Porn Voice

Jag söp sönder min röst helt på Prides schlagerkväll. Därefter sjöng jag bort det jag hade kvar på Berns på fredagen. Fortsatte krossa den med schlagersång på Lino fram till fem på morgonen på lördagen...och avslutade med att bränna det absolut sista jag hade på Patricias schlagergolv på söndagen.
Sen blev det tyst.
I alla bemärkelser.
FF och BB åkte hem till Göteborg. Under måndagen och tisdagen lämnade jag inte lägenheten alls (mer än för någon tur till Konsum), utan bara slappade på balkongen – och följdaktligen öppnade jag inte munnen för att prata speciellt ofta. Glömde bort röstproblemen i helgen och tänkte väl att det hade gått över.
Säkert.
När jag försökte prata med FF i telefon blev jag helt chockad av min egen röst...eller snarare avsaknaden av den. Jag väste. FF trodde jag hade gråtit. Jag pep. Jag tappade ord. Jag gav upp.

Idag åkte jag till jobbet. Eftersom jag är en notorisk "sätta på iPoden, plocka fram boken, stänga in mig i min jag-vaknar-inte-förrän-jag-är-framme-och-får-min-kaffe-bubbla" så sa jag såklart inte ett ljud på hela vägen hit. Väl framme hade de flesta fortfarande semester och jag sjönk ned på min stol, startade datorn (och gjorde de femtioelva uppdateringarna som alltid kommer med en datoromstart på det här företaget) – och så ringde telefonen.

Inte förrän jag sa mitt namn insåg jag att jag fortfarande inte hade någon röst, och att pipande nu gått över i någon form av telefonsexporrigt basröststönande... Killen som ringde var min nya kollega (som jag aldrig träffat och som följdaktligen aldrig hört min röst) och jag antar att han fick ett något surrealistiskt första intryck när en porrväsande mansröst upplyste honom om att han hade fullständig nollkoll efter bara en timme på jobbet, ingen röst och uppmande honom att höra av sig senare i veckan.

Tror jag behöver någon form av halstablett nu.