Mitt i ett Äventyr! Del2

Tjena DagboKen!

Vilken sjuk kväll/natt i år. Helt galet. R1 påpekade gång på gång att ingen dag på ett enda Eurovision han varit på har varit så bra…men jag vägrar tro det och tänker fortsätta inbilla mig att det alltid är så här skoj tills jag bevisas om motsatsen!

Vi drog alltså från de ryska och tyska repen (båda imponerade) till den Nordiska festen. Där fanns en ganska mager buffé (lite korv) men en hel massa gratisprylar (och sprit) från alla andra länder än Sverige, en massa kul mingel med kameran i högsta hugg, och uppträdanden från alla nordiska artister (utom The Ark…de hade inte "soundcheckat" sade ursäkten vara…medan The Ark själva sa att det var för att ingen sagt till dem att de kunde fått tillfälle att sjunga). Min favorit är helt klart finska Hanna som verkar vara en oerhört cool brud med en jäkligt schyst röst.

Men det var bara början…

Efter ett stopp på nån snabbmatskedja som kan ha hetat typ "Chicken" (fast som sålde kebab) och där vi samsades med Islands Erikur om att få mat i magen, var det nämligen dags för The Big 4-party…ett party där man helt struntat i gratismaten och helt satsat på gratis Lapin Kulta istället, och som av folk som avskyr den här tävlingen förmodligen skulle klassas som en försmak på helvetet: "alla" var nämligen där…om man med "alla" menar folk som tävlar i år (minus typ Serbiens Marija, DJ Bobo och ett gäng låtar jag ändå inte lyssnar på). Och "alla" uppträdde.

Andorra-killarna är pojksöta och charmiga och körde sin låt akustiskt, Evridiki – som sägs vara över 50….men som någon (eller kanske bara mycket bra gener) har fixat till så att hon ser ut som typ 30 – körde sin tävlingslåt och Alica Keyes Falling, Roger Cicero körde ett helt gäng storbandslåtar, spanjorerna körde sin G:son-låt och brittiska Scooch brände av sin Flying the Flag i rosa uniformer och både akapella och playback. Hann också stuffa lite sida vid sida med grekiska Sarbel när fransmännen körde sin version av Waterloo.

Det skulle dock inte visa sig vara den mest bisarra svensk covern under kvällen…

Därefter bar det nämligen av till den slaviska festen (arrad av Ryssland, Ukraina och Vitryssland) tillsammans med Kris Boswell & Co…en fest där det var ett helt galet röj a' la öststaterna. Alla tre ländernas bidrag har ju någon form av favorittippning på sig och det märktes. Dima Koldun brände av sin Work Your Magic playback och visade sig vara långt mycket snyggare live och utan all smink och brunkräm, de ryska tjejerna är verkligen grymma (ser bra ut, sjunger bra, rör sig apsnyggt i danssticket i låten, är coola som få och jäkligt partyglada) och så har vi då Verka…

Ingen – jag upprepar ingen – tror jag kan förstå storheten i varken henne/honom eller låten om man inte sett henne braka upp på scen med hela sitt entourage (jag älskar den där gamla "mamman") efterföljd av inte mindre än åtta TV-team och riva av Danzig inför ett hav av folk som springer på stället och viftar med armarna. Helt otroligt kul.

Mest bisarrt var dock en av killarna i Vitrysslands kör som förmodligen är en stjärna i hemlandet och som spelat in en fartig cover på vitryska av…DiggiLoo DiggiLey!! Helt galet.

Natten avlutades på Euroclub med vild dans hela natten…och det spelades mycket svenskt. Men mera om det i schlagerbloggen. Nu ska jag iväg på det enda genrep jag får gå på (resten av tiden får Ronny gå och jag sitta i presscentret för det är SJUKT lite biljetter till allt…inklusive de officiella festerna!?) så sköt om er!

Over and Out, Handgranout!