00-talet: 19. Paper Planes med M.I.A

Ämnet film måste ju betas av någon gång under den här sammanfattningen av 00-talet – så varför inte passa på den här helgen när både låten idag och den imorgon "bara" är två riktigt bra låtar som bara absolut var tvungna att var med på den här listan…och samtidigt har – väldigt vaga, men dock – lite anknytning till ämnet.

Idag får M.I.As suveräna Paper Planes, som ju var en av de få icke nyskrivna låtarna på soundtracket till årets Oscars-kandidat Slumdog Millionaire, akompanjera en liten sammanfattning av 00-talets filmtrender, medan morgondagens ännu hemliga låt får stå som värd för min topp tio-lista över mina personliga filmfavoriter under decenniet.

Om nittiotalets stora grej var tecknade Disneymusikaler, romantiska komedier och episka storfilmer som Titanic, Braveheart och Schindler's List så har ledorden för 00-talet varit musikaler, 3D-animation, serietidningshjältar och – framförallt – triologier.

Hollywood har alltid varit en industri som vill tjäna pengar och göra uppföljare, men under 00-talet spårade det ut helt och viktigast blev bara huruvida filmen man gjorde kunde vara den första i en franchise. Minst tre filmer skulle en serie vara – men gärna fler om det gick.

Störst av alla var så klart Peter Jacksons Sagan om Ringen-filmer, som blev en världshändelse, spelade in extremt mycket pengar och vann Oscars, men strax där efter kom Harry Potter-serien – en franchise som inte förrän i nästa decennium kommer sluta på åtta filmer. Grymma Matt Damon-ledda spiontriologin om Jason Bourne blev också otoligt framgångsrik, och fick självaste (nya) James Bond att apa efter stilmässigt (vilket ledde till en okej och en inte så okej i den evighetsfranchisen). Indiana Jones och Star Wars hörde dock till de franchises som borde fått förbli triologier och som tråkigast var trenden när en suverän film som Disney's Pirates of the Caribbean fick två helt obegripligt meningslösa uppföljare, även kallat "Lex Matrix".

Bäst var det förstås om man kunde göra en franchise som hängde på någon av de andra två huvudtrenderna; serietidningar eller dataanimation.

När vi som små läser Astrid Lindgren, verkar amerikanarna läsa serietidningar, så när Batman fick en nystart under ledning av Chris Nolan var det en gigantisk händelse och uppföljaren med nyligen avlidna Heath Ledger som Jokern slog så mycket kassarekord att Titanic låg i farozonen. Riktigt bra filmer båda två…men ingen triologi…ännu. Det var däremot Sam Raimis Spindelmannen-filmer och Bryan Singers X-menfilmer (där den sista i triologin dock sög ungefär lika mycket som spinoffen Wolverine) – båda med åtminstone två suveräna popcornfilmer vardera i samma BlueRay-box (för det kom ju nya hemmabioformat också under 00-talet…men det ger jag mig inte in på här).

Andra framgångsrika serietidningsfilmer var Iron Man, Transformers (nja…men leksak då), Wanted (som jag i och för sig inte gillade alls) och Sin City (dito). Samtidigt fanns det såklart mindre framgångsrika (eller rent ut sagt dåliga) varianter som Catwoman, Superman, Daredevil, Hulken (två försök – två missar), Elektra och Fantastiska Fyran-filmerna också.

Datorerna började under 00-talet helt ta över filmerna.

Ingen brydde sig om häftiga stunts längre, eftersom allt kunde göras i en dator. Effektfilmer som 2012, King Kong, The Day After Tomorrow och kommande Avatar kändes mera som dataspel (en marknad som inte kommer nämnas i min 00-taletsammanfattning, men som under det här decenniet gick förbi filmen i att dra in pengar) och den klassiskt teckande filmen försvann och ersattes av dataanimation, främst från ett litet företag understött ekonomiskt av Disney kallat Pixar.

Hitta Nemo, Upp och Wall*E skulle jag hålla som deras främsta filmer under 00-talet, men alla har varit underhållande och älskade (och bara Toy Story är på väg att bli en trilogi - men ingen av filmerna i serien kommer vara släppta på 00-talet). Dreamworks och Fox gjorde också dataanimerade filmer, men höll sig till trilogitrenden med sina Shrek och Ice Age-serier.

Det sjöngs dock inte alls så mycket i de animerade filmerna på 00-talet som det gjordes på nittiotalet (då det bara sjöngs i Disneyfilmer på vita duken). Nä, mellan 2000 och 2009 sjöngs det istället ungefär överallt annars. Mamma Mia! slog Titanic i Storbritannien vad gäller att vara den mest inkomstbringande filmen genom tiderna, Chicago vann en Oscar för bästa film, Hairspray och The Producers var exempel på filmer som blivit musikaler och nu blev filmer igen, och trenden slog även igenom utanför Hollywood när Lars von Trier gjorde Dancer in the Dark, John Cameron Mitchel gjorde Hedwig and the Angry Inch och har ni missat supersuveräna franska musikalen Les Chansons D'Amour så hoppas jag ni letar upp den med en gång (och sen tar ännu en kik på det här klippet från Flight of the Conchords)!



Det två främsta musikalexempeln sparar jag dock till listan imorgon. Inte så svårt att lista ut vilka det var kanske?

En lite mindre – men dock – filmisk trend på 00-talet var att folk började gå på bio för att se dokumentärer igen…kanske som en följd av att man tröttnat på den fejkade "verkligheten" i TV-dokusåpor och ville se något dokumentärt på riktigt istället. Michael Moore var givetvis kungen med Bowling for Columbine i spetsen, men personligen har jag sett flera mycket bättre dokumentärer under decenniet, som tex Grizzly Man, Spellbound, Man on Wire, Capturing the Friedmans, George Michael - a different story, My Kid Could Paint That, Dixie Chicks: Shut Up & Sing, The King of Kong och Mad Hot Ballroom (en film jag fortfarande hoppas alla ska se).

Vad gäller komedierna under 00-talet som känns det i backspegeln som det inte skrattades så mycket (en trend som ju var samma på TV där sitcomen tvärdog), men här fans små klassiska guldkorn som jag gillade som Bridget Jones Dagbok, High Fidelity, Love Actually, About a Boy och Djävulen Bär Prada. Den stora trenden var "grabbigt med hjärta" där Judd Apatow var kung med Anchorman, Knocked Up, 40 Year Old Virgin och Superbad (och lite i samma skola fanns även filmer som Zoolander och The Hangover). Frågan är dock om jag skrattat så mycket under hela decenniet som jag gjorde när jag såg Zombieland häromveckan? I alla fall av en spelfilm (Pixar stod för de flesta skratten). Det skulle möjligen vara av Borat och Brüno.



Skratten hittade jag i stället i de årliga "quirky indie-movies" som med fördel hittades på Sundance-festivalen: Billy Elliot, Juno, Little Miss Sunshine, Bend It Like Beckham , Junebug och Lars and the Real Girl är några bra exempel på detta. Ljuvliga, roliga små filmer. Danskarna gjorde också en hel hög med mysiga filmer (där ofta skrattet fastnade i halsen och tårarna kom) där jag måste påminna om homofilmen En Lång En Kort. Inte perfekt, men suverän guilty pleasure.

Sverige då? Tja, vi hade ju vår egen stora triologi byggd på Stieg Larssons succeromaner och givetvis de två Arn-filmerna. Vi hade Lukas Moodysson (som blev konstigare och konstigare efter Tillsammans) och kräkmedlet Så som i Himmelen. Och vi hade Ondskan, Darling, Farväl Falkenberg, Fyra Nyanser av Brunt, Jalla! Jalla!, Masjävlar, Låt Den Rätte Komma In, Patrik 1,5, Samla Sussie…och en miljon nya polisfilmer (Beck, Wallander etc) och två nya Göta Kanal så det blev en triologi såklart. Svenska kritikerkåren tyckte dock dessa filmer var de bästa:

1. De ofrivilliga (Ruben Östlund, 2008)
2. Sånger från andra våningen (Roy Andersson, 2000)
3. Lilja 4-ever (Lukas Moodysson, 2002)
4. Låt den rätte komma in (Tomas Alfredson, 2008)
5. Du levande (Roy Andersson, 2007)
6. Tillsammans (Lukas Moodysson, 2000)
7. Darling (Johan Kling, 2007)
8. Farväl Falkenberg (Jesper Ganslandt, 2006)
9. Det nya landet (Geir Hansteen Jörgensen, 2000)
10. Lasermannen (Mikael Marcimain, 2005)

Och jag vet att rysarna på 00-talet kom från Asien eller var inspelade för en spotstyver på hemkamera, men nä, nu får det räcka. Imorgon blir det en tio i topp-lista (som jag fortfarande inte har riktigt klar för mig) och en ny låt. Men här är M.I.A. Still amazing.



Musikaler var en av 00-talets största trender, men gjorde man bra musik kunde man få vara med i en film där det inte sjöngs också. Paper Planes var en sådan och är därför 00-talets 19e bästa låt.

Här är hela listan hittils!