, aldrig tagit mig dit annars.

♠ Jag är lat. Varför hymla? Man vet vad man har men inte vad man får, och att byta jobb är som att byta lägenhet: Man ska jaga, inspektera & inspekteras, förhandla...och när det är klart ska man flytta allt, börja om och få nya grannar. Visst blir det oftast bättre tillslut - men innan man tar tag i sig själv (occh så länge man inte är absolut tvungen) så är det en tröskel.

♠ Jag har alltid sagt att vid tio år går min gräns...