19 september 2007

Pilotprojektet 2007

Private Practice
ABC, Onsdagar 21.00
Start: 26 September

I Grey's Anatomy i våras (och på Femman i höst) i avsnittet The Other Side of This Life kunde vi se hur Addison drog iväg en sväng till LA för att träffa sin bästa väninna Naomi (då spelad av Alias Merrin Dungey, men numera av Audra McDonald) som jobbade med sin ex-man på en privatklinik...och genast drogs hon in i både lite kärleksaffärer och lite akutfall...och nu är det alltså dags för Private Practice att stå på egna ben och få sitt första självständiga avsnitt.
Ett program som börjar på Seattle Grace (Addison säger upp sig till Richard) och fortsätter med knäpp nakensdans till Scissor Sisters I don't feel like dancing av en av mina absoluta favorit TV-karaktärer/skådisar (that would be Addison/Kate Walsh alltså) låter väl förmodligen som något jag borde falla handlöst för...men konstigt nog så är jag ganska avvaktande. Jag tillhörde ändå dem som inte tyckte The Other Side of This Life var en fullständig katastrof, men faktum är att här är det något som aldrig vill ta fart. Trots att vi slipper alla introduktioner av karaktärer som vi alltid får annars i pilotavsnitt (Shonda Rhimes & Co bakom manuset förutsätter (nog inte helt fel) att 100% av de som ser PP har sett Grey's Antomy) och kan gå rakt in i handlingen (Naomi har inte berättat att hon anställt Addison, Addison får sitt första fall och inser att här har hon inte en stab som på Seattle Grace utan är helt själv, Violet och Cooper försöker bota en psykiskt sjuk kvinna som belägrat en avdelning i en affär) så griper det liksom aldrig tag i mig. Jag blir helt enkelt inte engagerad. det känns lite sådär ljummet, avslaget och "bakfylleprogram på trean" – och det är ju inte direkt vad man förväntar sig av Shonda Rhimes.
Kanske ligger problemet hos karaktärerna. Det är en hel trupp av bra skådespelare...men ingen av de karaktärer de spelar känns direkt som någon man håller på/älskar/hatar/vill se mer av – det är (återigen) bara ljummet och "okej". Inte ens Addison lyckas behålla all den karisma som kararaktären hade i Grace från första stund. Ljummet, ljummet, ljummet. Den enda jag faktiskt gillar ganska omedelbart är KaDee Stricklands läkare – en karaktär som inte var med i våras, men som jag antar kommer vara återkommande från och med nu.
Jag hoppas verkligen att avsnitt två blir bättre, jag hoppas verkligen Private Practice lyckas bli ett komplement till Grey's Anatomy och jag hoppas verkligen att jag kommer orka ge det ännu några chanser. Men det ser tyvärr inte alls så roligt ut som man trodde i början på året när idén först läckte ut...

Fördel: Jag vet att Shonda Rhimes är ett geni, att Kate Walsh är en stjärna och att Grey's Anatomy är en av världens bästa och största serier...
Nackdel: ...men samtidigt kommer man inte ifrån att det jag sett hittills är ganska tråkigt.
Intressegrad: Ändå lite över medel...jag är ju kär i Grey's och Addison.
Gissat öde: Jag börjar tro att denna serie faktiskt kan floppa mot alla odds...men allting hänger på hur det fortsätter. Jag tror att den trogna Grey's-publiken (och ABC) är villiga att PP mera chanser än en "vanlig" ny serie, och att den därför kan få en full säsong av bara farten..
Popp or Poop? Ett oväntat försiktigt, lite fegt och svagt popp.




Vad är Pilotprojektet 2007?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nej, avsnitten som utspelade sig i LA berörde mig inte. Inte alls samma själ och stämning som i Seattle.

Jag hoppas, mer än att Private Practice bättrar sig, att Addison snart återvänder till Seattle Grace Hospital (som du funderade på härom dagen). Det kommer bli tomt och trist utan henne!

Anonym sa...

Nä, jag blev bara besviken över LA-hoppen i Grey's Anatomy. Snacka om plastig Kalifornien-scenografi och helt oengagerande karaktärer. Faktiskt tråkigare än reklamavbrott.