Filmrecension: Notes on a Scandal

Notes on a Scandal
Richard Eyre, Storbritannien

Det finns få saker jag tycker mindre om än pjäser som blivit film och fortfarande känns som en teaterföreställning. Jag brukar tycka de är alltför teatraliska och det oftast blir tydligt hur scenrummets begränsningar gjort att man inte utnyttjat filmmediets alla möjligheter. Brukar. För Notes on a Scandal (som inte alls bygger på en pjäs utan en på en bok av Zoe Heller) känns oerhört mycket som om det kunde ha varit en pjäs – få medverkande, få miljöer, lysande dialog och briljant skådespeleri – men här menar jag det istället som något odelat positivt. Behagligt kort (92 minuter) tar den istället andan ur en och man sugs fast vid detta (nästan klassiskt Grekiska) drama om kärlek, otrohet, och svartsjuka.
Judi Dench är helt uppslukande bra som den genombittra, ständigt dagboksförande (och ack så ensamma) lärarinnan Barbara, som ser sin chans till att tvinga till sig mera "kvalitetstid" med sin unga kollega Sheba (en alltid lika suverän Cate Blanchett) när hon kommer på att denne har en affär med en av sina 15åriga elever.
Det är en fröjd (och också spännande och oerhört befriande) att se Dench som riktigt otäck, elak och osympatisk - och en lika stor fröjd att se Blanchett i en roll som verkligen kräver sin kvinna, då vi som åskådare lyckas tycka synd om henne trots att hon i stort sett förgriper sig på ett barn (nu ska det i och för sig sägas att Andrew Simpson spelar sin Steven så man knappast ser honom som ett oskyldigt offer och man tänker snarare att vilken 15årig kille skulle inte vilja vara i Stevens kläder - med ombytta roller hade det nog varit svårare att ta till sig misstänker jag) Till detta kan man då lägga den oerhörda intensitet som jag nämnde innan, rappa repliker, Bill Nighy i en bra men viktig biroll som Shebas man och ett oerhört tempo utan en död minut.
Ingen film som förändrar historien och någonstans ska jag väl egentligen muttra något om filmklichén om den ensamma, bittra flatan…men jag hoppar det. Glöm sådant en stund och se istället denna film för dess två Oscarsnominerade skådespelarinsatser som gör att man nästan måste plocka fram favoritklyschan med gnistorna. Maffigt!
.