Som P2 redan listade ut i talkbacken till Lunchvideobloggen igår så hamnar dagens dito om Style! Idag kan det kännas oerhört konstigt att Style jämställdes med Roxette på den gamla goda tiden i slutet av åttiotalet – men jämförelsen är inte alls konstig om man tänker ett steg längre:
Både Gessle och Sandelin/Ekman hade vid den tiden endast en bakgrund som framgångsrika tonårsidoler i varsitt megastort popband; Gyllene Tider respektive Freestyle, och självklart var förväntningarna stora på båda vad deras nästa projekt skulle hamna.
Style slog igenom med dunder och brak i melodifestivalen 1986 med Dover-Calais, och Roxette började lite svagare med Never Ending Love…
…så det var kanske inte sååå underligt att schlager-Oswald höll Style före Roxette när det begav sig? Dessutom är Style historisk på ett annat sätt hos mig…
…deras Daylight Robbery-skiva var den första CD jag köpte…någonsin…och jag tyckte den var såå åra och så snygg…så här kommer först första singeln från den (som jag DYRKADE):
Style – Empty Bed
Nästa låt är samma exempel som jag tog med Roxette igår där de först gjorde en video för svenska marknaden….och sedan en för utlandet. Skillnaden är att The Look blev USA-etta…It’s a Secret (som skulle bli Styles stora break utomlands) blev typ en hit i Spanien…eller liknande.
Style – It’s a Secret (Gammal & Ny)
Styles comeback häromåret i Melodifestivalen och (framförallt) den efterföljande turnén var bland det pinsammaste jag sett… På riktigt. Men vet ni vad. Jag tycker fan de här gamla låtarna håller än…och jag ska nog plocka fram min gamla Daylight Robbery ikväll och nostalginjuta!
Inlägg
-
14 kommentarer:
"Idag kan det kännas oerhört konstigt att Style jämställdes med Roxette". Ärligt talat: gjordes det i större kretsar? Eller var det bara i Oswalds kompisgäng?
Jag såg aldrig någon sån jämförelse. Och gjorde heller ingen själv...
Roxette var för mig då ett fantastiskt bra band. Inte i ABBA-klass, men inte långt efter. Style fanns knappt på kartan..
Nä, jag hittade bara på det för att lura dig och alla andra för jag är en elak jävel...
Jo, det var så. Jag kan plocka fram Okej-tidningarna därifrån om du vill ha det skriftligt också, men jag tror att bland annat P2 kan stödja mig annars.
Roxettes storhet här hemma är oftast en rejäl efterkonstruktion. 1986 när Style slog igeon med Dover-Calais och åren därpå var de gigantiska i Sverige. Gessle var i stort sett bortglömd i början och deras första skiva slog inte alls lika stort som förväntat.
Först med Look Sharp lyfte Roxette...och därefter kom deras utlandssuccé - och DÅ var förståss alla helt övertygade om att det bara handlat om Roxette hela tiden.
Men vad vet jag - du kanske var en av dem som var med ända från Neverending Love och såg deras utlandssuccé före de flesta andra.
Grejen är väl kanske att du är nästan ett decennium äldre än mig och kanske var Style större bland oss som var yngre i tonåren?
Men jag kan lova att jag inte hittar på saker, så det där med att "style inte fanns på kartan" - det kan mycket väl vara i Aronsons-kompisgäng bara.
Joo... Ossie har helt rätt! Style låg till och med länge steget före och deras utlandskarriär var faktiskt en snackis redan innan Dover-Calais, eftersom de lyckades få in Telephone (som spelades in på engelska just för den marknaden) på Billboardlistan, om än på blygsamma placeringar. De kom aldrig ur startgroparna, men de låg där en bra bit innan det blixtrade till för Roxette.
Ja Per Gessle sågs verkligen som en föredetting... Soloskivan efter Gyllene Tider floppade väl rejält och Marie Fredriksson fick varningar om att slå sig ihop med Per.
Var det förresten inte Pernilla Wahlgren (som vanligt) som tackade nej till Neverending Love?
Kan erkänna att jag nuförtiden inte alltid är först med det senaste, men på den tiden, då kunde jag trackslistan bätttre än engelskaglosorna och jag hade sprungit ned Skivhugget i tre veckor innan "Dressed for success" äntligen släpptes. DÅ var jag först med mycket... ;-)
Om man kollar upp årssammanställningen för artister på tracks för 87 hamnade Style på en hedrande tredjeplacering, bara slagen av Pet Shop boys och givetvis Madonna... Roxette hamnade först på 13 plats!
Skönt att det är några mer än jag som inte fallit offer för historierevisionen och tror att Roxette var Sveriges största band från dag ett... :)
Med Telephone var ju Style en stolthet att ha på USA-listan - med Roxette några år efter blev det nästan vardagsmat och krav på förstaplats.
Insåg igår att Empty Bed är värsta schlagern. Den hade hållit än idag.
Frågan är VEM hade släpigast röst av Gigi eller MidiMaxi Efti?
Kom på ytterligare en 80-talsstorhet..... Paul Rein! Han hade hade väl också en "lättare" utlandskarriär(innan han skrev pojkbandslåtar.) ...
Lika sockersöt som Tommy Ekman på den tiden och dras numera med lika många kilon övervikt som herr Ekman...;-)
Vem som hade snyggast poser av Sandelin och Gessle är det väl däremot inget snack om...
...eller burrigast hår av Marie och Gigi! :)
Som FF sa till mig innan på MSN: Problemet för Style var att de inte hade Marie Fredrikssons röst...och där låg nog mycket av problemet.
Gigi var kanske inte den starkaste hästen i stallet...de borde behållt Kayo!
(okej...marginellt bättre kanske)
Paul Rein ja... Kommer någon mer än jag ihåg hans Melodifestivalhit? :D
Det var inte menat som ett påhopp, Oswald. Inte heller antydde jag att du hittar på saker. Jag bara blev förvånad, eftersom jag aldrig upplevde det så, eller hörde någon annan prata på det viset.
Som jag minns det skulle Neverending Love egentligen inte lanseras i Sverige över huvud taget, men man gjorde det ändå. Och det blev en sån stor succé att man fick vänta med utlandslanseringen.
För övrigt sa jag att Roxette var stora FÖR MIG. Och så fortsatte jag att Style kanppt fanns på kartan. Även det var FÖR MIG.
Jag minns Paul Rein, har till och med en skiva med honom. Som jag älskade. Och jag tyckte att han var sååå sööööt...
Shit, det var mååånga år sedan man hörde Emty Bed och den håller verkligen än. Jag gillar "trumpeterna" :)
Tack för alla minnen du får en att drunkna i!
Återkommer igen.... :)
Fan du borde få en kram av valfri person. Har spelat Style hela kvällen nu här hemma. Vilka minnen som kom över en bara för det alltså. Det måste vara evigheters evigheter sedan jag hörde Empty Bed senast. Nu vet jag vad jag ska spela för de gamla på ålderdomshemmet nästa gång jag jobbar. Blir en skön omväxling från Lasse Dahlqvist
Lade in en hyllning till dig på min dagbok. Det är du värd! Tack :)
Kul är ju att Sandelin och Ekman nu 2009 upplever en formidabel "comeback" med nya singeln "Vill ha dej, igen". Jäklars vilken hit det gamla radarparet har fått in... Dom kan uppenbarligen fortfarande.
Fast det är ju verkligen en fruktansvärd låt...och "formidabel comeback"? Nja. Inte riktigt va?
Skicka en kommentar