Pilotprojektet 2007

Back to You
Fox, Onsdagar 20.00
Har redan startat

Kan det bli mera klassisk sitcom än så här?
Burkade skratt i mängder (ni vet väl att burkskratten i amerikanska TV-serier använts så länge att människorna ni hör förmodligen är döda allihopa vid det här laget), det utspelas på en TV-station (där allt ser ut som det gjorde redan på Murphy Browns tid) och hemma hos en av karaktärerna (där det ser ut som hemma hos alla amerikanska sitcomfamiljer), i huvudrollen ser vi två veteraner (Kelsey Grammer, Mr Fraiser himself, och Patricia Heaton, mamman i Alla Älskar Raymond) som förmodligen har flera Emmy tillsammans än vad alla som lämnade showen i söndags gick ut med sammanlagt, och regissören är legendaren James Burrows – mannen som i stort sett ligger bakom alla sitcomsuccéer före år 2000. Man kan ju därför lätt tro att för någon som mig som gillar modernare humor som The Office, 30 Rock och HIMYM så borde detta alltså vara dödsdömt...men faktum är att det är ganska trivsamt.
Det finns helt enkelt för mycket talang och tillräckligt mycket värme i den här historien om nyhetsankaret Chuck Darling - som tvingas återvända till den lilla kanal där han började efter att ha sagt lite för mycket sanningar när han inte viste kameran rullade (och allt hamnade på YouTube) och inser att hans gamla rival/flamma Kelly Carr är kvar plus en massa nya förmågor - för att man ska kunna avfärda det som ointressant. Och faktum är att jag skrattar fortfarande åt ett av skämten, så jag kan inte avfärda det som tråkigt heller. Ayda Fields latino-wannabe till väderflicka blir faktiskt till och med en liten personlig favorit.
Samtidigt ska det absolut erkännas att när Emmyprisen börjar ramla över veteranerna här (och blir det här en hit så kan ni lita på att det kommer ske) så kommer jag vara den förste som kommer skrika bakåtsträvare! Fram tills dess kan jag nog tänka mig att ägna 25 minuter då och då till Grammers och Heatons komiska tajming och snits i replikerna – trots att pilotavsnittet sackar betänkligt när det ska plockas fram emotionella scener de sista tio minuterna.

Fördel: Rutinen (de här människor är levande sitcomhistoria) och grundplotten (en nyhetsredaktion är onekligen en grogrund för oändliga dråpliga situationer).
Nackdel: Sitcomen har inte direkt en guldålder i USA
Intressegrad: Medel. Jag kommer inte kasta mig över det, men det funkar bra på typ en tågresa.
Gissat öde: Jag misstänker att Grammer/Heaton har tillräckligt med fans i de äldre åldersgrupperna för att klara att slåss med Pushing Dasies när det drar igång på samma tid. Moderat flipp.
Popp or Poop? Darling, back to Popp!

Vad är Pilotprojektet 2007?