Upp till Toppen av Berget
Arne Dahl, Sverige
I Dahls tredje deckare har A-gruppen splittrats efter misslyckandet i "Ont Blod" och pysslar till en början med olika fall – allt från fotbollshuliganer till pedofili – som efter ett tag (förvånande nog) visar sig ha samband med varandra. Redan från början känns det som om siktet satts lite högre den här gången (kanske då de två första getts ut av förlaget och målet nu är tio böcker?) eftersom det blandas in nya huvudkaraktärer och den tidigare intrigvarianten med en seriemördare släppts för rånarligor och pedofilnätverk…och jag köper det helt. Visst…hade jag varit mindre entusiastisk efter de första böckerna så kanske jag hade tyckt att det sättet som de olika fallen hänger ihop är lite väl lyckosamt…och att slutet går lite väl snabbt och smidigt…men nu köper jag det faktiskt helt. Storyn är spännande och tempot är som vanligt snabbt och väldigt filmiskt. (En rolig parentes är att de två korta slutkapitlen är rätt coola och påminner mig om slutminuterna i två olika Batmanfilmer; slutet i "Batman Returns" där den tidigare skadade Catwomen ändå reser sig mot slutet precis till eftertexten (här är det delfinsång och sandstrand) och "Batman Forever" där den tidigare skurken Gåtan hörs skrika ut sin smärta från det dårhus där han är instängd (här är det ett fängelse)).
Mina enda invändningar nu är att relationerna mellan några av de olika karaktärerna känns lite…svårköpta, att internetanvändandet ibland nästan känns hightech så här sju år senare och borde varit omöjligt för "vanliga människor" då och ett…hm…litet fånigt frieri. Annars är det en helt klart godkänd utveckling och utvidgning av det Dahlska kriminaluniversumet och jag hoppar genast vidare till nästa bok.
.
Inlägg
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar