Finns det något bättre sätt att kicka igång ett nytt år än en sprillans ny singel från ens favoritartister? Oväntat sound får man väl säga, dock. Den Scissor Sisterska popgenialiteten ligger i slingan och refrängen, men alltihop är förpackat på ett hyfsat nytt sätt för att vara det här gänget. Lyssna själva.
Latest tracks by Scissor Sisters Official
Nu även med video!
När halva elektroclashduon Fisherspooner går solo görs det med hjälp av Jake Shears (öppet homosexuelle Casey Spooner var förband till Scissor Sisters i USA tidigare) och en video fylld av nakna män. What is there not to love? Här är Spanish Teenager.
Låten som var första smakprovet från Scissor Sisters senaste skiva har nu kortats ned, blivit officiell singel och fått en mycket märklig video som ser ut så här. Här är Invisible Light.
Jag ber om ursäkt för förseningen - jag har sett en riktigt bra Amanda Jensen och en övertaggad Oskar Linnros på Kulturkalaset - men här är äntligen Scissor Sisters nya video till nya singeln Any Which Way (långt ifrån skivans bästa låt). En orgie i färger och nakna överkroppar. Mums.
Any Which Way blir Scissor Sisters nya singel och Get Outta My Way blir (som vi vetat från första början) Kylie Minogues dito. Här är singelomslagen!
När Scissor Sisters spelade Any Which Way på Glastonbury-festivalen igår fick de finbesök...
...lite tur är det att jag inte var där för jag hade förmodligen dött.
Scissor Sisters gjorde i morse Kylies All the Lovers i en suverän countryversion i brittisk radio. Sjukt bra!
Ramlade över det här klippet i en mörk hörna av internet, där Scissor Sisters Jake Shears dansar för, strippar för och slutligen tea-bag:ar sin bandmedlem Babydaddy.
OBS! Barnförbjudet and not suited for work.
I really coundn't love a band more than this one.
Le Kid i all ära, men har det inte varit lite för lite Scissor Sisters här nu på ett tag? Här är en liten intervju med två fjärdedelar av de som gjort årets bästa skiva.
Scissor Sisters - Night Work
Jag har länge haft lite ont i magen för min "fem QX"-recension i tidningen med samma namn av Scissor Sisters förra skiva Ta-dah. Inte för att det är en dålig skiva – det är fortfarande en skiva jag lyssnar på ibland och den innehåller en av 00-talets tre bästa låtar – men det är absolut ingen full femma. En svag fyra hade varit lämpligt då. En trea hade jag gett den idag. Men jag antar jag sveptes med i min egen lilla hysteri över att dels äntligen få höra uppföljaren till gängets debutplatta som var (och är) en av mina favoritskivor genom tiderna och dels för att jag fick höra den på skivbolaget i ett slutet rum en eftermiddag under min första vår i Stockholm (vilket var premiär för mig då och kändes otroligt speciellt).
Nåväl. När nu uppföljaren Night Work äntligen hamnar i mina öron (efter några veckors sönderlyssnande av slutspåret Invisible Light på gruppens hemsida) så försöker jag därför spela cool. Distansierad. Tänka efter. Analysera. Och verkligen vara säker på att det jag hör är så bra som jag vill, tror och hoppas – och vet ni? Det är det.
Borta är alla Elton John-influenserna och kabaré-infallen som tyngde Ta-Dah. Borta är låtar i I Don't feel Like Dancing's skugga utan tydliga refränger. Istället har bandet plockat in Stuart Price (som producerat Madonna, The Killers och Kylie bland andra), sneglat mot sina rötter och börjat om från början. Night Work låter nämligen inte som Ta-Dahs uppföljare, och knappt heller som debutens. Nä, det här låter som den plattan som de var på gång att göra innan B-sidan Comfortably Numb blev en hit och vars låtar istället för att hamna på debuten florerat runt på nätet som sköna små syntpärlor. Det här är lite smutsigare, lite mera elektroniskt och jag älskar det direkt!
Lustigt nog är förstasingeln – precis som förra gången – en gigantisk hit som dock inte alls låter som något annat på skivan. Fire with Fire är en somrig The Killer-hit, som är långt mycket mera gitarrbaserad och radiovänlig än det mesta andra på skivan. Inte undra på att de valde att släppa Invisible Light som första smakprov – den påminner långt mycket mer om feelingen på resten av låtarna. "80s New Romantic with a gay rocktwist combined with pure disco" är den bästa beskrivningen tror jag.
Men varför prata i generella termer när vi har all plats i världen att diskutera den här grymma skivan låt för låt? Då kör vi!
Night Work
Plattans titelspår är nog ungefär så mycket Scissor Sisters som det kan bli. Dansig rockdisco som blandar I Don't Feel Like Dancing med Kiss You Off och Tits on the Radio. En omedelbar favorit och en gjuten öppning.
Whole New Way
Småfunkig Scissor Sisters-disco som känns som något från Ta-Dah men uppvispat med en hel massa influenser från George Michaels Faith/Monkey-period istället för med Elton John-ljud. Typiskt Scissor Sisters-spår, men inte mitt favoritspår.Fire with Fire
Första singeln från Night Work låter inte som något Scissor Sisters släppt innan, mina tankar vandrar till en början mera till The Killers (hörde jag Stuart Price?) eller U2, men sedan blommar den ut i något mycket skirare och vackrare än vad dessa båda grupper åstadkommit på länge i mina öron. Albumversionen är längre än sitt småsyskon singeln och känns innerlig – men samtidigt dansig och med en enorm hitpotential. Den låt som låter mest radio - och som egentligen inte låter som något annat på skivan.Any Which Way
Fler låtar borde börja med en mistlur… Plattans första mellanspår påminner lite om Get It Get It korsat Ooh och med med elektroniskt disco, stråkar och wah-wah-gitarrer. En fantastisk prata av Ana Matronic höjer såklart alltihopa några snäpp: "Take me anywhere that you'll like it; in front of the fire place, in front of your yacht, in front of my parents… I don't give a damn, baby – just take me! Any which way, any which way, any which way you can."
Harder You Get
Scissor Sisters goes 100% ABBA under deras Visitors-era. Det är nästan så jag inbillar mig att jag hör Agnetha&Frida i refrängen. Pratsång av Jake och tunga discobaser. Ändå lite tjatigt efter X antal lyssningar.Running Out
Man kan ju argumentera för att Scissor Sisters gör glamrock, men i en låt som denna blir det tydligt att de är mycket mera "80s New Romantic with a rocktwist". En favorit från första lyssningen som bara växt och växt.
Something Like This
Hårt monoton dansvänlig elektrodänga som är Electrobix tio år senare. Så här mycket gammal syntband har de inte låtit sedan demostadiet innan debuten. En av mina favoriter på skivan som jag ständigt återkommer till.Skin this Cat
Ana Matronics obligatoriska solonummer är ännu mera elektronika. Långt mycket lugnare och mera sugestiv än Kiss You Off med en dataspelsliknande slinga mellan verserna. Skönt men något enformigt. Fast jag vet människor som kommer älska det här.Skintight
Det närmaste en lugn låt Night Work kommer – och det är inte ens midtempo. Snarare något som danska Alphabeat skulle kunnat göra…men med långt mera stake. Glider sakta över i…Sex and Violence
…som dock är en långt mycket coolare, mer oemotståndlig och suggestiv sak och ännu en låt som känns som den är mycket mera i samma anda som de berömda "förlorade demosarna" som fanns ute på nätet innan debuten, även om den inte är så elektronisk som flera av sina syskon här. En av mina favoriter på skivan. Kanske den största.Nightlife
Ännu en ganska enkel och rak poplåt som kunde funnits på debuten någonstans mellan Take Your Mama Out och Lovers in the Backseat – men som här blingats upp med fantastiska elektroniska inslag. Tappar sin refräng lite, men vägen dit är nästan värt ännu ett betygssnäpp.Invisible Light
Ni har hört det här. En ljuvlig falsettrefräng, The Knife-vibbar och den mässande småsnuskiga Ian McKellen. Total kärlek. Bästa sistaspåret på ett album någonsin?
Det sammanlagda betyget kanske inte kommer helt överraskande? Och faktum är att här i bloggen är det ett halvt snäpp bättre än sist – hur det ser ut i QX får ni såklart kolla där - för det här är nämligen Scissor Sisters bästa klart skiva hittills.
Jag försökte ju härom veckan, men den drog skivbolaget in...
Den här gången har jag fått koden skickad direkt från skivbolaget så nu hoppas jag den får vara kvar!
Fire with Fire har fått en video!
Nu med YouTube-klipp från BBC Radio 1!
Scissor Sisters – Fire with Fire
Det kunde gått lite illa det här. För när mina favoriter Scissor Sisters släpper sin första singel från nya skivan till radio idag så gör de det precis som förra gången, dvs med en låt som inte riktigt representerar resten av skivan – men som samtidigt har potential att bli en enorm hit världen över.
Ni mins väl hur det gick förra gången? I Don't Feel Like Dancing blev en enorm hit, så stor att jag skulle gissa att gemene man fortfarande ser gruppen som ett One Hit Wonders där de inte hört något från Jake & Co varken före eller efter. Sedan kom skivan, och den var inte alls lika poppigt kommersiellt dansig som sin föråkare, vilket förmodligen gjorde den till en besvikelse med allt sitt Elton John-plinkande för många.
Nåväl, när nu nya skivan Night Work var på G valde man att först bana vägen med smakprovet/sista spåret Invisible Light - en lite tyngre, mera suggestiv, bögklubbsosande elektrnisk mässa med pastor Ian McKellen i predikstolen – för att hinta från början åt vilket håll skivan är lagd. Men sen. Sen släpper man Fire med Fire.
FmF är inte speciellt elektrisk. Den är inte lik någonting varken på nya skivan än på någon av de två sönderspelade som föregick den. Det låter helt enkelt inte speciellt mycket Scissor Sisters. Istället får jag vibbar av U2 under första versens (och första refrängens) midtempo-lunk med mest fokus på Jakes röst, lite lugn synt i bakgrunden och en The Edge-ig gitarrslinga.
Ska jag vara ärlig? Första lysningen fick jag en liten besvikelseklump i magen. Var det bara det här? En på gränsen till banalt enkel text som upprepar titeln och en hyfsat vacker, men småtråkig, vers?
Klart det inte var. För så fort vi når andra versen lägger låten i en ny växel och styr in mot dansgolvet. Sakta med säkert byggs ett beat upp. Låten tar fart. Instrument på instrument fyller på. Och allt faller på plats, så när refrängen kommer andra gången inser man plötsligt att det här är genialt och att det såklart var så även i första versen. När allt är över förstår man att det här är blommar den ut i något mycket skirare och vackrare än vad många grupper åstakommit på länge i mina öron. Innerligt – men samtidigt dansigt - och med en enorm hitpotential.
Visst, man kan sörja att de tonat ner sin särart här. Sin underbara förmåga att kombinera bubbelgum med bögsunk. Att det här snarare är Scissor Sisters going The Killers med hjälp av Stuart Price. Men då missar man poängen.
Det här är EN sida av det här grymma gänget som de förfinat till perfektion. Det här är den moderna, kommersiella rockbandssidan av bandet. Den delen som kan spelas sönder på UKs Radio 1 och mellan två mål i P4s Sportradio. Alla andra sidor sparar de till andra spår på plattan. Och det väntar jag med att kommentera tills den finns ute.
Just nu handlar det här bara om Fire with Fire. Om en av sommarens största hitar i mina öron. Och en låt vars betyg i den här bloggen är så självklart att det nästan är barnsligt.
På fredag får Scissor Sisters nya singel Fire with Fire världspremiär på radio, och jag kan väl redan nu avslöja att det är en av årets bästa låtar i min värld. Och att omslaget ser ut såhär:
Fråga mig inte hur jag vet det, men jag är ganska säker på att Scissor Sisters Fire with Fire aspirerar på att bli en av årets bästa singlar i år. Eller vänta - här är ett liveklipp.
Jag ska inte alls säga att jag gett upp hoppet om Scissor Sisters. Inte alls. Jag har istället haft väldigt höga krav på deras kommande platta. Men att de skulle släppa ifrån sig en låt så perfekt som Invisible Light som första smakprov var jag inte alls beredd på.
Nog för att jag hört bra saker om kommande förstasingeln, men I Don't Feel Like Dancing var ju å andra sidan en välrdshit som fick alldeles förlite backup av bra spår på Ta-Dah (så här i bakspegeln en av mina mest överskattade plattor) när den sen kom. Därför känns det helt fantastiskt att höra det här spåret som är kommande skivans avslutningsspår. Det här ekar ordentligt av ljuden från första skivan (kanske mest Comfortably Numb, fortfarande en av historiens bästa och mest geniala covers i mina öron) och ifrån alla de där spåren som läckte ut på nätet innan den släpptes men som aldrig kom med - men detta känns ändå uppdaterat, refrängstarkare och med inslag av allt från The Knife till Michael Jacksons Thriller (Ian McKellen-pratan är så genial att jag vill tillbe den). Det är så här de borde låtit efter debuten istället för att ligga för mycket med Elton John.
Det här är en låt från ett av mina absoluta favoritband (kanske det absolut största) som ingen slår på fingrarna när det gäller att förena rosenskimrande tuggummipop med hallonsmak med skitig och smått illaluktande dekadensrock från ett backroom i Berlin. Kärlek.
Den fick full pott när jag hörde den första dagen, men nu begränsar jag mig för att vara förberedd på att den kan komma att överträffas av spår på plattan. Fan vad jag längtar.
Jag tror det kan vara svårt att förstå hur mycket jag har har längtat efter att Scissor Sisters skulle släppa något nytt om man inte hängt med i den här bloggen ett tag, men sanningen är ju den att jag väl typ var den enda i världen som gav deras förra skiva Ta-Dah en femma när den kom...
Och okej, så här i backspegeln är den kanske inte värd mycket mer än en trea, men min hajp då byggde ju på att deras första skiva var och fortfarande är en av de kanske tre bästa skivor jag ägt. Jag älskar den sönder och samman, har väntat i typ snart fyra år på att få höra något nytt efter Ta-Dah och idag...idag har de äntligen berättat att detta kommer ske den 28/6, att en singel (Fire with Fire) kommer strax därinnan OCH dessutom släppt ett smakprov.
...och vilket smakprov sen...
Visst, hade det här varit deras förstasingel från kommande plattan hade jag kanske funderat lite över hitkänslan, men nu när det inte är så (utan istället skivans avslutning) kan jag inte tänka mig ett bättre smakprov. Hör själva!
Är det inte fantastiskt så säg? Inledning, den ljuvliga refrängen, texten och inte minst Ian McKellens bögiga prata på slutet blir tillsammans för mig ungefär så bra musik kan bli. Som en avslutning på en platta och som en försmak på att de nu låter som på debuten igen (fast nästan toppat med ett mörkare "förjävlasentpåenbögklubbnånstans"-sound) är det här utan tvekan betyget:
Och då har jag inte ens nämnt skivomslaget. Årets bästa utan tvekan!
Låtlistan ser ut som följer, och jag kan inte bärga mig tills jag får höra allt. Juni kan inte komma fortare...
Night Work
Whole New Way
Fire With Fire
Any Which Way
Harder You Get
Running Out
Something Like This
Skin This Cat
Skin Tight
Sex and Violence
Night Life
Invisible Light
Sex and Violence? Skin this Cat? Harder You Get? Loves it!
Via sina officiella twitterkanaler @scissorsisters och @Jakeshears har de idag dessutom publicerat sin första officiella promobild för att visa hur Night Work-stilen skiljer sig ifrån Ta-Dahs neonspandex, och med den avslutar jag det här inlägget.
Knappast det sista i ämnet i år, dock. Hurra!
Living in a Fantasy och FF var gjutna att ha med på topp fem på den här listan över 00-talets bästa låtar, men ändå var det ett litet, litet hopp till topp tre. Där var det å andra sidan stenhårt och bronspengen hamnade slutligen (efter mycket ångest och flyttande hit och dit) hos Scissor Sisters – min kanske absoluta favoritgrupp utanför Sverige på 00-talet.
Gängets första skiva – som föregicks av suveräna Pink Floyd-covern Comfortably Numb – är förmodligen den skiva jag på rak arm skulle utnämna till decenniets bästa. Här finns (nästan) inte en enda dålig låt. Take Your Mama Out, Laura, Mary, It Can't Come Quickly Enough och det osläppta demospåret Doctor (I'm Only Seeing Dark) är allihopa suveräna låtar och skivan blev ju också en stor succé.
Jag längtade ju därför såjklart ihjäl mig efter uppföljaren och kanske var det alla förväntningar på att få höra mina hjältar igen plus att det var den första skivan jag fick åka till ett skivbolagskontor - och lyssna på ensam instängd i ett litet rum före alla andra – för att recensera som gjorde att jag fyrade i väg fem QX i betyg när den kom.
Så bra är den nämligen inte. Andra skivan Ta-Dah har en del problem med lite för mycket Elton John och showtune-influenser, trots pärlor som Kiss You Off, I Can't Decide och Might Tell You Tonight, och den försvann ganska obemärkt förbi alla som inte var fans...
...ja bortsett från första singeln då som kanske kan ha varit årets största låt över ungefär hela västvärlden. I Don't feel Like Dancing blev en enorm hit för gruppen (som säkert för den stora massan framstår som ett one hit wonder) och jag har älskat den sedan första gången jag hörde den på ett svinkasst YouTube-klipp från en livekonsert där strömmen bryts mitt i konserten och man egentligen bara uppfattar de – fortfarande fantastiska – laserljuden i refrängen ordentligt.
Jag har egentligen inte ord att beskriva hur bra den här låten är och jag ber fortfarande Ronny att plocka med den på Prideflaket varje sommar och stoppar ständigt i £1 i G.A.Y-bars videojukebox när jag är i London för att få se och höra den igen. Annars spelar jag den säkert en gång i veckan i min iPod.
Jag älskar Scissor Sisters. jag älskar I Don't Feel Like Dancing. Och det är ohotat 00-talets tredje bästa låt. Den var en av de starkaste kandidaterna till att byta plats med listans etta.
Här kan ni lyssna på (nästan) hela listan i Spotify!
Same Difference framträdande med Scissor Sisters superhit för några år sedan är en liten X-Factorklassiker, men när de fem finalisten gjorde samma låt i gårdagens utröstningsprogram (bye, bye Lloyd) så fick de till falsetterna riktigt bra också.
Farmförallt är det kul att se och höra Stacey här. Dannii borde våga ge henne mera upptempo. Här är I Don't Feel Like Dancing.
Inlägg
Alla kommentarer
