Ett Liv i Bostäder

Första tre åren bodde jag i vad som man borde kunna kalla en småstadsvariant att av ett miljonprogram. Långa rader av likadana hus som på sjuttiotalet var idealet för par som just bildat familj…men som sedan fick förfalla och blev mer och mer ett skällsord. Lyckligtvis hade vi då flyttat för längesedan.

Sedan blev det sexton år i samma pojkrum i mamma och pappas villa. Först hade rummet tapeter med luftballonger och vita blommor på brun botten (olika tapeter på olika väggar), sedan var det helt grönt från golv till tak, och slutligen – under gymnasiets sena åttiotal/tidiga nittiotal var det svart/vittrutigt golv, svart/vita möbler och spegelvägg som gällde. Idag är det nytt golv och nya tapeter och det har blivit någon form av datorrum - fast med en bäddsoffa som jag får bo i när jag hälsar på (för såklart ska man bo i det rum man gjorde när man var 13...) - och jag känner fortfarande igen vartenda ljud i det.

Därefter blev det Göteborg och Chalmers och korridorsliv på Viktor Rydbergs studenthem. Rum 107 i nedre vänstra hörnet över cykelrummet som brann en gång (fortfarande en mardröm) var mitt i nästan sex år, trots dusch i hallen och ett kök som låg två trappor upp och en korridor bort i ett annat hus. Roligast var nog tiden runt 94-97 när David&Co bodde där och vi hade en del grymma fester och TV-kvällar med Simpsons och Arkiv X (som då var det hetaste heta). Jag hade en video som bara var marginellt mindre än det kylskåp som också trängdes på mina 20 kvadrat och på min första Chalmersfest somnade (däckade) jag på tröskel och sov med fötterna ut i korridoren. Många av mina bästa minnen i livet är därifrån.

Under 1995 sov jag mest i skogen som motorförare/signalsoldat på KA2. Därifrån har jag inte lika många bra minnen, men väl många lumparhistorier.

I slutet av nittiotalet var det dags att avsluta mitt första egna kontrakt (studentrummet) för att hoppa på ett tredelat förstahandskontrakt i en jättelägenhet mitt i centrala Göteborg. Härifrån finns också några fantastiska minnen av underbara sambos, som Ulle-Gulle (tjejen jag upptäckte Queer as Folk och Sex and the City tillsammans med), Jenny-som-alltid-skrattade och såklart Skövde-Stekar’n som var anledningen till att jag flyttade dit, helt sjukt vilda fester och så min enda balkong hittills i Göteborg. Frågan är om jag någonsin kommer bo så centralt igen? Och frågan är om jag någonsin kommer bo ihop med någon som kunde driva mig så till vansinne som den tredje sambon Diskar-K gjorde tillslut…

Man kan absolut säga att jag flydde tillslut. Något annat var det inte. Jag kunde inte bo kvar som det var och Diskar-K vägrade byta vårt (tillslut bara) tvådelade förstahandskontrakt mot två separata lägenheter… Andrahandskontraktet i Kålltorp kom som en räddning (även om jag flera gånger efteråt förbannat att jag inte valde lägenheten på Mariaplan istället…men vem vet om livet sett likadant ut då?) och även om jag ibland förbannat resorna hit och ännu oftare förbannat den skyhöga hyran, så älskar jag det som från och med idag blir min lägenhet.

Den är stor och har alldeles för många rum för mig. Den har alldeles för blåa tapeter, den har lövtunna sovrumsväggar till grannen och den har några möbler (som jag numera ärvt) som jag kanske inte skulle valt själv…men den har samtidigt världens bästa gård på sommaren som man kan vandra ned och äta sin frukost på, den har (ett lite trasigt men dock) badkar, den har min (numera antika) 34”s TV som jag köpte samma dag jag fick min första lön och om några timmar är den min, min, min – och på ett sätt kan man säga att det är det första riktiga kontrakt jag äger.

Det ska bli spännande att se vad nästa del i den här historien blir. Förhoppningsvis så ska ju detta kontrakt bytas mot ett annat inom kort…

Fotnot: Parallellt med boendet här i Göteborg där jag befinner mig just nu har jag ju som bekant bott det senaste dryga året i Stockholm också. Där bodde jag först på hotell (Hotell Wasa på Odenplan...schyst rum men inga TV-kanaler att skryta med och inget bredband) och sedan vid Hornstull i en vecka. Därefter fick jag vad som jag numera måste referera till som mitt drömboende... För trots att köket var minimalt utan arbetsytor så ä l s k a d e jag allt som hade med sovrummet att göra - inte minst den fantastiska balkongen som gjorde tiden mellan april-september ifjol till kanske den boendemässigt bästa. Jag kommer aldrig glömma påsken med J på balkongen eller allt rosévin med (eller utan...det var en hel del ensamnjutande också) fröken Harrysson under den stekheta sommaren. Gud vad jag längtar tillbaka till att ha 7Eleven på bottenvåningen och en sushi om knuten... Senaste halvåret har jag ju däremot bott mitt i en byggarbetsplats utan värme, frys eller toalettspegel och visst...det har absolut påverkat både mitt humör och den lättade känslan jag känner idag över att få något att kalla mitt eget i Göteborg.