Filmrecension: Superman Returns

Superman Returns
Bryan Singer, USA

Stålmannen (okej…jag vet att han hetat Superman ett bra tag även i Sverige…men för mig är han Stålis) har varit borta i fem år för att leta efter sin hemplanet (det gick sådär). När han (och därmed också Clark Kent - även om [nästan]ingen ser sambandet) återvänder har inte bara Lex Lutor sluppit ut ur finkan och står redo med en ny djävulsk plan (denna gången; att använda Stålis gamla kristaller för att skapa en ny kontinent och dränka de gamla…toppat med lite hederlig kryptonit) – Lois Lane har dessutom gängat sig med en annan man och skaffat barn.

Jag tror att mitt största problem med den här filmen är att jag egentligen inte gillar Stålmannen speciellt mycket som figur – Läderlappen/Batman var alltid min favorit som liten (och jag dyrkar Burtons (och Nolans) filmer) och Spindelmannen har gjort sig bäst på film - men jag gillar Bryan Singer och var ju därför tvungen att ge honom en chans nu när han tar sig an ännu en serietidning (efter X-men).
Jag blir inte lika övertygad denna gången…
Visst, skådespelarna är bra valda; Brandin Routh är perfekt som nya Stålis och snygg i den tajta dräkten (som faktiskt funkar…speciellt gillar jag manteln när han flyger…skitsnyggt gjort). Kate Bosworth är väl inte direkt lysande, men i stort sett felfri om än lite tråkig, som Lois Lane. Kevin Spacey är härligt överspelad som Lex Luthor och jag älskar att få se Parker Posey (älskar henne sedan "Sleep with Me" och alla andra coola indiefilmer hon var med i på nittiotalet) i något så här stort. Vart har hon hållit hus på senare tid?
Story är okej – om än helt enligt formel 1A: "Stålmannen räddar ett plan. Lois & Clark jagar Stålmannen. Lex Luthor har en plan. Stålmannen försöker rädda världen från Lex. Lex har kryptonit. Stålmannen vinner ändå." (Hm. Tog det verkligen så många år för dem att knäcka storyn till det manuset?) – men problemet ligger (som vanligt i Hollywoodfilmer nu för tiden) i att den är för lång och speciellt startsträckan är onödigt seg och actionlös.
Några repliker sitter inte riktigt som de ska…men det fantastiska ledmotivet av John Williams sitter däremot lika rätt som Brandons kallingar (fast vad då digitalt förminskad penis…de måste förminskat rejält i så fall)
Det ser snyggt ut rakt igenom. Stålis flyger snyggare än någonsin. Men ändå är det bara flygplanscenen som känns någorlunda spektakulär – och självklart showstoppern från trailern när Superman får en kula i ögat – resten känns mest som man sett det förut…
…och kanske har man det? Jag kommer nämligen på mig själv med att ha stora luckor vad gäller de första filmerna…och kanske är det därför jag har det trevligt - men inte mer.

Betyg: 6 ClarkKentGlasögon av 10 möjliga
.