Recensionen av Mats Strandbergs Bok...

...som jag skrev igår var nog en av de svåraste jag skrivit.
Det var liksom som när man sett och älskat en amerikansk collegefilm och man VET att den innerhåller allt det där man bruka raljera över - typ förutsägbar intrig, platta repliker och endimensionella karaktärer - men ändå så passade den precis in i vad man ville ha just då och man BLEV glad när den fula tjejen tog av sig glasögonen och var skitsnygg och nördkillen fick revansch...och nu ska man försöka förklara det för alla sina polare som man gång på gång tidigare förklarat för vad en bra film MÅSTE innehålla.

Vet inte direkt om jag lyckades förklara vad jag tyckte vare sig för någon annan eller för mig själv den här gången...tror jag kommer hålla på och ändra mig och ångra mig ett bra tag...men vad gör man när man vill hoppa vidare till nästa bok och inte recensera något som man redan glömt bort en vecka senare?

Nä, nu glömmer vi den och går vidare. Så. Så fort gick det.