November Sweeps = Massivt TV-Bloggande

Idag drar November Sweeps igång i USA.

November Sweeps är den period på hösten då de grundligaste tittarmätningarna görs (det finns också en februariperiod och en majperiod (och en mindre uppmärksammad juliperiod)) och den period på höstsäsongen då alla kanaler fyller sina program med celebra gästskådespelare och intrigerna i serierna är som mest spektakulära (samma händer i februari och maj).

Det började i och för sig redan igår när Lost hade ihjäl ännu en av sina reguljära skådespelare (ingen går verkligen säker i den serien...hyfsat spektakulärt var det också) och snart kommer fruarna i Desperate Housewives bli utsatta för ett gisslandrama – och också där ett dödsfall för en av seriens återkommande karaktärer! Heroes ryktas också ha ett spektakulärt avsnitt på gång (för er som kollar kan jag hinta om att det är det som går ut på att "Save the Cheerleader") och det lär ännu en gång bli ett tufft slag mellan CSI och Greys Anatomy på torsdags-slotten klockan nio (en timme då även The O.C, Supernatural och Scrubs numera går i olika kanaler...sicken TV-period!)

Om man läser mera om bolaget som gör Sweeps-mätningarna – Nielsen Ratings...de vars tabeller på topp tio jag klipper in i bloggen titt som tätt – på Wikipedia (här) så får man bland annat veta varför det kallas just Sweeps, men också vilken serie som varit USAs största varje säsong sedan 1950! Det är en underbar TV-nostalgisk resa bakåt i tiden, med program som Bröderna Cartwright, Cosby, Dallas, Dynastin, Seinfeldt, Vänner och CSI...och de senaste två årens vinnare American Idol (som förmodligen lär vinna i år också). Väl värt att kolla på.

Som en liten hyllning till Sweeps-starten tänkte jag passa på att slutgiltigt banka fast min hösttablå här i bloggen. Oswald kommer härmed slutligen ut med sin TV-besatthet för hösten 2006:

Oswalds Basutbud
Programmen jag kastar mig över så fort de dyker upp – gärna till morgongröten dagen efter att de sänts i USA – och som jag försöker tvinga på mina vänner, som jag läser allt jag kommer över om, och och som jag trugar på er mina åsikter om konstant här i Bloggen.

America's Next Top Model
CSI: NY
Desperate Housewives
Dexter
Grey's Anatomy
Heroes
House M.D.
How I Met Your Mother
Lost

ANTM är mitt och FFs lilla skötebarn som vi vårdar, ser och diskuterar ihop. CSI:NY är NYC-onani och karaktärer jag gillar på samma gång. DH är en mindre besatthet än första säsongen, men jag älskade alltihopa så mycket då att det är omöjligt att släppa – och ibland glimrar det fortfarande. Dexter är snyggt, nytt och genialt och känns mycket mera som den filmatiserade bok det är, än ett "vanligt" TV-drama. Grey’s Anatomy är USAs största serie och min mest ultimata TV-passion just nu - och en kärlek jag delar med bland annat Fröken Harrysson och Bexton. Heroes blir bara bättre och bättre för varje avsnitt och serietidningsestetiken gör att det känns nyskapande trots Lost-vibbarna. House må vara lika repetitivt som CSI i sin uppbyggnad, men utklassar det mesta med sin kärlek till sina karaktärer. HIMYM är den enda sitcom som kan kallas sig "nya Vänner" utan att skämmas...men är långt mycket smartare för att kunna bli lika stort. Lost är som en berg-och-dalbana...ibland går det flera avsnitt då det känns som om ingenting händer...men när väl nedförsbackarna kommer så går det undan av bara fan och det är hur kul som helst.

Oswalds Tilläggsutbud
De program jag försöker se samma vecka (självklart så fort som möjligt), men som jag ibland kan ligga ett eller två avsnitt "efter" av. Ibland har programmen här varit så trista ett tag och jag inte orkar jobba upp ett intresse...ibland ligger de på gränsen för att hoppa upp till den gröna avdelningen.

The Class
CSI
Gilmore Girls
Idol 2006
Lead Balloon
Prison Break
Six Degrees
Studio 60 on the Sunset Strip
Torchwood
Ugly Betty
Weeds


The Class försöker så det nästan spricker att vara "nya Vänner", men lyckas på sin höjd vara småroligt utan någon som helst personkemi. CSI är fortfarande okej, men Grissom&Co börjar kännas en smula trötta för att vara riktigt intressanta. Gilmore Girls förlorade så mycket när Amy Sherman-Palladino övergav serien att min kärlek bara försvann. Idol 2006 är så mycket tråkigare den här säsongen än vad det var för ett år sedan. Lead Balloon är riktigt skojig brittisk komedi som jag gärna njuter på tåget till Göteborg. Prison Break var förra årets komet (lite som Heroes är i år) hos mig, men gud vad jag har tröttnat på alla eviga extremoverkliga cliffhangers vid det här laget. Six Degrees är småmysigt, har en grym ensemble och känns annorlunda...och den har mest NYC-onaniscener av alla serier...men historien känns något begränsad och jag förstår varför tittarna sviker – men jag tycker det är synd. Studio 60 är smart...lite för smart...så där smart ibland så man nästan känner sig dum som tittare...och skämten är fortfarande inte kul...men jag hänger kvar för VitaHuset-vibbarna. Torchwood är mitt försök att förstå brittisk SciFi. Ugly Betty är tillsammans med Weeds de två serier som ligger närmast det gröna basutbudet ovan. UB tar sig för varje avsnitt och är nog snart där, medan Weeds bara föll mellan stolarna och jag ser fram emot att se de sista tre avsnitten av säsong två så fort jag hinner.

Oswalds Pluspaket
Här ligger de serier jag kanske sett ett eller två avsnitt av och som jag bestämt mig för att hamstra på min dator tills kombinationen av A) sjukdomstillfällen, julledighet – eller bara kraftig baksmälla – och B) att alla programmen i Tilläggsutbudet är avklarade infaller.

Brothers & Sisters
Jericho
Justice
Kidnapped
New Adventures of Old Christine
The Nine
The O.C.
The Office
Shark
30 Rock
Vanished


B&S ska ha ryckt upp sig efter det inledande avsnittet och är en av de nya serier i USA som både fått förlängt, har en stark ensemble och är en framgång tittarmässigt. Jericho är också en stor, ny succé i USA som skall göras minst en hel säsong av – även om jag har svårt för den här uramerikanska undergångsdystropin och inte riktigt vet när jag ska orka klämma den. Justice tyckte jag var alldeles för manierat och påklistrat och flåshurtigt när det dök upp...men scenografin (CSIs futuristiska prylar gånger 100) var onekligen bland de snyggaste. Kidnapped, The Nine och Vanished ska jag se i en följd när jag vet om historierna har fått riktiga slut. NAoOC är helt okej komedi med Julia Louis-Dreyfus som bara har hamnat i hamstringshögen för att jag inte hunnit se färdigt säsong ett. Samma gäller för The O.C (under säsong 3 tappade jag intresset, halkade efter...och nu ligger en av mina forna favoritserier bara där och väntar på att bli sedd) och The Office (hann inte med någonstans på hösten i säsong två och tror jag kan ha en riktigt kul jul framför mig i år). Shark och 30 Rock har jag inte sett något alls av...men det känns bra att ha dem och som något jag borde se lite av i alla fall.

Oswalds Dåliga Samvete
Serier jag inte ser alls...men förmodligen borde...eller serier jag inte hunnit se...eller helt enkelt gett upp efter att ha följt ett tag tidigare.

Cityakuten
Entourage
Everybody Hates Chris
My Name is Earl
Scrubs
Supernatural
Veronica Mars

Supernatural började jag se när det kom, gillade, hann sedan inte med – och gav slutligen upp. Numera sköter MrC all täckning av Jared Padalecki post-GilmoreGirls:iga äventyr bland spöken och demoner. Entourage och Veronica Mars har jag alla avsnitt av och det är serier jag verkligen VILL se (och tycker jag borde ha koll på)...men jag har bara inte orkat börja. Everybody Hates Chris och My Name is Earl såg jag ett helt gäng avsnitt av förra året, kom ur fas, och nu orkar jag bara inte ta igen det. De är okej, men man kan inte se allt. Scrubs tycker jag är skitkul och jag känner jag borde se allt - men jag har bara följt det alldeles för sporadiskt på TV3 för att jag ska kunna säga att jag har någon riktig koll. Ett blivande DVDbox-köp? Cityakuten såg jag elva säsonger av och sedan orkade jag inte mera...men nu funderar jag nästan på att plocka upp det igen när det sägs ha fått en nystart (på grund av ökade tittarsiffror).

Well.
That's my TV-truth - now tell me yours!