Filmrecension: Mr Beans Semester

Mr Beans Semester
Steve Bendelack, Storbritannien

I ett rejält regnigt London vinner Mr Bean en resa till soliga, franska Cannes. Självklart tar han fel taxi redan på Gare de Nord och kommer för sent till sitt tåg…och därefter lyckas han i tur och ordning kidnappa ett barn från sin pappa, tappa pass, pengar och piljetter, uppträda på en marknad, cykla förbi Tour de France, krascha en filminspelning, träffa en filmstjärna och ramla in på filmfestivalen i Cannes.
Ska han någonsin få se havet?

För tio år sedan kom den första Mr Bean filmen, då var han i USA och jag har för mig att jag tyckte den var smårolig…även om jag mest minns videon med Boyzone och Bean. Vad som hänt nu är förmodligen att Rowan Atkinson fått slut på pengar och därför känt sig tvungen att ännu en gång skaka liv i en figur som borde ha fått vila redan efter de första säsongerna på BBC…det här är nämligen undermåligt.
Okej. Visst. Man vet vad man köper biljett till å allt det där – men nog kan man förvänta sig något mer än en slapstickartad halvtimmessketch utdragen till en och en halvtimme och genomsponsrad av franska turistbyrån (och förmodligen samfinansierad av ryska maffiapengar…hur förklarar man annars den tokdåliga ryska barnskådisen i den andra huvudrollen)?
Nog kan man väl ändå kräva att man ska få skratta åtminstone en gång…och då gärna till något man inte sett förut (Mr Bean gömmer mat i bordsgrannens väska. Mr Bean jagar en höna. Mr Bean försöker hålla sig vaken när han kör sin lilla gula bil) eller som man kan se på varje gayklubb vilken lördag som helst (Mr Bean i kvinnokläder. Mr Bean mimar till taskiga nittiotalshits, opera och spelar luftgitarr)?
"Det är inte möjligt!" väser Ronny bredvid mig och sjunker längre och längre ned i stolen för varje gång filmen återanvänder temat "glömma någonting och åka ifrån det"…och Robert Gustavsson – vår svenske Mr Bean – som sitter tre stolar bort skrattar inte en enda gång under hela filmen…
Okej. Det sista kanske kunde ha varit ett sundhetstecken för oss som inte är speciellt förtjust i Mr Gustavsson eviga hostningar och stammanden, men ni får ta mitt ord på att det är det inte i det här fallet.
Gå inte och se det här. Snälla.
.