Skivrecension: BWO - Halcyon Days

Har längtat lite efter den här uppföljaren till förra årets bästa svenska skiva, och nu när jag väl hör den så blir jag både nöjd och missnöjd. Om jag ska börja med det dåliga så är det lite väl mycket ballader och mid-tempo, inte lika mycket låtar som känns som ögonblickliga hittar som på "Prototype" (man är ju lite bortskämd med de sju singlarna från den skivan) och ibland känns det nästan lite tråkigt...typ: "Kom till skott någon gång!". MEN: Lyckligtvis vägs det upp av några underbara partylåtar, en rejält vacker ballad och en lyckad cover på en Army of Lovers-klassiker. Mina betyg på låtarna efter 2-3 lyssningar (jag är övertygad om att det kommer ändras) följer här:

Chariots of Fire
Kom först inte på vad låtens åhh-åhh-åh-refräng påminde så mycket om…men sen insåg jag att är "Everlasting Love" - och sämre referens kan man ju ha! Skivan börjar med körer och när Martins tar över märker man direkt att produktionen är lite annorlunda från "Prototype". Mycket mindre synthblopp och mera stråkar och handklapp…komplett med en äkta "Army-of-Lovers-prata" där skivans titel dyker upp. Suverän start.
*****

Temple of Love
Tja, den här kan ni redan. Belgiska Xandee’s "1Love" i bättre tappning som borde vunnit Melodifestivalen.
*****

Will Your Arms Be Strong Enough
Balladdags. I min värld långt mycket bättre än "Open Door". Väldigt dramatisk…sådär på gränsen till överdrivet. Lite Alcazar-feeling (det känns som detta är "Shine On"s oäkta halvsyskon) blandat med Vacuumpretto...och väldigt Bard.
*****

We Could Be Heroes
…och så kommer det en ballad till. Här börjar det som en pianoballad med Martin som Elton John…men fortsätter snarare som Bowie (fast kanske är det bara frasen när han sjunger "heroes" som ger mig den vibben?). Nu är vi väldigt långt från "Prototype"-land och även om det är vackert får jag erkänna att jag är lite uttråkad…
*****

Juggernaut
…men bara för en kort stund, för sen kastas vi rakt in i en ultimat BWO-låt igen. Stråkarna är disco, disco, disco – och så kommer det en flöjt...eller nä...det är åxå stråkar...tror jag?! Självklar singel iallafall. Här på "Halcyon Days" och det hade det varit på "Prototype" också. Jag älskar det här! BWO goes Alcazar!!
*****

Hanging on the Phone
Nu blir det lite småsoft igen. Lite sådär handklapps-souligt…men med sjuttiotalsstråkar. Det är sådana här låtar Orup fyller Lena Phs skivor med nuförtiden...fast här handlar det om roaming, laptops och googling istället för singelliv. Trevligt att köra bil till på sommaren kan jag tänka mig, men detta är inte riktigt min påse.
*****

Angel of Night
…och så ännu en ballad. Börjar som Sting’s Leon-låt "Shape of My Heart" och det står klart att BWO verkligen har lämnat discot för mera drama på den här skivan - men det gör mig absolut inget när det är såhär bra, dramatiskt och snyggt. "Love Me...or Leave Me Alone" sjunger Martin i refrängen och man vill bara krama honom medan de spanska gitarrerna från "La Isla Bonita" plinkar på… Underbart! En favorit.
*****

I Keep Walking On
Mera Orupsoftande och för andra gången på skivan får jag "Shine On"-vibbar...men refrängen är lite gladare och det är solsken, stjärnor och "beam me up". Trevligt, men anonymt.
*****

Marrakech
Är det La Camilla som är i farten igen? Knappast...men plötsligt är iallafall delar av det gamla BWO från "Prototype" tillbaka igen - men synthljuden är uppblandade med körer och arabiska stråkar. Det är så här jag vill ha mitt BWO! Army of Loverish-dramaparty komplett med ännu en prata.
*****

Obsession
...och för att ytterligare förstärka detta så kommer här 100% Army of Lovers i en 100%-ig BWO-som-de-lät-på-Prototype tappning. Synthbloppig cover som bevisar att kärleksarmén fortfarande kan vara det bästa Alexander skapat, men att BWO lyckas bra med att förvalta arvet. För den som undrar är det Martin som sjunger både Jean-Pierre och La Camillas gamla partier, och det låter helt förträffligt.
*****

Crystal Odessey
Mera synthblipp. En såndär BWO-låt som Bard skriver i sömnen. Okej, men lite fantasilöst.
*****

Haunted
Det märks att detta är sista låten innan de fyra gamla låtarna från Prototype kommer dyka upp. Nu är produktionen nämligen helt tillbaka på "Prototypenivå" och låten låter precis som något som skulle kunnit ligga på den...och kanske blivit singel istället för "Voodoo Nights"? Det är i det området vi rör oss iallafall - med ännu en Åhh-åh-åh refräng och med en ljudbild som skapades före 1988.
*****

Ironiskt nog följer sedan just "Voodoo Magic" och ytterligare tre låtar från Prototype (som jag inte riktigt ser anledningen att recensera), nämligen: "Sixteen Tons Of Hardware", "Sunshine In The Rain" och "Open Door".

Sammantaget då? Svårt. Som jag skrev i början är jag både nöjd och missnöjd (jag vill alltid ha mera partylåtar) och eftersom många låtar inte är direkta pop-pärlor så kan de både öka och sjunka i populritet på iPoden de närmaste veckorna...
Jag drämmer till med en sjua ändå, för BWO är trots allt ett av mina favoritband och jag älskar Bards känsla för dramatisk popmusik...även om det nog inte blir sju singlar den här gången också.

Betyg: 7 iMacs av 10 möjliga
.