Mitt i ett Äventyr! Del4

(ocensurerat inlägg från i natt som inte kom upp då)

Hej hej DagboKen!

Hur blev klockan kvart i fyra? Och lovade jag inte nånstans efter det där schlagerdebaklet i Stockholm i vintras att jag aldrig skulle fylleblogga igen? Skitsamma. R1 måste jobba. Så då kan jag ändå inte sova. Å så har jag ju viktiga saker att berätta!

Kvällen började på The Arks VIP-fest. Helt okej. Lite stelt till en början, men med en lång kö av fans utanför. När hände det Martin Stenmarck sist? Eller Carola? Fame? Mr Björkman såg nöjd ut. Väl inne underhöll de fyra spanjorerna på dansgolvet (good looking guys all of them…minst en av dem torde dessutom spela på vår planhalva) tillsammans med sin koreograf…men gick de inte innan konserten började?

Det gjorde i alla fall inte Roger Cicero – eller som jag brukar kalla honom; "my future husband". Stod bredvid honom genom hela konserten och han diggade en hel del. Och nu kommer vi till första diskussionsfrågan här… Fotas eller inte fotas (med kändis)?

Jag går ju runt hela tiden och tror jag är liiite coolare än alla de här hysteriska ESC-fansen som belamrar Helsingfors. Jag förstår kanske att ni som läser det här och det jag skrivit innan har svårt att förstå att det finns värre fanatiker än jag…men oh. Jag lovar er. Då har ni inte sett något. De är galna.

Så även om jag alltså tycker det är ur-kul-och-spännande-som-helst att stå bredvid Roger på The Ark-konserten, så får den där heterofostrade och påhittat coola sidan av mig ändå mig att avstå från att gå fram och be att få en bild av mig och honom. Så är det bara. Fast jag tycker han har en av finalens bästa röster och trots att hans coolhetsgrad såklart ökar potentiellt med att han jazzar bredvid mig till "Calleth You Commeth I". Jag GÖR bara inte så. Man gör bara inte så.

Förmodligen ligger lite av min ångest och beslut också i min (och de flesta andra svenskars) gängse bild av schlagerbögar: Nått nördigt, fult, ganska udda, ofta superfjolligt (jodå….klart att undantag finns…men nu pratar vi stereotypen). Inte alls i närheten av de här sydeuropeiska, vältränade snubbarna som blir vandrande bögporrfilmer på dansgolvet när de sätterigång å fyllerhånglar en halvmeter ifrån dig…

Men ändå. Så är det. Här fotas inte. Trots att FFs ord om att "leva i nuet och skita i allt annat" ekar i skallen, och trots att det kommer oväntade 'Oswald Moments' på dansgolvet när de spelar Olé Olé och Disco Tango i rad utan att jag bett om det…

Nä. Sovdags. Kval imorgon. Och ambassadbesök. Trots att jag är galet mycket fullare ikväll än igår (I blame it on Hannas EVIGHETSLÅNGA konsert på Euroclub) och trots att jag mår mer än godkänt illa.

Måste bara i sann fyllerbloggaranda avsluta med lite tack…till alla jag messar hela tiden här; FF – fast du är ju bästis och får mess även om jag sitter och ruttnar i Kista. Arne – bara för att du också är bästis och förstår hur skoj det är här. Och Fred…fast jag knappt känner dig…men för att du nog bäst av alla förstår grejen med att pinka bredvid Eirikur, dansa till Tajci, stå bredvid Roger C och bli lite för mycket uppspelt när ryktet om att "Verka KAN vara i byggnaden" når fram…

Kram på er. Nu ska jag sova…

…och ja. Här i Helsingfors har Verka redan vunnit. Det är den låten som spelas mest på dansgolvet…alla kan dansen…hon har släppt lika många skivor som The Ark och verkar vara lika stor i sin del av Europa…och ALLA vill vara på bild med henne och de som har det visar stolt upp bilden i sina mobiler.

Alla utom jag då. Jag är för cool.

Over and Out. Don't forgett to vote.