08 januari 2007

TV-recension: This Life +10

This Life +10
Joe Ahearne & Amy Jenkins, UK

Egg (numera gift och med barn tillsammans med Milly) har fått stora framgångar med boken han skrev om sig och sina vänner i ett kollektiv i nittiotalets London. Som en del av denna framgång följs han ständigt av en 10 år yngre tjej som gör en dokumentär om honom. Efter att ha mött Miles, Anna och Warren på Ferdys begravning, bestämmer de sig för att dokumentera sin återförening – 10 år efter livet i kollektivet – på Miles gods på den engelska landsbygden. Det visar sig bli en återförening som rör upp både gamla och nya konflikter mellan de fem före detta samborna.

Som en stor beundrare av originalserien hade jag först stora förväntningar på det här programmet…men efter att ha läst recensionerna i både svenska och utländska medier (och bloggar) hade de sänkts väsentligt - och sanningen så här efter att ha sett det med egna ögon är att det placerar sig nog någonstans mitt emellan…tyvärr med en dragning åt det negativa hållet.
Först det jag gillar: Bara att se dem tillsammans igen ger mig små välbehagsrysningar. Jag älskar att de ser ut ungefär som innan (de flesta ändrar sig faktiskt inte speciellt mycket mellan 20nåt och 30nåt) förutom en ny frisyr på Miles and Milly. Jag älskar scenen med Eggs matlagning till musik i köket…det känns som att kastas 10 år tillbaka…fast ändå inte. Jag gillar hur de behandlar förhållandet mellan Miles och Anna och jag kan till viss mån köpa det som hänt de andra tre också…och jag gillar att de inte sätter någon form av slutgiltig punkt för hela serien, utan bara låter oss kika in och kolla till hur de har det.
Tyvärr finns det en hel del som jag inte gillar också. För det första: Varför är de inte i London? This Life = London, lika mycket som Sex and the City = New York, och vem skulle återförena Carrie&Co och placera hela avsnittet på en herrgård i South Carolina? Ofattbart. Sedan den här dokusåpagrejen med en kamera som följer varje steg…är den inte lite trött nu? Det var skoj i The Office…men nu när dokusåpan i stort sett dött ut så känns det bara gjort. Dessutom hänger det ihop med min tredje invändning…den absurda envisheten att i ett avsnitt få in så mycket 2000-talsproblematik som möjligt bara för att blinka till hur mycket 90-tal man var när det verkligen begav sig. Typ: Vi hade sååå tidstypiska problem då och titta - det har vi nu också (och så fyller de upp med karriär vs hemma-mamma, dåliga investeringar och finn-dig-själv-seminarier)!
Lägg till det en hel hop underliga obesvarade frågor (Varför dog Fergie? Hur blev Egg och Milly ihop och gifta efter hennes vänstrande?), ett alldeles för präktigt och tråkigt kameraarbete i jämförelse med originalserien och frånvaron av favoritkaraktärer som Kiera och Rachel, och sammanfattningen måste ändå bli en besvikelse…
…även om jag ändå får erkänna att den där rysningen som jag fick av att se karaktärerna ihop igen på något sätt ändå motiverar återföreningen för mig och jag skulle inte vilja ha den ogjord.
Så… När får vi se Ross, Rachel & Co hänga på Manhattan igen då? Eller Samantha, Miranda, Charlotte och Carrie?
.

3 kommentarer:

Aronson sa...

Shit. Vem var Ferdy? Det har jag glömt...

Men kommer helt klart snart att köpa originalsäsongerna. Fick en oerhört nostalgichock nu...

Oswald sa...

Feryd var den bisexuella indiern (spelad av Ramon Tikaram) som Warren hittade och som sedan flyttade in i säsong två när Warren flyttade (och lämnade serien) ut.
Han som låg med den skotska rörmokaren.

Aronson sa...

Aha, ja, just det. Honom gillade jag aldrig.

Skotten var dock ganska sexig om jag minns rätt. Dock inte som Miles förstås...

=)