21 november 2006

Bond. James Bond.

Jag får inte skriva någon recension här i bloggen förrän jag skrivit en som publicerats i nästa nummer av QX…
...det är ju de som betalar mig och fixat så jag fick se filmen redan idag på en fullknökad pressvisning...
…men lite Bondkortisar kan de väl knappast ha något emot?


Ska försöka hålla mig undan från plotspoilers…men vill ni inte veta något så håll er borta!

007 Jag fattar inte varför alla ska gnälla på den – för jag börjar älska Chris Cornells Bondlåt. Har de glömt hur dåliga de varit de senaste filmerna? Håret på mina armar reser sig när den exploderar (i sin helhet) enligt klassiskt maner till förtexterna…en av de mest klassiska Bondingredienserna som fått sig en rejäl uppdatering: Alla kvinnosiluetter är borta helt. Alla klassiska 3D-animeringar som dominerat sedan GoldenEye är också väck till förmån för skitsnygga….vet inte vad det heter…2D-aktiga spelkortsinfluerade dataanimerade teckningar? Skitsnygga och fullständigt briljanta är de i alla fall där de faller sönder i klöver/spader/hjärter/ruter och att Craig är nya Bond bankas in genom att det är hans siluett som hela tiden dyker upp.

007 För de som inte kopplat det ännu - Casino Royale gör alltså samma sak med Bond som Batman Begins gjorde med Batman: man låtsas att de andra filmerna inte existerat och börjar om på noll! Det känns lite lurigt till en början…men eftersom så mycket inte är som vanligt så fungerar det.

007 Actionsekvensen på lyftkranarna påminner inte så lite om den i slutet på den stora parabolen i Martin Campbells förra Bondfilm Goldeneye… Klart man ska återanvända något man är bra på!

007 Filmen har förövrigt inte bara nystartstemat ärvt från Batman Begins. För en gångs skull är det Bond som är den intressantaste karaktären i filmen. Inte bruden. Inte skurken. Eva Green är i och för sig den kanske smartaste och mest mänskliga Bondbruden någonsin (och får en rolig Plenty O’Toole blinkning till första replikskifte med Bond) men det känns som om manusförfattarna tappar bort hennes historia som kunde ha gjort filmen lite bättre och mera logisk, och danskarnas stolthet Mads Mikkelsen får verkligen inte mycket att göra med sin LeChiffré mer än att ta astmasprej och gråta blod…och just det – smiska Bond på kulorna. Bokstavligen.

007 Dame Judy Dench är däremot som vanligt lysande – den här gången fungerar hon nästan som en (stenhård…långt hårdare än Bond…hur det är möjligt i Craigs tappning) morsa till James. Någon borde skriva ett Bondmanus där hon har långt mycket mera tid på duken innan hon blir för gammal för den här rollen!

007 För första gången på mycket, mycket länge så stör jag mig inte hela tiden på produktplaceringen i en Bondfilm. De får in nästan alltihopa utan att jag tänker nämnvärt på det (kommer snarare på mig själv att leta efter grejer efter ett tag…jag är skadad) men Sony Ericsson går helt klart segrande ur striden om märken man märker (tre-fyra av deras modeller visas i närbild, då telefonerna har en viktig roll i intrigen) tillsammans med Aston-Martin (såklart) och Omega som får vara föremål för en egen liten ordväxling: - Dyr klocka. Rolex? - Omega!

007 En massa pokerspel ligger givetvis helt rätt i tiden…men det är ganska trist i längden dramaturgiskt…och att manusförfattarna känt sig tvungna att slänga in en karaktär som hela tiden sitter och förklarar vad som händer för Vesper Lynd stör mig något otroligt.

007 Jag och FF dreglade vid alla biobesök i London lite samstämmigt till muskelberget Craig (han är helt klart den farligaste Bond man sett…han ser verkligen ut som om han skulle kunna smula sönder Mads Mikkelsen och alla andra skurkar med bara händerna) i minimala badbyxor som man ser i trailern. Den scenen är faktiskt kortare i själva filmen – men i stället går Mr Bond med bar överkropp vid hur-många-tillfällen-som-helst och lyckas dessutom vara spritt-språngande naken i en ganska lång scen… Så nog finns det ögongodis för de som gillar muskelknippen i den här filmen. Bara det borde väl generera ett extra QX i recensionen jag snart skall knappra ned, när jag tänker efter…

007 Felix Leitner är svart. Mr Moneypenny är inte med alls. Inte Q heller. Och knappt några gadgets. That’s pure facts without any values added.

007 Sexismen är 2000-talsaktigt spegelvänd…
Vesper Lynd: I will be keeping my eyes on the money and off of your perfectly formed ass.
James Bond: You noticed.

007 Det kan vara första gången jag sett en Bonfilm med en sabelscen. I en trappa. Med Bondbruden knuffandes före. Snyggt.

007 …fast kanske inte helt:
Vesper Lynd: Am I going to have a problem with you, Bond?
James Bond: No, don't worry. You're not my type.
Vesper Lynd: Smart?
James Bond: Single.

007 Snyggaste actionsekvensen syns också i trailern: det är när Bond kör vansinnigt fort i mörkret på en väg – och plötsligt ligger Vesper Lynd bunden mitt i vägbanan precis framför honom.

007 Slutligen: Jag har aldrig sett en Bond som blöder så mycket. Som springer så mycket. Som slår sig så mycket. Som har så mycket muskler (sa jag det nyss?). Som är så blond och som har så snygga isblå ögon. Och som – jag tar det igen – blöder så otroligt, jäkla mycket. Man får nästan ont bara av att titta.

…och en sak till…
Sitt inte och vänta på den-där repliken eller det-där musikaliska temat.

Det skulle bara förstöra filmen för er!

Inga kommentarer: