Hejdå Stars Hollow! Hallå Göteborg!

Sitter på tåget mot Göteborg och en AW med bland annat E-man och Rondo. Ute skiner solen, i lurarna blandas nya Tough Alliance nya skiva med Måns Zelmerlöws dito (I know…det är skarpa kontraster) och fyra dagars ledighet ligger framför en.
Sämre kan man ha det.
Som typ nyss när jag höll på att missa tåget för att chefen ringde och sedan fastnade bussen i en bilkö. Den som såg en 1.73 lång människa med illgul väska tappa hela sitt handbagage över trottoaren utanför Burger King på Drottninggatan, skrika FITTA hur-högt-som-helst, samla ihop grejerna och springa vidare har alltså förmodligen sett Oswald.
Och det var några stycken kan jag meddela.
Missade därför självklart att plocka med mig en oligatorisk latte (och filmtidning) från stationen och sörplar istället gratiskaffe här i förstaklass och tröstäter (näää…ingen anledning…låter bara bättre än 'tokfrossa') choklad – men är samtidigt lycklig över att jag inte sitter i andra klass där en hel skolklass belamrat vagnen så den ser ut som en parodi på en grekisk tågluff.

Okej.
Poäng med det här inlägget snabbt nu innan jag börjar prata om min avföring och vädret.
(Fan. Det gjorde jag ju nyss...vädret alltså.)

I alla fall.
Såg just absolut sista avsnittet någonsin av Gilmore Girls…
…en serie jag sett vartenda avsnitt av och hyllat hejdlöst ändra fram till sista säsongen.
Sanningen må vara att mycket av dess tjusning dog när dess skapare (som till dess skrivit varje avsnitt tillsammans med sin snubbe) Amy Sherman-Pallandino lämnade skutan efter förra säsongen då hon inte kom överrens med bolaget, och att när sista avsnittet spelades in så visste man inte att det var sista eftersom man trodde man skulle få ytterligare en halv säsong – men ändå lyckades man få till en perfekt avslutning.
Nästan.
Hade ju gärna sett några av Rorys ex-killar på hennes fest också...men är man stjärna i Supernatural (Jared Padalecki), Heroes (Milo Ventimiglia) respektive The O.C (okej...Adam Brody var kanske ihop med Lane när det begav sig) så antar jag att man inte kan komma ifrån...så jag kan ta det.
Dessutom må det kanske ha varit ett överdrivet sentimentalt slut…men va fan…jag köper det! Fullt ut. Högsta "lip-poäng" (för den som följt och älskat serien) enligt Dexo-skalan, och den något snipiga och trista kvinnan i sätet bredvid sneglade konstigt på mig när jag satt och snörvlade i mitt säte med tårarna rinnande längs de chokladrunda kinderna.

Jag kommer sakna Rory och Lorelai och deras trehundratjugoordiminuten dialoger…men det var helt rätt beslut att sätta punkt nu. Arrivederci Stars Hollow!



Och så en liten glad nyhet innan jag försvinner in i Alefylla och bredbandsbrist - en av mina absoluta favoritkomedier How I Met Your Mother FICK förtroende av CBS ännu en säsong, trots att högsta chefen ryktesvis hatar serien för att han "inte förstår sig på den".

Å då har den ändå pålagda skratt...
Go figure.