Filmrecension: Jakten på Lyckan

Jakten på Lyckan
Gabriele Muccino, USA

Trenden på bio just nu verkar vara att göra filmer "inspirerade av en verklig händelse" - vilket alltså i stort sett betyder att ingenting av det vi ser behöver vara sant, men att vi ska kittlas av tanken på att det kan vara det. Man kan undra vad som hände med alla "baserat på en verklig händelse"-filmer? Blev verkligheten för tråkig?
Nåväl. Här kommer i alla fall ännu en film som hänt på riktigt. Nästan. Oscarsnominerade Will Smith spelar en utfattig säljare som blir lämnad av tjejen och blir hemlös – men som ändå lyckas ta hand om sin lille son (bra spelad av Smiths riktige son) samtidigt som han arbetar gratis på en praktikplats, med chans på drömjobbet, i 80talets San Fransisco.
Kan man verkligen klara av att vara hemlös, outbildad, ensamstående farsa och samtidigt bli börsmäklare? Jag ska inte berätta hur det slutar, men måste ändå nämna att filmen är mera förutsägbar än Titanic. Den räddas dock från att sjunka, främst av det lysande skådespeleriet från (en behagligt nedtonad) Smith och hans charmige son, och att det aldrig blir så snyftigt och smörigt som man kan befara utan i stället berättas ganska rakt på sak. Det är faktiskt också rätt befriande att se en uteliggare på film som inte är helknäpp! Betyget slutar på en svag trea – "inspirerat av ett verkligt biobesök".
.