Insåg alldeles nyss att det jag saknar minst med Göteborg är inte det eviga regnandet, folks tjat om havet, den där tråkiga tjommigheten som bara verkar existera i GP och på Liseberg, eller stadens ovilja mot att bygga hus som är högre än tre våningar höga...
...nä, det är de evighetslånga spårvagnsresorna i snigeltempo där det av någon anledning alltid verkar vara fullknökat med alkoholpåverkade:
Tidigare idag var det ett galet fyllo med en stor påk (!) och ikväll hjorder av berusade ungdomar som pratade hysteriskt högt i sina mobiltelefoner (och min iPod hade legat påslagen i fickan hela kvällen och var utan batteri så jag var tvungen att höra på alla).
Stockholms pendeltåg må vara äldre och mycket sämre på att dyka upp överhuvudtaget (tunnelbanan regerar...inget ont om den), men när man väl är på så går det åtminstone undan. Oftast. Och där är mera tiggare än fyllon.
Sen finns det en del saker jag saknar ordentligt med Göteborg också.
Men jag kan inte räkna upp namnet på alla dem här. Nattinatti.
Inlägg
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar